Svenska mäns kläder: ”Aldrig varit sämre”

”Den moderna mannen optimerar sin fysik, men lämnar stilen åt slumpen. Hur blev disciplin och dominans viktigare än begärlighet i garderoben? Är det bättre att vara ”ful men sann”?”

ECT har genomfört någon slags fältstudie i en särskilt trendkänslig del av Stockholm och resultatet är häpnadsväckande: tighta stretchjeans, kortärmad skjorta och tunn dunväst.

”Generellt sätt klär sig män mycket illa.”
- Kristofer Andersson

”Inget får sitta för bra. Skinny jeans och skjorta. Beige cardigan från Dressmann. Antingen lite för små eller lite för stora pikétröjor.”
- Marcus Hägglund

https://www.etc.se/kultur-noje/svenska-maens-klaeder-aldrig-varit-saemre

Män, förklara er! Varför går ni runt i stretchiga jeans även kallat ”jeggings”? Förr klädde ni er stiligt och snyggt så vad är det som har hänt egentligen?

Jag är kluven i den där frågan. Å ena sidan kan jag också tycka att vi har förlorat något, när jag tittar på gamla journalfilmer och foton t.ex., och männen klädde sig som herrar och kvinnorna som damer. Välskräddat. Männen och pojkarna i kortklippta frisyrer, flickorna med långt hår, damerna med uppsatt långt hår, alternativt kortare men då permanentat så att det ändå såg feminint ut. Det var det där stiliga, välvårdade - även folk som var fattiga _försökte_ i alla fall se stiliga och välvårdade ut.

...och även IRL är det lättare att mitt hjärta börjar klappa lite extra för en man i riktigt välsittande skjorta och kostym och putsade skor, än för någon som ser ut som en slashas eller kommunist eller fältbiolog...

Men samtidigt ids jag ju inte själv heller alltid, eller ens de flesta dagarna. Om jag bara ska gå till tvättstugan eller till och med närmaste livsmedelsaffären, så ids jag inte göra make-up, sätta upp håret och byta om från t-shirten, trikåklänningen eller huvtröjan till något mer kroppsnära och välsittande. Vem skulle se mig och vem skulle bry sig, liksom? Men jag ÄGER i alla fall välsittande kläder som jag kan ha i sammanhang där klädseln är viktig.

Spännande. Själv har jag aldrig sett unga kvinnor vara så otroligt dåligt klädda. De kan ha jeansjackor som tält och byxor som hör hemma på 80-talet. Skor som ser ut att de bodde i ett getto.

Jag är kluven i den där frågan. Å ena sidan kan jag också tycka att vi har förlorat något, när jag tittar på gamla journalfilmer och foton t.ex., och männen klädde sig som herrar och kvinnorna som damer. Välskräddat. Männen och pojkarna i kortklippta frisyrer, flickorna med långt hår, damerna med uppsatt långt hår, alternativt kortare men då permanentat så att det ändå såg feminint ut. Det var det där stiliga, välvårdade - även folk som var fattiga _försökte_ i alla fall se stiliga och välvårdade ut.

...och även IRL är det lättare att mitt hjärta börjar klappa lite extra för en man i riktigt välsittande skjorta och kostym och putsade skor, än för någon som ser ut som en slashas eller kommunist eller fältbiolog...

Men samtidigt ids jag ju inte själv heller alltid, eller ens de flesta dagarna. Om jag bara ska gå till tvättstugan eller till och med närmaste livsmedelsaffären, så ids jag inte göra make-up, sätta upp håret och byta om från t-shirten, trikåklänningen eller huvtröjan till något mer kroppsnära och välsittande. Vem skulle se mig och vem skulle bry sig, liksom? Men jag ÄGER i alla fall välsittande kläder som jag kan ha i sammanhang där klädseln är viktig.

Fast de flesta män blir mycket snyggare i en välsittande kostym. Den är ju gjord så att den ska bygga upp axlarna och få mannen att se manligare och smärtare ut. Jag känner faktiskt en herrskräddare, och han har berättat om hur man kan trolla så att mannen blir mycket snyggare i kroppen. Såklart fusk, men det märker kvinnorna först när kläderna åker av i belysning!

Det är även något speciellt med att det är EXAKT rätt. T.ex. att skjortmanchetterna har exakt rätt vidd - att knapparna sitter exakt rätt placerade. Även om man som betraktare inte är medveten om VARFÖR man tycker så, så får man det där perfekta, välvårdade intrycket.

Ja vi var grymt mycket bättre klädda för 30-40 år sen! Smala dessutom.

Japp. Klä er i kostym oftare!

”Den moderna mannen optimerar sin fysik, men lämnar stilen åt slumpen. Hur blev disciplin och dominans viktigare än begärlighet i garderoben? Är det bättre att vara ”ful men sann”?”

ECT har genomfört någon slags fältstudie i en särskilt trendkänslig del av Stockholm och resultatet är häpnadsväckande: tighta stretchjeans, kortärmad skjorta och tunn dunväst.

”Generellt sätt klär sig män mycket illa.”
- Kristofer Andersson

”Inget får sitta för bra. Skinny jeans och skjorta. Beige cardigan från Dressmann. Antingen lite för små eller lite för stora pikétröjor.”
- Marcus Hägglund

https://www.etc.se/kultur-noje/svenska-maens-klaeder-aldrig-varit-saemre

Män, förklara er! Varför går ni runt i stretchiga jeans även kallat ”jeggings”? Förr klädde ni er stiligt och snyggt så vad är det som har hänt egentligen?

Fast jag tänkte längre tillbaka - på 1950-60-talen och tidigare. På 1980-90-talen var förfallet redan fullt utblommat. Alla oavsett kön bar likadana blåjeans och oformliga t-shirts och collegetröjor. Och när kvinnorna försökte se mer kvinnliga ut, så blev det oftast bara vulgärt.

Det bästa sättet att slippa en alltför självupptagen brud är att aldrig ha kostym (”aldrig”, ibland går väl)

Vem orkar leva ”det ytliga livet” med någon tills döden skiljer en åt. Huga

Men det är jag som tycker det liksom

Det bästa sättet att slippa en alltför självupptagen brud är att aldrig ha kostym (”aldrig”, ibland går väl)

Vem orkar leva ”det ytliga livet” med någon tills döden skiljer en åt. Huga

Men det är jag som tycker det liksom

Män, förklara er! Varför går ni runt i stretchiga jeans även kallat ”jeggings”? Förr klädde ni er stiligt och snyggt så vad är det som har hänt egentligen?

Jag klär mig som sju svåra år, det vet jag. Mjukisshorts och huvtröjor och foppatofflor. Sen är jag en medelålders man också så jag antar att Kristin tycker jag ska vara en könlös rar farbror eller ett svettig pervo i en buske för att funka i hennes fria fantasier om verkligheten. Jag rör mig inte heller i "trendkänsliga Stockholm innerstad".