Citat:
Ursprungligen postat av
Alihal1891
Det gör man aldrig.
Det är tufft, tar lång tid, men man klarar det.
Alla tankar om hur det gick till tär först, men med tiden sjunker det längre bak i hjärnbarken. Man saknar, skuldbelägger sig själv, skriker, gråter, sörjer, blir galen av ilska, vill själv göra slut på allt. Men så finns det ändå andra som flera barn, partner, vänner som skulle bli dubbelt drabbade.
Det går, jag vet av egen erfarenhet att det går. Sen beror det förstås på hur man som efterlevande själv fungerar.
Livet blir aldrig detsamma, det blir annorlunda, men det går!