Hur njuter ni av er förmögenhet?

Förstår inte den där fixeringen vid att vara skuldfri. Som att det vore någon smart sak att bli, en dröm.

I dag så är räntan på ett bostadslån under tre procent, OMXS30 är upp mer än det dubbla bara i år. Börsen plusar mer än räntan, år efter år. Jag förstår om man vill ha trygghet, och jag själv lite där där på grund av ålder. Men lite lån har jag fortfarande.

Det är inte smart att över tid vara skuldfri, det är smart att vara belånad.

Sedan ska man såklart inte låna till konsumtion. Men jag tror att många ser alla lån som något dåligt istället för som en möjlighet att kunna öka sin kassa.

Vederbörande går till ett jude soc kontor å tigger bidrag för nästa månad.

Idag tvättade jag två av mina bilar. Tog 5 timmar! Sedan blev lunch på min golf klubb ( country club) och några hinkar på driving rangen.

Middag med familjen och ett par glas vin. Netflix och sedan sova.

Imorgon blir det 18 hål och sedan en formell middag med goda vänner. God mat och dryck!

Man har ju för bövelen glidande stop loss. Samt köper de aktier som gynnas av krig, bubblor och pandemier.

Jag är i samma situation.

Är övertygad om att man inte mår bra av passivitet, tolka det som ni vill. Men att inte ersätta ett meningsfullt arbete med något annat där du tillför till någon annan/annat än dig själv inte leder till bättre mående.

Sen har jag mindset tänker bara på intäkter, inte kostnader... samt tid, du lever inte hur länge som helst och pengar blir mer värdelöst med tiden och din ålder.

Spendera pengar på bra saker en en bra gärning, det tillför samhällsnytta att gynna vettiga saker. T.ex. en bra restaurang ska få vara kvar och hålla community trevligt.

Vad gör du på dagarna då? Scrollar på luren?

Sicket slöseri, bortsett från resorna.

Fyller vinkylen, tömmer vinkylen. Repeat.

Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att du var min bror 😁

Har du kvar A-klassen? Med tanke på din trådhistorik så förefaller det otroligt att du skulle vara "förmögen". Ljuger du?

Jag köpte bilar och klockor när jag var i 20-års åldern, sedan växte jag upp och har tappat intresset för materiella värden.
Med det säger jag inte att det är jävligt roligt med sportbilar.

Har haft en ekonomiskt berg och dalbana där jag var miljonär i tidiga 20-års åldern för att sedan sitta med miljonskulder för att återigen vara miljonär när jag var 30 år.
Den resan gav mig nya perspektiv och det jag njuter av är tryggheten att om allt skiter sig så kan jag betala av lånet på huset och leva i 5-10 år på pengarna som blir över.
Jag lever inte snålt, lägger nog 12-15k på mat i månaden, det tycker jag ska vara av finaste kvalitet.
Ger barnen och min fru det dom behöver, men är inte mycket för att köpa prylar och skapa en ytlig, materiell efterfrågan till livet. Frun får fina smycken ibland, men det är å sin sida en investering ;-)

Tror inte att många som inte känner mig men stöter på mig på stan skulle tro att jag är mångmiljonär, klär mig inte som det och beter mig inte som det. Som sagt, åkte på en käftsmäll när jag var yngre och lärde mig något av det.
Med det sagt så missunnar jag inte er som hellre lägger pengar på bilar, klockor osv. Det ger bara inte mig något värde i livet. Haft den fasen.

Nu är jag inte ”förmögen”, men ser sparandet som ekonomiskt svängrum/trygghet (”fuck off”-kapital om man så vill), som ger ett visst självförtroende.

Sparar en fast summa varje månad, som utökas ibland efter att livssituationen förbättras (höjd lön, neramorterade lån, sänkt ränta etc.) men aldrig på bekostnad av livskvalitet i nuet.

Dock hjälper det nog mycket att jag inte går igång på plastskit från Alibaba och liknande. Hade alla varit som jag, hade Rusta och Dollarstore inte funkat.