Kvinnor 30+ som fortfarande är singlar och bor ensamma, är det nåt fel på dem?

Så man kan bara lära sig kompromissa genom att vara i en kärleksrelation? Det låter väldigt konstigt i mina öron.
Det kan vara bra att kunna kompromissa inom sin ursprungsfamilj, på jobbet, om man är med i en förening, med sina vänner, etc. Vilket ju alla lär sig i takt med att man engagerar sig i sånna sociala grupper.

Att du sen tror att barn och partner är en garanti för att inte dö ensam bevisar bara att du har huvudet i röven eller är ett troll. Hur många gånger om året har du besökt dina far/morföräldrar på ålderdomshemmet? De flesta gamla ruttnar bort dag för dag i ensamheten oavsett om de har barn eller inte. De allra flesta av oss kommer dö i en nedpissad vuxenblöja med liggsår på kroppen och har man tur kanske outbildade Mohamed eller Fatima ber en muslimsk bön vid ens sida i de sista ögonblicken. Get a grip

Ja, det är främst i en traditionell parrelation man behöver kompromissa på riktigt, du missade kanske i trådstarten att det rör sig om personer som bor ensamma och så har gjort i många år, är ju inte mycket att kompromissa om då, personen kan vakna varje dag och säga vad vill JAG äta till middag, vad vill JAG se på tv, vilken inredning vill JAG ha osv osv.

Är ju betydligt mindre jobbigt att bjuda till nån kväll med kompisar om man får sin vilja igenom varje dag i övrigt liksom.

Vilket var precis det intrycket jag fick där och då för 7-10 år sen, att dessa personer är vana vid att aldrig behöva kompromissa och tydligen är de ju singlar än...

Resonemanget har nu lämnat sakfrågan helt och hållet.

Påståendet ”tur att dina föräldrar inte tänkte så” är inte ett argument, det är ett personangrepp. Det bemöter inte det som diskuteras, huruvida andras livsval utgör ett problem utan försöker istället skapa skuld genom att peka på att någon överhuvudtaget existerar. Det är retoriskt tomt.

Att jag är född säger ingenting om hur andra människor bör leva sina liv. Det är inte ett logiskt stöd för att alla ska vilja ha barn, få dem vid en viss ålder eller leva enligt samma relationsmall. Existens är inget normbevis.

Att hänvisa till ”det normala sedan stenåldern” är lika missvisande. Historiskt har människor gift sig av tvång, fått barn av ekonomisk nöd och levt i strukturer där individuella val knappt existerade. Att något varit vanligt under sådana förutsättningar säger väldigt lite om hur fria människor bör leva i ett modernt samhälle med faktisk valfrihet.

Här sker samma felslut om och om igen: det beskrivande förväxlas med det föreskrivande. Att många har levt på ett visst sätt blir ett argument för att andra bör göra det och när de inte gör det omvandlas deras livsval till ett ”problem”.

Det mest anmärkningsvärda är dock att inget konkret problem faktiskt påvisas. Det finns inga tecken på kris, ånger eller lidande hos de kvinnor som nämns. Problemet uppstår först när deras liv mäts mot en mall de aldrig bett om att bli bedömda utifrån.

Kort sagt: det här handlar inte om biologi, samhällsproblem eller omsorg om andra. Det handlar om ett behov av att legitimera sina egna normer genom att patologisera avvikelser från dem.

Att människor lever annorlunda än du är inte ett misslyckande hos dem. Det är bara ett faktum du verkar ha svårt att acceptera.

Antagligen är många av dessa såna som trivs ensamma men som kanske tidigare försökt få något bara för att det är något "man bara ska göra". Nuförtiden är stigmat kring det inte lika starkt. Är själv man men jag är ensam och skulle inte på grund av min personlighet klarat av/trivas i ett förhållande för den delen. Andra kanske har olika sjukdomar som påverkar ens förmåga att träffa andra eller andras vilja att vara med en. En social cirkel har jag däremot och det är ju det viktigaste. När det gäller döden är jag likgiltig för "ensamhet" har ingen betydelse när man väl har dött.

Och vad skulle man få ut av att ge upp sin fullständigt fria vilja i sitt eget hem?

1. Dejtingappande istället för att träffa folk på riktigt, försenar hittandet av dem man verkligen passar ihop med. Både män och kvinnor går efter abstrakta kravlistor istället för vem de har "vibes" med.

2. Det är såpass dyrt att leva idag på många orter, att flyttar man ihop och det spricker, har man inte råd med ett eget hem efteråt. Då blir man mer försiktig och väntar längre innan man slår till.

3. Kanske är dagens unga faktiskt i kontakt med sina känslor? Om några fler nu än förr inte vill sätta barn till världen för att de tex inte vill vara dåliga föräldrar eller inte alls vill vara föräldrar så är det väl inte nödvändigtvis dåligt?

För 60 år sedan blev det barn vare sig man ville eller ej. Jag har träffat personer som fått höra av sina föräldrar att de inte var välkomna. Många i min generation har fäder som ledsnade och aldrig syntes till mer. Det blir man ordentligt skadad av.

Det var fö en tråd om barnlöshet här på fb häromdagen. 22% av kvinnorna vill inte ha barn. 17% av kvinnor över 50 har inte barn. Skillnaden är inte jättestor, och kan krympa, eftersom de tillfrågade fortfarande är i dejtande och fertil ålder.

Det här svaret flyttar fortfarande inte diskussionen framåt, utan upprepar samma antagande i ny form.

Att det ”finns hur många som helst” som i något skede ångrar sig eller gör förhastade val är inget belägg för att detta är ett oundvikligt eller ens typiskt utfall. I varje större grupp människor finns exempel på alla möjliga livsval, det gör dem inte till norm, regel eller riskmodell.

Här sker samma sammanblandning igen: möjligheter förväxlas med sannolikheter, och sannolikheter förväxlas med skyldigheter. Att något kan hända används som argument för att andra bör leva på ett visst sätt. Det är inte analys, det är värdering.

Resonemanget bortser helt från fri vilja. Vuxna människor även ”vanliga” sådana med jobb och sociala liv kan väga ensamhet, relationer, barn och livskvalitet mot varandra och ändå landa i olika beslut utan att vara irrationella. Att göra ett medvetet val att vara selektiv, barnfri eller singel är inte samma sak som att vara oförmögen till relation eller dömd till framtida panik.

Påståendet om att ensamheten ”biter till” när andra får barn eller dör reducerar återigen individer till passiva offer för omständigheter. Många anpassar sina liv, skapar nya relationer, byter sammanhang eller accepterar förändring utan att detta leder till kris eller desperata beslut.

Det avgörande som konsekvent ignoreras är detta: ingen har påvisat att de kvinnor som diskuteras lider, ångrar sig eller är på väg mot någon form av kollaps. Det enda som faktiskt kan konstateras är att de inte lever enligt den mall du anser vara normal.

Problemet uppstår därför inte i deras liv, utan i tolkningen av dem. När fri vilja ersätts av förväntan, och avvikelser beskrivs som riskbeteenden, då är det inte längre en samhällsanalys.

det är normkontroll.

Kanske tänker dom som jag, att ett förhållande blir av om dom tjänar något på det.
Varför ska jag laga mat och ta hand om hemmet åt någon av dagens killar? Vad har dom att erbjuda i utbyte som jag vill ha? Är dom oskulder så har dom kollat porr och känns därmed inte tillräckligt exklusiva. Dessutom ger dom bort sexet utan förhållande.

Det finns gott om män i 30+ som också väljer singellivet. Som ibland tom bor hos sina föräldrar
Så problemet har nog inget med kön att göra.
Jag skulle tro att vissa föredrar att bo själva, att slippa underordna sig andras krav
Sen kan man se snygg ut och ändå ha olika problem, diagnoser mm
Problem med kompromisser kan vara en ledtråd, tycker jag

Väldigt bra skrivit..

Troligen är vi på väg in i en ny fas och relationer(sambo, gift ) är kanske ingen norm som folk strävar efter eller längtar till om det inte är helt perfekt

Kan vi se effekterna av denna nya "fas" ?

Ja såklart i att fler lever i ensamhushåll och det mer dramatiska att fler väljer bort barn , något som forskare nu slår larm om !

Det dom däremot tar fel på är att folk inte skaffar barn pga ekonomi, här är dom enligt mig ute och cyklar för att folk anger detta ! Dom anger ju inte att dom inte skaffar barn för dom är singlar !

Kanske ställs bara frågan till folk som lever i en parrelation men då glömmer dom att 55% är singlar

Att du inte besöker dina gamla släktingar säger mer om dig än någon annan. Givetvis besöker man släkten så ofta som möjligt, inte minst för barnens skull. Barnbarn gör definitivt att man har mer kontakt med äldre släktingar. Att vilja ha familj och barn är naturligt och oviljan till detta i dagens samhälle kommer sluta i katastrof.

Kvinnor ska inte vänta med att skaffa barn. En av alla villfarelser det här falska samhället matar oss med. Sverige släppte taget om kristendomen och blev på en enda generation fullkomligt galet. Bra jobbat.