Fartygskollision utanför Tjörn, två personer saknas, 2026-07-28 - hittade avlidna

Jag bävar lite inför utmaningen att tillföra något av värde i en tråd med 1071 sidor och 12 846 inlägg. Men här kommer ett försök.

När denna tragiska olyckan inträffade kände jag att den påverkade mig personligen, trots att jag inte kände någon av de inblandade. Troligtvis därför att jag också är fritidsseglare och som oftast med familjen ombord. Min första tanke var ”hur i hela världen kolliderar man med ett 90m långt fraktfartyg”. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att bristande utkik kunde vara ett så ”enkelt” svar.

Jag har egentligen ingen åsikt om hur jag tror att rättens dom borde bli, men jag ser fram emot att se hur de dömer kring MV’s kapten och lotsens respektive ansvar; deras tolkning av regel 9b samt i vilken grad straffen påverkas av snipan Doris skeppares bristande utkik.

Det som intresserar mig mest, är framför allt vad man kan lära sig av det här. Att gå i en farled är i sig inget onaturligt men som långsamtgående fartyg (snipa i det här fallet; segelbåt i mitt fall), är utkik åt alla håll – inklusive akterut – helt givet. Det är ofta andra fartyg håller betydligt högre hastighet än MV’s 12 knop, så att kika bakåt var 2-5 minut är i min värld ganska vanligt. Åtminstone i en farled. På öppet hav är det annorlunda. Någon har räknat ut att om snipans skeppare hade kikat akterut någon gång under de sista 30 minuterna så hade han blivit varse MV. Kom ihåg – de hade bara ca 5 knops skillnad i hastighet. Det är inte mycket…

Men så till den avgörande frågan – och här har jag rannsakat mig själv ganska hårt: vilken situation skulle åstadkomma att jag brast i min utkik så pass grovt att jag kunde utsätta mig själv och andra för denna typen av risk? Barn som härjar i båten? Att något framför mig upptar min fulla uppmärksamhet så att jag försummar min utkik i övrigt? Något tekniskt problem? Trötthet? Att jag måste hjälpa någon annan ombord? Det är här jag inser att även om jag anser att jag är ganska notorisk på att hålla utkik så kan det tänkas finnas situationer där det kan brista. Även för den bästa. Det tror jag att vi alla bör ta med oss från det här.

De flesta (hoppas jag) som är på sjön vet att man aldrig fullt ut kan eliminera alla risker. Men man kan minska deras sannolikhet eller konsekvens genom att följa gott sjövett, säkerställa att man har bra säkerhet ombord, att man har och använder de hjälpmedel som finns, och att man tar förnuftiga val.
Jag hoppas, personligen, att vi aldrig får se en sån här olycka igen; att vi alla kan försöka ta så mycket lärdom som möjligt och att vi ses på sjön igen nästa säsong med mer respekt för säkerhet, varandra och de risker som sjöfart faktiskt innebär.

För egen del så står en AIS-transponder samt handhållen VHF överst på listan av uppgraderingar inför nästa säsong.

Slutligen vill jag också tacka dem som länkat FUP, samt Olivia för hennes/dennes sakliga redogörelser för juridiken i fråga.

Det är verkligen ytterst anmärkningsvärt att du inte förstår relevansen av det i mitt svar till en postare som tar upp pappans ansvar och åsikten att pappan bör få höra att han har ansvar. Då påpekar jag att pappan inte ville höra, han avvek. Det säger allt om dig och ingenting om mig att du inte förstår det och ifrågasätter mig på det vis du gör.

Jag bävar lite inför utmaningen att tillföra något av värde i en tråd med 1071 sidor och 12 846 inlägg. Men här kommer ett försök.

När denna tragiska olyckan inträffade kände jag att den påverkade mig personligen, trots att jag inte kände någon av de inblandade. Troligtvis därför att jag också är fritidsseglare och som oftast med familjen ombord. Min första tanke var ”hur i hela världen kolliderar man med ett 90m långt fraktfartyg”. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att bristande utkik kunde vara ett så ”enkelt” svar.

Jag har egentligen ingen åsikt om hur jag tror att rättens dom borde bli, men jag ser fram emot att se hur de dömer kring MV’s kapten och lotsens respektive ansvar; deras tolkning av regel 9b samt i vilken grad straffen påverkas av snipan Doris skeppares bristande utkik.

Det som intresserar mig mest, är framför allt vad man kan lära sig av det här. Att gå i en farled är i sig inget onaturligt men som långsamtgående fartyg (snipa i det här fallet; segelbåt i mitt fall), är utkik åt alla håll – inklusive akterut – helt givet. Det är ofta andra fartyg håller betydligt högre hastighet än MV’s 12 knop, så att kika bakåt var 2-5 minut är i min värld ganska vanligt. Åtminstone i en farled. På öppet hav är det annorlunda. Någon har räknat ut att om snipans skeppare hade kikat akterut någon gång under de sista 30 minuterna så hade han blivit varse MV. Kom ihåg – de hade bara ca 5 knops skillnad i hastighet. Det är inte mycket…

Men så till den avgörande frågan – och här har jag rannsakat mig själv ganska hårt: vilken situation skulle åstadkomma att jag brast i min utkik så pass grovt att jag kunde utsätta mig själv och andra för denna typen av risk? Barn som härjar i båten? Att något framför mig upptar min fulla uppmärksamhet så att jag försummar min utkik i övrigt? Något tekniskt problem? Trötthet? Att jag måste hjälpa någon annan ombord? Det är här jag inser att även om jag anser att jag är ganska notorisk på att hålla utkik så kan det tänkas finnas situationer där det kan brista. Även för den bästa. Det tror jag att vi alla bör ta med oss från det här.

De flesta (hoppas jag) som är på sjön vet att man aldrig fullt ut kan eliminera alla risker. Men man kan minska deras sannolikhet eller konsekvens genom att följa gott sjövett, säkerställa att man har bra säkerhet ombord, att man har och använder de hjälpmedel som finns, och att man tar förnuftiga val.
Jag hoppas, personligen, att vi aldrig får se en sån här olycka igen; att vi alla kan försöka ta så mycket lärdom som möjligt och att vi ses på sjön igen nästa säsong med mer respekt för säkerhet, varandra och de risker som sjöfart faktiskt innebär.

För egen del så står en AIS-transponder samt handhållen VHF överst på listan av uppgraderingar inför nästa säsong.

Slutligen vill jag också tacka dem som länkat FUP, samt Olivia för hennes/dennes sakliga redogörelser för juridiken i fråga.

Det där beror lite på hur det sas och vad som menades. Det är i grund och botten absolut inget konstigt att fritidsbåtar går i en farled som denna. Vad det handlar om är var i farleden man ligger, vilken uppsikt man har och vilka möjligheter man har att väja för att inte hindra andra.

Så om de med "som gjordes" menar att snipan låg i precis samma spår som handelsfartygen går i utan att ha utkik, så har de så klart helt rätt. Men risken är att de är "yrkesmän" som jobbar på sjön men aldrig själva åker fritidsbåt och bara anser att fritidsbåtar inte ska finnas i "deras" farleder.

I just detta fallet hade jag, och flera med mig som skrivit i tråden tagit en annan väg, men det gäller just bara vägval i detta specifika fallet.

Normalt sett när man går med mindre långsamma fritidsbåtar i stora farleder så håller man sig alldeles intill eller till och med utanför yttre gränsen. Med segelbåt mötte vi Morten Maersk på väg in i Göteborgs hamn, vi mötte henne ungefär i höjd med Älvsborgs fästning. Trots att vi var mötande, låg strax utanför farledsbegränsningen på mötande farledssida så tutade och viftade bogserbåtarna att vi skulle flytta på oss. Jag vet inte om de trodde att vi kunde flyga, eller nåt. Men en del som jobbar på sjön, om man nu kan kalla bogserbåtsbesättningar för någon som jobbar på sjön överdriver en hel del. Kanske trodde de att Morten Maersk helt plötsligt skulle ta ett jätteskutt 200m rakt i sidled. Men ibland finns ingen annanstans att gå.

Rättegången har varit. Domen kommer 30 september.
Dödspappan vet att han är ansvarig för sin frus och sitt barns död, men gör allt han kan för att undslippa det ansvaret. Han har t.ex. inte begärt något som helst skadestånd just av den anledningen. Han satt inte heller med på hela rättegången, ville inte höra vad andra hade att säga.

Det är verkligen ytterst anmärkningsvärt att du inte förstår relevansen av det i mitt svar till en postare som tar upp pappans ansvar och åsikten att pappan bör få höra att han har ansvar. Då påpekar jag att pappan inte ville höra, han avvek. Det säger allt om dig och ingenting om mig att du inte förstår det och ifrågasätter mig på det vis du gör.

Välkommen till tråden!

Det var väl ett sunt och balanserat inlägg. Inga konstigheter. Noterar att du själv inte riktigt kan komma på en situation där man under så lång tid inte kollar runtomkring sig. Jag kan inte annat än instämma.

Vet inte om du känner till men pappan sa under rättegången att han hade kunnat titta bakåt om han hade "velat". Han sa också i FUP har jag för mig det var att det inte var "prio" att titta bakåt.

Men, jag ville framförallt bara på förekommen anledning uppmana dig att vara försiktig med inläggen som OliviaS96 skriver. De innehåller gott om sakfel.

Jag ska ge dig ett exempel från ett av hennes första inlägg som är direkt felaktigt.

OliviaS96 uttalar sig om vad som krävs för att en farled ska betraktas som trång, och påstår felaktigt gällande det hon kallar "Fartygsrekvisitet" som också det är ett felaktigt användande av begreppet.



Men det har sedan länge visats i tråden att det inte är sant. Det är en återkommande trådsanning. En lögn.

Högsta Domstolen har avkunnat ett prejudikat som tydligt visar vad som gäller.
Den olyckan handlade om två 5-6 meters fritidsmotorbåtar som körde i en 300 meter bred farled, och farleden är trång, slog hovrätt och högsta domstolen fast.



HD fastslog Hovrättens domslut.
https://lagen.nu/dom/nja/2004s764

En trång farled bestäms alltså inte av de i en viss olycka berörda båtarna, utan av vilka fartyg som normalt frekventerar farleden. Två små motorbåtar i en 300meter bred farled hanterades utifrån regeln om trång farled. Det är fakta.

Fartygsrekvisitet är ett sällsynt ord, det förekommer sparsamt i domar gällande de rekvisit som föreligger för att ett "flytetyg" ska betraktas juridiskt som ett fartyg. Det har inget att göra med var ett fartyg kan framföras säkert.

Den formuleringen OliviaS96 använder är en formulering typisk för AI. Och AI hallucinerar och då uppstår sådana felaktigheter och sammanbladningar av fackuttryck som ovan.

Så, lita inte på Olivias inlägg. De påstår en massa felaktigheter och de gör tolkningar av sjövägsreglerna som är helt uppåt väggarna. Det mesta av de galenskaper hon påstår har redan retts ut korrekt i tråden. Även om vissa andra troll i tråden vägrar medge det.

Du har erfarenhet av sjön förstår jag, vilket inte gäller alla i tråden. Så jag tänker att du kan vid närmre granskning själv kan inse problematiken enligt ovan.

Liksom du får jag kalla kårar av denna olycka, jag är noggrann med utkik till sjöss och hoppas innerligt att något dylikt aldrig händer igen. Lärdomen är att inte lita på handelsfartygen och aldrig glömma bort utkik särskilt inte i en trång handelsfarled. Och att aldrig glömma flytväst på alla ombord.

Nu kommer trådens troll att gå bärsärk igen, men det är som det är med det.

Det fanns alltså ingen sådan bedömning som du påstod. Det var bara din åsikt uttryck som om det vore fakta. Som jag trodde.

Naurligtvis? Man kan precis lika gärna påstå att den mest farliga riktingen är den man färdas i. Återigen en åsikt uttryckt som om det vore någon form av fastställd fakta.

Och till sist, återigen finns alltså ingen sådan värdering eller bedömning eller kommunicerad. Det är du som påstår en massa saker som vore de fakta, trots att de bara är gripna ur luften. Inte undra på att det dräller av trådsanningar i den här tråden.

Åklagaren "bedömde" snipappappan innan utredningen knappt hade startat, och avgjorde redan då att pappan inte skulle åtalas ens om han skulle komma att misstänkas för brott. Utan någon som helst aning om vad utredningen skulle komma att visa.

Nu har istället försvaret, med all rätt, påtalat att utredningen inte är objektivt genomfört utan har påverkats av en biasering som till och med var bestämt uttalad i inledningen av utredningen. Du kan inte ha mycket till rättspatos som försvarar ett sådant beteende från en åklagare.

Hej!

Återigen får jag bemöta påståenden från dig om vad jag ska ha skrivit som bygger på att du plockar ut delar ur sitt sammanhang och sedan tillskriver dem en annan innebörd än de hade i den diskussion där de skrevs.

Diskussionen du citerar handlade om regel 9 b. Det var alltså rekvisiten för 9 b jag beskrev. Där krävs dels att det är fråga om en trång farled eller ett trångt farvatten (nautisk bedömning), dels att det fartyg vars passage inte får hindras är ett fartyg som "endast kan framföras säkert" där (fartygsspecifik). Du hänvisar till NJA 2004 s. 764 - men det motbevisar inte detta. Där behandlade tingsrätten, TR och hovrätten, HovR regel 9 a, inte regel 9 b. Det handlade i rättsfallet om mötande båtar och inte som i Tjörnmålet om en upphinnande situation. Ingen av instanserna (TR, HovR, HD) prövade alltså det fartygsspecifika rekvisitet i 9 b. Du skriver dessutom att högsta domstolen, HD genom prejudikatet slagit fast att farleden var trång. Det stämmer inte heller. HD behandlade överhuvudtaget inte frågan om farvattnet var trångt enligt regel 9. Att HD fastställde hovrättens domslut innebär inte att hovrättens resonemang i en fråga som HD inte prövade därmed blir ett prejudicerande uttalande från HD. Ett HD-avgörande får prejudikatverkan framför allt genom att HD tar ställning till en rättsfråga och i domskälen anger hur den ska lösas. Den rättsliga princip eller tolkning som kan utläsas ur HD:s resonemang kan sedan ge vägledning för framtida liknande fall (se prop. 1988/89:78).

Källhänvisning:
NJA 2004 s. 764 - https://lagen.nu/dom/nja/2004s764
Proposition 1988/89:78 om högsta domstolen och rättsbildningen - https://data.riksdagen.se/fil/D7D1A8FF-1E75-4135-AD5F-FE98F434A49E

1: Till exempel jag. Mer allmänt, åklagaren skall bedöma huruvida vårdslösheten är a) vårdslös och b) omden då är grövre än "ringa". Här kan man till exempel titta litet på hur fartyg i allmänhet har sin styrposition anordnad, ifall sikten akteröver mer allmänt är möjlig från styrplatsen och ifall ouppmärksamhet akteröver (i "skyddad riktning") har bedömts som brottslig i andra sammanhang där man blivit påkörd akterifrån av upphinnande fartyg.

2. Den "minst farliga riktningen" är naturligtvis den riktning där sjövägsreglerna ger ansvar för all annan trafik att väja, och där ansvaret för att observera och framförallt undvika andra fartyg är föreskrivet det upphinnande fartyget.

3: Sjövägsreglerna som sådana har inga värderingar vad som gäller graden av vårdslöshet om man bryter mot dem. Denna bedömning gör åklagaren, i den mån det blir aktuellt att göra bedömningen.
Den som av någon anledning inte delar åklagarens bedömning kan begära överprövning av beslutet. Är man inte målsägande eller misstänkt har man dock inte mycket för detta. I det här fallet har naturligtvis ombuden för lots och befälhavare bedömt denna möjlighet att pådyvla snipan skuld till händelsen, och har avstått att göra detta.

Nu har istället försvaret, med all rätt, påtalat att utredningen inte är objektivt genomfört utan har påverkats av en biasering som till och med var bestämt uttalad i inledningen av utredningen.