Ateister saknar logiskt tänkande

Det finns ingen motsättning i att kritisera extraordinära påståenden som saknar bevis och att vara helt öppen för att acceptera påståendena givet att de bevisas vara sanna.
Dina slutsatser följer inte logiskt av premisserna. Det börjar ironiskt nog bli ett tema i den här tråden från religiöst håll.



Du har tydligen stängt dörren för att ta till dig simpel information?


Accepterar man påståendet som sant när bevis presenteras, så har man ju inte alls ”stängt dörren”?



Jag märker att du är fullständigt obildbar.

Är det verkligen så du tolkar mig, att jag påstår att en ateist kan tro på vissa gudar men inte andra?
Läser du inläggen du svarar på?


Kan du svara på det jag skriver i stället för att argumentera mot halmdockor?
Jag skrev inte att man bestämt avvisar själva möjligheten att antalet är udda, utan att man inte accepterar påståendet som sant utan några bevis.
Kan du nu svara på om detta automatiskt innebär att man rakt av förnekar möjligheten att antalet är udda och om det innebär att man därför måste tro att antalet är jämt?


Din slutledningsförmåga haltar rejält, trots att du drar slutsatserna från halmdockor.


Tack för tipset. Kan du svara på frågorna nu?


Vad menar du med ”avsäger sig sin tro”?

Du har gravt missförstått vad ateism, tro och avsaknad av tro är för något.

Tycker du att det vittnesmålet håller som bevisning för att de hinduistiska gudarna existerar?

Nej.

Då kanske du kan förstå att vi som inte tror på din gud, känner precis lika dant om vittnesmålen gällande den guden, som du gör om vittnesmålen om de hinduistiska gudarna?

Är du oförmögen att skilja på olika saker, eller är en sten och ett paraply samma sak för dig?

Visst, det skulle vara utmärkt om det verkligen var så enkelt att kristendomen var sann och man bara behövde leva väl och följa Jesu ord för att få evigt liv. Men det är det som är problemet, det är inte sant.

Sedan tror jag inte att jag skulle vilja ha evigt liv heller, det lär snabbt bli ganska enformigt.

Men det underliga är varför du argumenterar emot det i så fall. Jag kan förstå om du gjorde det med enbart logiska argument och ett öppet sinne för att ta reda på vad som är sant, men det verkar faktiskt inte så. Du verkar vara helt redo att acceptera även de mest sjuka ideerna och teorierna för att fortsätta vara naturalist och det känns som om du inte kan ge ens en centimeter. Du kan inte ens ge ett kanske, bara tvärnej även när dina argument suger. Det är underligt bara.

Så, om du har rätt tro kan en mördare skicka dig direkt till himmelriket. Med fel tro blir det enkelbiljett till Gehenna.

Du kan även bli utkastad från din utbildning och hamna direkt på arbetsmarknaden, men jag tror de flesta föredrar att stanna ändå.

Alla dessa ateister som begår brott i namnet av en gudsfri värld, väldigt påfrestande. Alla dessa jobbiga pamfletter de trycker upp i nyllet när man öppnar ytterdörren. Alla dessa förespråkare som begår sexuella brott mot barn de har i sina skolningsläger. Så jobbigt.

Måste erkänna att inget i denna argumentering tillför något nytt för mig.

Din ursprungliga tes var att ateister hade ett "fritt tankemönster" som kunde ändras, medan "troende" inte hade det. Det ville jag protestera mot, eftersom jag menar att "troende" har ett precis lika fritt tankemönster som också kan ändras, precis när man vill och åt vilket håll som helst. Ingen religion eller präst kan hindra en troende från att tänka det den önskar.

För det andra så menade du att troende har en bok som de måste följa, vilket jag fortfarande menar att man inte alls behöver göra för att vara en lycklig troende. Det är helt upp till var och en.

Där kan jag även tillägga att det inte alls är särskilt ovanligt att man har sitt eget sätt att vara troende. Tvärtom så visar det sig bli allt vanligare, särskilt i sekulariserade länder. Det finns även ett namn för detta - privatreligiositet, eller andlig individualism. Du kanske också hört talas om uttrycken "troende men inte tillhörande" och "smörgåsbordsreligiositet". Folk trivs helt enkelt med att bygga ihop sitt eget sätt att tro. Man hämtar inspiration från olika håll och känner inget behov av att gå till någon kyrka eller församling.

För det tredje så hävdade jag att ateister är troende de också, även om de inte vill erkänna detta. Och det hävdar jag fortfarande. Det är inte heller så att ateister bara säger att "jag vet inte". Det finns olika förklaringsmodeller eller "vetenskapliga modeller" som majoriteten av ateister tror på. Fast de säger inte "tror", utan att man "accepterar" dessa modeller. Exempel på dessa är Big Bang (universums födelse); Abiogenes (livets uppkomst); evolutionsteorin (livets utveckling). Samtliga av dessa modeller har det gemensamt att inblandning av en gud eller skapare saknas. Inte så överraskande kanske. Säger man att man inte tror på gud eller högre makter, så blir det ju naturligt att man tror på eller "accepterar" sådant som inte har med gud att göra.

På vilket sätt är det olika saker?
Oavsett vilken gud det vittnas om, så är det alltid bara extraordinära påståenden utan belägg som dessutom i regel är ofalsifierbara.
Guden du tror på är bara en i mängden. Folk tror och har trott på tusentals olika gudar. Varför ska vittnesmål om just den guden du tror på tas på större allvar?