Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Ingen fara, jag anser att du behöver en psykologutredning.


Finns det ingen anledning? Nehe. Ok, kände du dig kränkt av att jag anser att du behöver en?
Ingen fara, vi ska göra den så snällt det bara går. Vad du tycker och känner spelar ingen roll - du ska utredas.

Ha en sådan utredning = det är något fel med dig - är vad ett barn kan känna.
Gör det sen om det behövs, enligt samma villkor som man alltid tänker på.
inte "bara-för-att".

Har man ett barnspektiv så har man taggarna utåt mot mamman, får inte hon stöd av psykolog så kommer hon direkt börja med att strida och kämpa för att hon ju har "rätt"....

Vad är vinsten om allt börjar om igen om 6 månader?
Hon släpper inte ungen för att hon fått för sig att ... himlen kommer trilla ned över Skara?

Vad du tramsar.

När ett barn vägrar att träffa sin ena förälder, finns det alla skäl i världen att koppla in en barnpsykolog och utreda varför. och hjälpa barnet att lösa upp eventuella knutar.


Som sagt var: ditt agg mot mamman grumlar din syn på ärendet. Så att du helt missar barnperspektivet.

Mamman är pojkens anknytningsperson. Att slita pojken från mamman med polisingripande, är hemskt för ett barn. Förstår du inte detta?

Och pojken behöver båda sina föräldrar. Man hade egentligen för flera år sedan behövt ge mamman insatser i form av psykologkontakt för att hantera sin oro. Och kanske rentav givit pappan enskild vårdnad redan för några år sedan. Så att pojken hade fått god tillgång till båda sina föräldrar och därmed byggt upp en god anknytning till båda. Alltså: pappan hade haft vårdnaden och varit boendeförälder och pojken hade haft umgängesrätt med sin mamma. Detta hade kanske rentav kunnat mynna ut i att båda föräldrarna hade kunnat ha rollen som boendeföräldrar till pojken. Kanske rentav ha gemensam vårdnad.

Att först hålla på med tvångsumgänge under flera års tid och sedan agera hårt när pojken nästan är 6 år och rycka honom från sin anknytningsperson till sin förälder han inte har någon anknytning till. Och att göra detta med polisingripande. Är inte barnperspektiv.
Vårdnaden hade kanske behövt föras över till pappan redan för några år sedan. Då han ju är den av föräldrarna som inser att pojken behöver tillgång till båda sina föräldrar och hade kunnat tillgodose detta.

Jo det vet jag. Läs domen.



Nej, barn ska inte avgöra den saken själv eftersom dom inte har mental kapacitet att göra det.



Vilket inte är samma sak som barnets myndighet, som kommer när barnet fyller 18.



Nu är ju det där med advokater som viftar med trollspöet och förhindrar myndigheters ingripanden endast nått som sker på film. Att barn har advokater är hitills fantasier som kanske kan existera i någon framtida dålig komedi.



Nu finns det ju skäl till varför myndigheter inte vill göra ingripanden av detta slag på offentliga platser just för att då har man inte kontroll på dom människor som kan vistas i närområdet och vad dom kan ta sig för.



Alltså är skälet till att han inte vill vara hos pappan inte pga av pappan själv. Och då finns det inte så många andra personer eller skäl att välja på...




Förhoppningsvis?

“Assumption is the mother of all fuckups”



Ja, kanske det EFTER att omhändertagandet är avklarat.





Barnperspektiv hade snarare varit om myndigheterna satt ned foten långt tidigare.

Det ÄR utrett varför, inte ens dock som att han vägrar heller....
En psykolog skulle kunna se på eventuella symptom, men frågan varför är redan utrett.
Mamman.


"Mamman är pojkens anknytningsperson"
Som varit destruktiv för pojkens mentala utveckling.
Förstår du inte det?

Att fortsätta "men mamma då.... pojken ska ha en kraaaaaaaam" är INTE en lösning för den här pojken nu.
Återkom när du har barn, och förstår ett barnperspektiv.

Mamman ska absolut vara i pojkens liv, men det är mamman som har massor att bevisa.


Ja givetvis hade det varit bättre om mamman tvingats agera bättre tidigare, men viten är det enda vapen de haft att tillgå. Pappan har ju inte varit intresserad av att tvinga till sig vårdnaden tidigare.
Oavsett, den stora massan kommer aldrig lära sig av detta fall, de kommer in i det sista anse att mamman är den som varit utsatt för ett rättsövergrepp..

Barn kan ha en gravt alkoliserad mamma som anknytningspersonen också… ska vi dalta då med? För helt ärligt så tror jag att barn som lever i extrem lojalitetskonflikt generellt mår lika illa som barn till alkoliserade föräldrar.

Att försätta sina barn i en medveten lojalitetskonflikt är fan något av det värsta jag vet.

Jag hoppas lillkillen får det bra hos pappan och att morsan klockar in ett rejält antal terapitimmar för att kunna möta sin sons behov framåt.

Stockholmssyndromet är när någon som hålls gisslan eller är utsatt för maktmissbruk börjar sympatisera och känna lojalitet med förövaren.
Namnet kommer från bankrånet på Norrmalmstorg i Stockholm 1973, där gisslan försvarade rånarna efteråt.
Det är ingen diagnos, utan en överlevnadsstrategi: när du är livrädd, helt beroende av någon och isolerad från omvärlden, kan hjärnan försöka göra förövaren till vän för att öka chansen att överleva. Små snälla handlingar, som att få mat, upplevs då som väldigt stora.
Idag används begreppet också för att beskriva liknande bindningar i t.ex. destruktiva relationer eller sekter.

Just därför anser jag också att snacket om att "lyssna på vad barnet vill" är trams. Eftersom det ett barn vill och vad som är dess bästa inte är samma sak. Därtill ren tortyr att fråga om han/hon helst vill vara hos mamma eller pappa.

Man kan ju undra hur dessa mammor skulle reagera OM deras söner säger "nej" till att vara med sin tråkiga mamma som inte fiskar, inte mekar med bilar eller aldrig låter dem se på action-filmer.

Då hade det varit att pojkarna ju behöver sin mamma....

Det kan bli så att den parten som bara har barnet på helgen höjs till skyarna, för den gör ju allt roligt medans den förälder som måste se till barnet kommer till skolan, ser till läxan blir gjord osv får ett "nej jag vill inte".

Det fungerar självklart inte, eftersom barn faktiskt kan påverkas och manipuleras till att hata eller ta avstånd från den andra föräldern. Men det verkar vår käre Tomatkung inte riktigt ha förstått.

Det är faktiskt helt sjuka åsikter som vädras från hans mun. Resonemanget verkar vara att det ska löna sig att alienera ett barn tills barnet är så pass påverkat att det känner ”oro” inför den andra föräldern och att barnet då helt enkelt ska stanna hos den förälder som barnet känner ”oro” inför.

Alltså… vad är det här för logik?

Det skulle i praktiken innebära att en förälder kan påverka barnet negativt, skapa rädsla och motstånd mot den andra föräldern och sedan använda barnets reaktion som bevis för att barnet bör vara kvar hos just den föräldern.

Det är ju uppåt väggarna stört.

Och att en förälder som konstant ägnar sig åt umgängessabotage tar till sådana metoder är inte bara möjligt utan också högst sannolikt.

Det enda fel myndigheterna här gjort är väl möjligen att dom inte satt ner foten tidigare.

ja hur kan det här ha fått pågå i fem år? Det är ju helt otroligt.... är det kvinnorna inom soc som sett mellan fingrarna?