Är det verkligen "fika" om ingen vill var där?

Varje gång jag har försökt förklara vad fika är, har det varit lite svårt. Folk svarar ofta: “men det här finns ju i alla länder, vad är så speciellt?” Jag har själv varit lite skeptisk tidigare, men jag tror att jag nu börjar förstå varför ordet ändå är ganska unikt.

För mig handlar fika om tre saker som måste finnas samtidigt: att dricka något, gärna ha något litet att äta, och framför allt att ha en trevlig stund tillsammans. Det är liksom kombinationen som gör det till fika, inte bara en av delarna.

Om man jämför med arabiskan till exempel, skulle man snarare säga “ska vi dricka en kaffe någon gång” eller ännu vanligare “ska vi göra en kaffe någon gång”. Och visst, det ligger nära; för det antyder ofta att man ska sitta ner, prata och ha det trevligt. Ibland finns tilltugg också, men det är inte lika självklart. Framför allt saknas ett specifikt ord som samlar hela den här upplevelsen på samma sätt som fika gör. Verbet göra kan ju användas till vad som helst, så det blir inte ett lika tydligt “fenomen”.

Så frågan blir: om två personer är arga på varandra, sitter på ett café, knappt pratar , och den ena sitter i telefon hela tidem, är det verkligen fika då? Eller är det bara två personer som råkar dricka kaffe vid samma bord?

Det skulle definitivt betraktas som fika oavsett engagemanget hos "deltagande" fikande individer.
Om man håller middag så kallas det middag även om en av gästerna inte äter. Denna icke ätande gäst kan säga att denne var på middag fastän personen inte åt.

Fika är trevligt. En liten paus när man gått runt i affärer och shoppat.

Hipsters har intalat svenskarna att Sverige erövrat världen med ordet "fika".

Nej, inte bara ordet. "Kulturbegreppet".

Låt Doc säga den romantikerhjärtan krossande sanningen:

Det finns inget begrepp. Bara ett lallar-ord.

Fråga folk av alla sociala nivåer ute i världen och de kommer se ut som frågetecken. Som jågelholkar.

Stadsdelen Br00klyn i N.Y.N.Y. kommer 100 pers demokraterna-röstande art directors & copy writers som umgås med svenskar känna till ordet "fika" for ett coffeee break.


Som comic str1p BC där Peter mödosamt klättrat upp högst på bergstoppen där Gurun sitter.

Peter: -Move over Old Man. I've got news to tell the World.

Gurun: -Gee, I thought my coffee break would never come.


Rädda spraket från lallarord.

Säg som Spóntan gjort i alla tider: Kaffepaus.

Kanske är det en helt ny unik frågeställnig, eller har den avhandlats i tex nedanstående, eller borde? Om noll personer dyker upp skulle jag inte kalla det fika. Efter covid kan jag tänka mig det kom att bli mycket fika med endast en deltagare, ev med andra via skärm, men att det dessförinnan krävdes en arbetsgrupp för att kallas riktig fika.

(FB) "Fika" (2006)
(FB) Varför är fika så viktigt? (2019)
(FB) Ingen har någonsin lyckats förklara för mig vad det är som är unikt med fika! (2022)
(FB) Vad är grejen med att fika hela tiden? (2011)
(FB) Är det "fika" om man bara har kaffe/thé? (2019)
(FB) "In sweden we call it fika" (2024)
(FB) Fika! Viktig paus eller slöseri med tid? (2026)

Det är ändå fika. Fika är ju det man gör. Oavsett om man gör det tillsammans eller ensam. Man kan umgås utan fika och man kan fika utan att umgås. Man brukar ju säga ibland också "träffas och ta en fika". Sen att man ofta brukar fika när man umgås är något som normalt så att säga ingår.

Äsch.. det är väl mest att ordet fika inte har en motsvarighet i engelska. Det heter coffee break visserligen. Det heter till och med fikarummet på jobbet. Som vanligt är det vissa som ska lägga in mening i ord som inte finns eftersom ordet i sig anses betydelsefullt och därför ges större mening än det har. Exakt samma med ordet "lagom", det är enligt mig bara ett ord, det heter istället just right på engelska. Ett kul ord är toska, det är ryska för att uppleva djup melankoli. Siesta finns i Spanien.

Herregud för att märka ord så här, det är bara ord.. Typiskt vänstern hålla på så här med språket. Kan väl hända det möjligen finns ett litet kulturellt inslag i just fika som är typisk svensk, men så är det ju över hela världens kulturer och etniciteter.

Jag tänker att "kaffepaus" är just kaffe. Fika är för det mesta kaffe eller te men det är även "godkänt" med saft eller varm choklad och så något att tugga på. Så egentligen detsamma som "mellanmål" 🤷 men att man sällan dricker "bara vatten"(eller mjölk) till det man ska äta...😵‍💫?

Jag tänker att fika är som middag. Om man ska på middag hos nån så är det mer än bara målet middag. I andra länder beskrivs väl fika mer i ordalag om frukost. Ska man käka frukost ihop så är det ju fortfarande en umgängesform.

Fika är inte direkt något oseriöst ord, det finns belagt i svenskan sedan början av 1900-talet.

Att det skulle tillkommit på Långholmen och utgöra en omkastning av stavelserna i "ka-ffe" är en teori, men personligen tror jag snarare på att det kommer från det franska slangordet "féka" med samma betydelse. Inte så ursvenskt alltså.

Tack, polox, för god input.

Jag har aldrig beskyllt ordet fika för att vara "oseriöst". Däremot är jag mentalt avvaktande till massiva försöket bland kulturknuttar i Sverige att försöka lansera det bland hipster-reklamare i Brooklyn, som om det vore ett ett underverk av svensk social finurlighet.
Fattas bara makarna Myrdal.

Folk har druckit kaffe sedan importen från Sydamerika på 1500-talet och sedan kaffestugorna i Sverige som först 1700-tal blev poppis i breda folklager.

Som du skriver, så är ordet "fika" sannolikt sprunget ur franska féka (ej att förväXXla med "fekalier").

Men Grodätarna, har en stark egenbild och god självkänsla. De behöver inte försöka pracka på reklamare i Nya Världen ett ord för coffee break.

Det finns ett antal argument mot tesen att "fika" skulle vara härlett från det franska verlan-slangordet "féka". Det främsta är att det inte går ihop tidsmässigt. "Fika" i betydelsen "kaffe" eller "kafffepaus" är visserligen inte belagt i SAOB 1924, när det relevanta bandet trycktes, och det är inte lätt att snabbt få fram ett förstabelägg i KB:s stora tidningsdatabas, eftersom verbet "fika efter" är såpass vanligt i svensk tidningstext under den tidigare delen av 1900-talet, men jag har i vart fall genom lite snabbt sökande hittat ett belägg från Arbetaren från 1940. Den franska verlan-slangen är en efterkrigsföreteelse där få ord är dokumenterade i skrift före 1970-talet, och féka är ett rätt perifert ord i verlan, som det inte finns någon anledning att anta att det skulle vara extra gammalt. Det förefaller alltså som om det svenska fika är belagt mer än trettio år - alltså minst en hel generation - före féka. Den traditionella etymologin av fika bygger ju också på att den intermediära formen "kaffi" är belagd tillräckligt tidigt för att kunna ha varit ursprunget till fika, och det är ju så vi säger, inte "feka". Dessutom är det svenska fika ett "folkligt" ord, som till allra största delen har använts och drivits av språkbrukare utan varje kunskap i franska.

Den som utifrån det faktaunderlaget vill hävda att fika härrör från féka måste anses ha precis hela bevisbördan.

Argfika. Nä, man måste inte vara sams för att fika.

Tror man hakar upp sig på det yttre, att det ska vara kaffe (te kan duga), åtminstone en skorpa, och minst två personer.

Det som gör det speciellt är att det är en rutin. Det händer minst en gång varje dag. Man gör det på jobbet. Det som är unikt är att alla fikar, även dem med riktiga knegarjobb. Det går ända ned i underklassen och har "alltid" gjort det. I en del andra länder skulle man resonera så att nej du är för fattig för att ta rast, eller så får du jobba medan du dricker kaffe ensam.

Att varje fattiglapp i Sverige har rätt att ta fika är det unika. Att man anser att denna process ska innefatta alla vuxna. Det är som en utjämnare mellan samhällsklasser.