Citat:
Ursprungligen postat av
jjujju
Stämmer.
Men tycker du att du är schysst när du uppmanar TS som är 163 cm att ragga på kassörskan som knappt kommer se hans näsa när hon sitter ner och han är så kort? Han kommer ju garanterat få dissen så varför tycker du att han ska göra sig själv till åtlöje i onödan? Nej, rätt sak på sin plats.
Jag tycker jag har gett honom riktiga tips. Du ger honom fejktips eftersom att han inte är en lång Brad Pitt när du vet att det krävs en 10:a för det där.
Be for real man!
Har du läst mina inlägg?
Allt som du skrivit har oxå flertalet andra oxå skrivit.
Jag har redan upprepat mig så många ggr i tråden att jag snart skiter i det.
Om man är usel på det här (ts har ändå gjort en tråd om det) och faktiskt vill ha ett förhållande, så behöver man bli bättre på det.
Och ”bättre på det” blir man genom att träna på det, samtidigt som man tar hand om sig själv (bygger upp sitt självförtroende och sin självkänsla, man tar hand om sig själv så att man är sina bästa möjliga 163cm)
Man behöver inte bli världsbäst men man behöver bli tillräckligt bekväm med det, så att när man en solig höstmorgon kliver in på sitt nyöppnade lokala Café, och man vänder upp blicken och ser henne (i kassan, eller i kön, eller vid ett bord), någon som potentiellt skulle kunna passa som ens blivande fru, då ska man inte frysa till is, vända i dörren och gå hem och gråtrunka, utan man ska va såpass grundad i sig själv, trevlig och pratsam, att när man sen frågar om hennes nr så ska det inte vara en stor grej för henne heller, oavsett om hon redan är upptagen, eller inte vill, eller om hon faktiskt kan tänk sig att gå ut på en dejt så småningom.
Förstår du?
Man behöver inte vara en 180cm lång Brad Pitt (det hade hjälpt till iofs), utan man får gräva där man står.
Om du bor i en storstad så ser du dagligen människor som inte alls är några 10poängare, eller ens 4poängare. De är för korta, feta, fula men de har ändå löst ekvationen.