Citat:
Ursprungligen postat av
GlobalistKatten
Hur tänker du att det skulle gå till rent praktiskt när mamman aktivt motarbetade att sonen ska träffa sin pappa? Ska mamman gripas någon dag innan hämtandet i skolan? Ska barnet få en överraskning när pappa o någon okänd människa plötsligt hämtar från skolan? Eller hur tänker du att det skulle bli en problemfri överlämning när inget annat försök till vettiga överlämningar har fungerat under flera års tid?
Jag tycker också detta kunde ha skötts på ett snyggare sätt, det är helt sinnessjukt att kvinnor kan bete sig så illa att rättsväsendet tillslut måste genomföra en sånhär insats. Man funderar ju om kvinnan verkligen är lämplig som förälder om hon inte själv inser att det är detta som kommer ske tillslut?
När man som i mammans fall är hela anledningen till att barnet agerar som det gör och efter att aktivt ha manipulerat mitt eget barn hade jag naturligtvis blivit vansinnig eftersom lagen inte anpassar sig efter mig utan finns till för att skydda mot just liknande saker jag utsatt mitt eget barn och dess pappa för.
Du kan läsa mina inlägg tidigare i tråden, dät beskriver jag hur en hämtning hade kunnat gå till väga. Pojken hade enligt myndigheterna trevligt med pappan om mamman
inte var närvarande. Om pappan hade hämtat pojken där mamman inte är, tex. I skolan och sagt att pojken ska få komma med hem till pappa för det har vuxna bestämt, men kommer få träffa mamman snart och att hon vill det och älskar pojken. Så hade pojken förmodligen gått med på det. Inget uppslitande våldsamt polisingripande, utan en lugn hämtning av pappan och en socialsekreterare.
Varför skriver du "kvinnor"? Finns både kvinnor och män som hänger sig åt umgängessabotage. Just saying.
Det är inte alls säkert att mamman har "manipulerat" pojken. Utan det räcker faktiskt med att hon verkar orolig och ambivalent varje gång pojken ska träffa pappa, så kommer pojken bli otrygg med att träffa pappa + att han hellre vill vara med mamman som är hans anknytningsperson. Just att han hade det bra ihop med pappan så snart mamman
inte var närvarande, tyder på att hennes känsloläge är vad som påverkade pojken.
Inte manipulation.
Du hyser svårt agg för denna mamman. Så pass att du inte är saklig.
Mamman är pojkens anknytningsperson. Han behöver henne i sitt liv. Pappan fattar det och kommer givetvis se till pojken har tillgång till sin mamma.
Det tragiska i detta ärende är att inte vårdnaden gick över till pappan för flera år sedan. Mamman hade kunnat få
ett år på sig att bättre sig. Hade hon inte gjort det då, så hade det varit läge med vårdnadstvist. Pappan fått vårdnaden när pojken var cirka 2 år, pojken fått tätt umgänge med mamman, anknytning till
båda sina föräldrar, sluppit umgängessabotage, tvångsumgänge och polisingripande.
Istället fick umgängessabotage och tvångsumgänge fortgå I
fem års tid. En evighet för ett barn! Där han inte fick anknytning till sin pappa. Och sedan blev bortsliten från sin anknytningsperson (mamman) vid våldsamt polisingripande. Detta är inte barnperspektiv.
