Brist på närhet och mening tar död på mig

Vi svenska kvinnor är självständiga för att skattesystemet och våldsmonopolet tillåter oss att vara det. Men vi klarar oss naturligtvis inte utan män annat än på konstgjord basis.

Men i övrigt håller jag med. TS borde söka sig en kvinna utomlands!

Jag känner inte att skattesystemet gör mig självständig. Jag jobbar och tar hand om mig själv och vet vad jag kan få. Det räcker väl för att man inte ska sänka sina krav och gå med på något halvdant.

Sedan angående TS så är jag en av dem kvinnorna som hade tyckt att det hade varit pinsamt att vara tillsammans med en man som är 163 cm. Jag hade inte orkat med alla åsikter heller, varför valde du honom? ”Du kan få så mycket bättre” bla bla bla. Nej det låter som bäddat för ett jobbigt liv. Men det är ju inte bara det, han kommer ju heller inte må bra av att dejta en kvinna som är längre än honom. Nu kommer det rulla in folk som kommer skriva ”du är osäker, varför bryr du dig om vad andra tycker” osv. Men det gör jag inte, det är väl mest att man vill leva ett lugnt fridfullt liv utan drama eller skumma blickar. Jag hade inte orkat. Bättre att man dejtar i sin liga bara. Eller som kvinna, över sin liga.

Överallt där tjejer håller till. Krogen, internet (det här va före tinder så några appar fanns inte), kassan på ICA och alla andra sorters personal som du träffar ute, exempelvis butikspersonal, Random tjej på stan som du möter på gatan, ja du fattar nog egentligen att varje möte du har under en dag är en potentiell dejt.

Ja, självklart var det något fel med algoritmen. Men du har ju bestämt dig för att thailändskor inte duger för dig så då är det ju ingen mening att du åker dit igen.

TS kommer som du skrivit ha svårt att hitta en svensk kvinna. Bättre att han söker efter henne i Europa!

Jag går knappt på krogen längre, förutom utomlands då. Jag gjorde det en hel del i 20-25 års åldern. Internet höll jag också på med innan dejtingapparna men det gick inte så bra förutom att jag fick ligga en gång. Att börja prata med en tjej i kassan på ICA är svårt, att bara rakt ut fråga efter nummer ännu svårare. Då måste man vara en master i pickup.

Det blir verkligen svårare med åldern när man inte har dessa platser längre. Och det gick inte så bra när jag hade det innan heller.


Man kan fortfarande ha semester.



Vilket land från Europa tänker du på? Något förslag?

Ett land som är likt Sverige. En polsk kvinna kanske? Dem är vackra och intelligenta.

Jag går knappt på krogen längre, förutom utomlands då. Jag gjorde det en hel del i 20-25 års åldern. Internet höll jag också på med innan dejtingapparna men det gick inte så bra förutom att jag fick ligga en gång. Att börja prata med en tjej i kassan på ICA är svårt, att bara rakt ut fråga efter nummer ännu svårare. Då måste man vara en master i pickup.

Det blir verkligen svårare med åldern när man inte har dessa platser längre. Och det gick inte så bra när jag hade det innan heller.


Man kan fortfarande ha semester.



Vilket land från Europa tänker du på? Något förslag?

Skulle kanske gå. Vill en polsk kvinna ha en man som mig? Polska män är ju ganska maskulina och då kanske polska kvinnor gillar sånt?

Jag menar inte att du ska stöta på alla du möter, men du borde verkligen prata med alla du möter, träna på det här och om det känns rätt någon gång (det kommer alltid kännas jobbigt) så fråga efter ett nummer, eller ta en fika ihop.

Att det ”inte gick så bra” förut, har alltid berott på din inställning till dig själv, om DU känner att du inte duger, så känner hon du pratar med samma sak. Det är ju det du subtilt kommunicerar utan att säga orden.

Du måste ta dig ifrån det stadiet.

Men dem är ”fattiga”. Du har ett stort försprång här. Ett ENORMT försprång.

Hon kommer älska dig!

Att börja prata med en tjej i kassan på ICA är svårt, att bara rakt ut fråga efter nummer ännu svårare. Då måste man vara en master i pickup.

Ja det har du nog rätt i. Jag är faktiskt mycket bättre på det när jag är utomlands fast då pratar jag med andra turister. Bott många gånger på vandrarhem lite överallt. Men på hemmaplan är jag dålig på det om det inte är en naturlig plats där man SKA prata med folk. När jag varit utomlands så har ju även andra börjat prata med mig helt slumpvis, även kvinnor. Vi har hittat på saker för dagen men inte blivit mer än så.

Men jag har inte alltid haft dessa tankar att jag inte duger. Särskilt inte i tidiga 20-års åldern. Det kom med åratal av misslyckande.


Visst är de fattigare än oss, men inte alls lika stora skillnader som på 90-talet och tidigare. Jag känner nog ingen som träffat en östeuropeisk kvinna sista 20 åren. Man hörde ju om att dessa var vanliga förr i tiden?

Jag har under hela mitt snart 40-åriga liv haft en brist på närhet. Haft sex någon enstaka gång och har aldrig haft en flickvän och inte många gånger i mitt liv fått en kram på grund av detta.

Detta tär på mig psykiskt och har gjort under många år. Under perioder i mitt liv lyckas jag förtränga dessa tankar men de kommer alltid tillbaka till mig till slut och då blir depressionen total. Nu är jag inne i en sån där riktig formsvacka där jag tänker att jag bara ska strunta i allt. Sjukanmäla mig till jobbet, äta godis från jag vaknar tills jag går och lägger mig. Varför ska jag ens ta hand om mig eller bry mig om något? I slutet av dagen är man ensam hemma i lägenheten.

Förut tyckte jag om att promenera, se serier och gå på andra event men nu har jag inte lust med något. Allt känns tråkigt och meningslöst. Alla verkar kunna träffa någon utom jag och såhär under sommaren har det känts som värst.

Jag blir inte förvånad över att vi har skolattacker och andra liknande när människor lever som vi gör. Vad spelar det för roll om jag sitter i fängelse egentligen?

Ja det har du nog rätt i. Jag är faktiskt mycket bättre på det när jag är utomlands fast då pratar jag med andra turister. Bott många gånger på vandrarhem lite överallt. Men på hemmaplan är jag dålig på det om det inte är en naturlig plats där man SKA prata med folk. När jag varit utomlands så har ju även andra börjat prata med mig helt slumpvis, även kvinnor. Vi har hittat på saker för dagen men inte blivit mer än så.

Men jag har inte alltid haft dessa tankar att jag inte duger. Särskilt inte i tidiga 20-års åldern. Det kom med åratal av misslyckande.


Visst är de fattigare än oss, men inte alls lika stora skillnader som på 90-talet och tidigare. Jag känner nog ingen som träffat en östeuropeisk kvinna sista 20 åren. Man hörde ju om att dessa var vanliga förr i tiden?