Kvinnor 30+ som fortfarande är singlar och bor ensamma, är det nåt fel på dem?

Om man skriver att man inte har barn men vill ha barn, samtidigt som man är ute efter ett långsiktigt förhållande/livspartner, så är det inte svårt att gissa vad den personen vill, och kanske känner.

Sen om hon ändå är glad för dagen är skitsamma. Du tycker inte det säger något när en person med de förutsättningarna hänger på en dejtingapp år efter år?

Intressant också att du ska moralisera över att man spekulerar om en sådan sak. Det är ju lite grann det som är meningen med den här tråden. Att du säger att de kvinnorna är glada och sociala säger ingenting.

Stalka? Personen dyker upp på mitt flöde. Hennes Instagram står öppet. Det är inte direkt mycket som krävs för att analysera den personens leverne och förutsättningar.

Tråden handlar om att spekulera. Jag förstår inte vad ni autister gör här om ni bara förväntar er någon doktoravhandling på fenomenet.

Nej absolut inte. Det viktigaste är att i sitt ensamboende skapa en god relation till sig själv och aldrig känna skam eller skuld. Det senare förstör tyvärr för de möjligheter som ensamboende innebär

TS handlar ju om kvinnor som TS träffat när han var yngre och han tyckte de var konstiga. När de blev äldre visade det sig att dessa bor ensamma. TS är vad det är för FEL på dessa.

Men jag har ju tidigare gett svaret här i tråden.

Men varför bryr sig nån om detta om det nu är så, låt tjejerna leva hur de vill.

Jag är själv man men det finns ju massa män som är i samma situation, alla kanske inte kan å vill stadga sig idag å leva med samma partner i 50 år till

Vissa trivs bra som särbos. Dina gamla dejter kan höra till dessa. Ha sitt egna lilla krypin på 25kvm som de själva städar osv. Och paret väljer själva när och var de vill tillbringa tid tillsammans. Slipper bråka om städ, tvätt och annat. Utan bara suga gottebitarna ur parrelationen: kärlek, sex, intimitet, närhet, ömhet, vänskap.

Vissa bor numera tom särbos fast de har skaffat barn ihop. Något mer opraktiskt, men för vissa funkar detta koncept bra.

Hur som helst, så är det svårt att veta hur folk har det genom att bara se ytlig information på internet.

Jag har en polare som bor kvar i sin lilla etta. Hans kvinna bor också där. De har inga planer på att flytta. De trivs att bo billigt och lägger hellre pengar på längre resor än på dyrare och större boende. Tog lång tid innan hon blev folkbokförd på den adressen, så då såg det väl förmodligen ut som han bodde i sin ungkarlslya själv. Vi som känner honom visste dock att han hade sambo.

Det finns numera många olika sätt att leva på. Svårt att veta hur folk lever sina liv om man inte känner dem. Går inte att veta utifrån enkom att se vart de är folkbokförda.

TS har en poäng i att människor är flockdjur och att det har varit normalt att stadga sig, men att så inte sker. Gissningsvis är det en form av förträngning där de vägrar se verkligheten att de snart är infertila och därmed värdelösa i fortbildningssyfte.

Ett fåtal fall har nämnts i medier där de har kommit upp sig i pensionsåldern och insett att tiden har sprungit iväg där det har blivit för sent att fixa det som de vägrade hantera när åldern var rätt. Ett uppvaknande från ”revolten” kanske, men väl sent påkommet?

Hon är förmodligen väldigt tillfreds med sitt singelliv, men skulle vilja sätta ännu mer guldkant på sitt liv med en manlig partner. Och kanske barn. Men hon nöjer sig inte med "första bästa man", utan det behöver vara en man som gör det värt för henne att lämna det glada fina, aktiva singelliv hon nu lever. Därav ser du henne på dejtingappar år ut och år in.

En kvinna som desperat vill finna en partner, kommer inte vara på dejtingappar år ut och år in. Hon kommer givetvis nöja sig med "första bästa man" som vill ha henne.

För som jag har förstått det, så är dejtingappar kvinnans marknad. Inte männens. Det är många törstiga män där och få kvinnor. Så vore en kvinna desperat efter förhållande, så har hon ett smörgåsbord där.

De kvinnor som därmed dyker upp i ditt flöde år på år, är alltså inte desperata. Utan snarare alltför nöjda med sitt singelliv.

Och kvinnan du skriver om, närmar sig 40. Och är fortfarande uppenbarligen nöjd med sitt singelliv. Tja, men då kommer hon garanterat vara detta även efter 40.

Det är väl kring 28-32 som vissa kvinnor möjligtvis blir desperata, om de längtar hett efter familj och barn och de vet att de närmar sig 35 och därmed minskad fertilitet.

Har kvinnor passerat 35 och lever glada dagar (som du ju faktiskt beskriver att din bekanta gör). Så är hon sannolikt inte så värst desperat. Utan har det jädrigt bra som hon har det. Men skulle gärna sätta guldkant på sin tillvaro med en partner och kanske barn. Med rätt man, där tillvaron med honom överträffar hennes nuvarande lyckliga och rika liv.

Och blir hon över 45, så kan ju barn även innefatta bonusbarn. Bra då att skriva att hon vill ha barn, så att hon inte stänger dörren för män som har barn sedan tidigare. Visar att hon är barnkär.

Jag tror inte du behöver oroa dig över din bekant. Hon har säkert ett fint liv! Och kommer fortsätta ha det. Även vid 40+.

Det är ju mer när man väl har barn, som man inte kan tänka sig ett liv utan dem! Barn är livet! Och så blir det först när man har blivit förälder.

Finns gott om bittra äldre människor som har haft både partner och barn.

Bitterhet över att livet snart är slut handlar det snarare om. Och en tanke att man skulle slippa den bitterheten om man gjort andra val med sitt liv.

5 barnsmamman som aldrig får besök av sina barn och barnbarn på ålderns höst, kan mycket väl vara bitter över att hon var hemmafru och slet för sin familj, istället för att satsa på filmkarriär som i ung ålder låg för hennes fötter. Visst, hon älskar sina barn intill döden, men sorgen över att livet snart är slut får henne ändå att tänka över sina livsval och bittert ångra vissa vägar hon tog/inte tog.

Likaså kan den evigt glada och lyckliga singelkvinnan, givetvis bittert ångra sina vägval, när hon sörjer att hon närmar sig döden.

Den där sortens bitterhet är snarare ett symtom på sorg över att livet snart är slut. Inte ett tecken på att dessa bittra äldre levde "fel" liv.

Eller jo: om de levde ett liv för att blidka någon annan, så kan bitterheten handla om "varför levde jag som mina föräldrar ville och inte var sann mot mig själv, jag ville bli författare och inte konsult..." typ.

Men då handlar det som sagt i regel om föräldrars påtryckningar på sina barn.

Så. Jag ser inte att vi ska gå runt och oroa oss över glada singelkvinnor. De har med stor sannolikhet rika liv.

Bitterhet på ålderns höst kan drabba alla. Och handlar som sagt var om ett symtom på sorg över att livet snart är slut.

I grund och botten handlar det om gener som inte kommer fungera att avla på.

Dessa kvinnors gener kommer dö ut. Hela deras blodslinje var därmed till råttorna. De var helt enkelt för korkade för att förstå att de skulle avla sig. Därför ringer bioklockorna inte hos dessa kufkärringar.

Det pågår en massiv depopulationskampanj (som alla med en uns hjärna kvar) har förstått. Men kufkärringarnas genetiskt icke-adekvata hjärnor accepterade allt med hull och hår. -> Darwin.

Ja självklart är det så. Å andra sidan, en tjej som hängt på dejtingappar i flera år på raken måste väl ha fått rätt många chanser så det blir ju då svårt att lägga skulden på nån annan.

Blir man konstant bortvald så beror det väl dessutom på en anledning, oavsett om man är man eller kvinna, så då går ju bollen tillbaka på en själv också. Hade jag själv försökt träffa nån i flera års tid och misslyckats hade jag fattat att det finns några grejer jag behöver ändra på hos mig själv innan jag försöker på nytt och då gjort så innan jag dejtat vidare.

Men rent krasst, har en person stora svårigheter att ingå relationer så föder ju det mer ensamhet, en person med massor med commitment issues och bagage i form av tidigare kraschade relationer vågar väl sällan satsa på något nytt pga. rädsla för att det ska gå i kras där med, vilket blir en självuppfyllande profetia. Jag själv ryggade snabbt tillbaka när jag insåg att en viss dejt hade svårigheter att binda sig känslomässigt. Relationer är väl knepigt nog som det är redan så det underlättar inte att hitta en extra extra knepig person att försöka med.