Citat:
Ursprungligen postat av
WhiteNightFlight
Jag har hellre pengarna än är utan dem, självklart.
Poängen var att utan pengarna trodde jag liksom många andra att det var pengarna som saknades. Jag jobbade hårt och smart för att få ihop pengarna jag trodde skulle fullända mitt liv, sen visade det sig att det inte alls var pengarna som saknades. Jag känner mig otillfredsställd trots att jag har allt det jag strävade efter och som motiverade mig.
Nu vet jag inte vad som saknas, vad mer jag kan behöva för att känna mig nöjd och tillfreds med livet.
Innan levde jag på hoppet så att säga, den dagen jag hade nog med pengar så skulle allt kännas bra, det hoppet finns inte längre.
Här lite råd pro bono:
Ett klassiskt råd om det känns tomt och meningslöst är att intressera sig för andra.
Du kan bli hemfixare i kommunen som hjälper gamla i hemmet med sådant som de inte längre klarar som att byta ut lampor i taket, hänga upp gardiner och allt möjligt som de kan behöva hjälp med. Du kan jobba per timme mot ersättning. För användarna är det gratis.
Eller så kan du börja hos hemfixarna som är kommersiellt företag om du har yrkeskompetens som elektriker, TV-installatör, målare o.s.v.
Kan du hantverk så är hantverkare ofta uppskattade som kan klä om soffan, fixa skåp i köket o.s.v.
Eller du kan öppna eget som t.ex. ett café och se glada, nöjda gäster.
Du behöver ju inte bli lärare men kan hjälpa invandrare med svenska språket eller guida dem i byråkratin. Det finns många prganisationer där du kan bli språkvolontär, språkkompis eller integrationsmentor som Röda korset och ABF m.fl. organisationer.
Har du gröna fingara kan du hjälpa till i en botanisk trädgård el. likn. med trädgårdsarbete och göra fint som t.ex. Bergianska trädgården i Stockholm. Du gör nytta i en härlig miljö.
Har du särskilda kvalifikationer ligger fältet fritt för att förbättra samhället genom teknikutveckling och all möjlig annan utveckling av samhället i på ett positivt sätt. Tänk på alla svenska teknikpionjärer och samhällsutvecklare som bidragit till samhället. Sådant är meningsfullt!
Om du är ett svårt fall kan du gå till en duktig praktiserande psykolog och försöka reda ut varför du känner tomhet. Det kostar skjortan men du har ju råd!
I sista hand kan du ju tala med en präst om existensiella frågor. Varför inte pröva en katolsk präst. Jag tror att de ställer upp på samtal för att de gärna ser fler som går med i katolska kyrkan. Var dock beredd på att du måste läsa på duktigt om den katolska tron för att kvala...