Var går gränsen mellan feminism och extremfeminism, enligt dig?

Exempel: Tror de flesta tycker att det är "normal feminism" att alla oavsett kön ska ha rätt att utbilda sig till det man vill. Men när konsekvensen av detta blir att kvinnor vill göra karriärer inom det fält de utbildat sig till istället för att vara hemma med barn, då är det tydligen extremfeminism enligt många här.

Så var går din gräns?

Hooo boy, kul tråd. Får se vilken mental gymnastik FB-are använder här. Förmodar dock att de flesta, precis som att de är öppet rasister, inte bryr sig om att dra någon gräns utan tycker även ditt initiala exempel bör klassas därtill.

Är inte många här stora förespråkare av att "feminismen förstör världen och problemen började när kvinnor fick rösträtt"?

Förvånad om man ser något nyanserat svar eller ett faktiskt bra svar av vad "extremfeminism" är. Vad som helst kan kallas extremt men sällan folk kan förklara det. Som "extremvänster" eller "extremvegan" eller "extremwoke" (woke som då självklart betyder allt som de inte tycker om).

Är öppen för att lära mig dock. Vad är egentligen "extremfeminism"? Existerar det ens för att det ska finnas en gräns som du frågar efter? Är det kvinnor som aktivt jagar män att mörda enbart för att de är män?

När alla kvinnor fick rösträtt, men inte alla män....

Den gränsen du beskriver så verkar ju inte det som klassas int som "normal feminism" inte vara något vettigt alls, men sen är det ju många här som inte är speciellt vettiga.

Det du beskriver som "normal feminism" skulle ju innebära att kvinnor skulle ha rätt att utbilda sig till det man vill, men att sen vilja ha karriär inom området istället för att vara hemma med barn är big no-no. Varför skulle man då utbilda sig i första läget isf?

I mitt yrke inom it är det mycket engagemang för "data tjej" och kvinnor går ofta direkt till teamlead / chef, scrummaster och liknande poster. Det är lite trist för oss övriga att det blir så för det minskar ju karriärmöjligheterna.

Samtidigt så när man träffar 55+ som jobbar med cobol så är det typ 20% kvinnor där ändå.
Och dom jobbar ju med att koda, inte med fluff.

Men nu råder normalfeminism då, eftersom alla får rösta?

Jag drar gränsen vid "litet innan SCUM-manifestet" personligen.

Jag jobbar inom ett väldigt fysiskt yrke och många antar att kvinnor är kassa på det och blir inkvoterade eller nåt - men sanningen är att det är för att man ser det fysiska i enormt enkla termer och missar att någon som inte är lika lång/stark har enorma fördelar om man ser hur jobbet FAKTISKT är. Det gör att arbetet går fortare, och för att vara ärlig stämningen blir litet bättre också.

Så när folk inom samma arbete pratar om hur dom inte kan anställa kvinnor vet man för att dom har en alldeles för binär syn på sitt jobb, och antagligen är rätt kassa på det.

Är väl anledning 284 att jag e feminist. Avsaknaden av kvinnor i många arbeten består ofta på inkompetens och oförmåga hos dom som planerar det ofta på grund av könsrollsdefinierade modeller. Genom att tvingas se över hur arbetet är, vad det är, så har man enligt mig förbättrat för alla inklusive oss stora jävla lunsar i min bransch, eller dom som på annat sätt sågs som stöpta för sitt jobb i andra.

Finns gott om jobb en kvinna INTE kan göra. Men genom att tvingas se över det med ett uttryck som kan få TACO-stånden på forumet skälvan, critical gender theory, så kan man utveckla arbetet och med det samhället i stort.

Offerstatus har blivit vår tids hårdvaluta. Den ger uppmärksamhet, moralisk immunitet och tolkningsföreträde. Feminismen förstod det tidigt – och har förvaltat den bättre än någon annan rörelse. Men för att hålla värdet måste man ständigt mata narrativet om kvinnans eviga förtryck och mannens eviga privilegium.

Ta rösträttsmyten. Den har kokats ner till en saga där män fick rösta och kvinnor fick kämpa för att “slippa stå vid spisen”. I verkligheten var det enklare: de som hade makt, mark och pengar röstade – punkt. Kön spelade mindre roll än klass. Några rika änkor hade rösträtt långt innan den vanlige mannen, som mest sågs som arbetskraft, kanonmat och slitvarg.

När rösträtten väl breddades fick fler män rösta, men inte alla. Bara ett par år senare fick kvinnor full rösträtt – medan vissa män fortfarande stod utanför. Ändå lever myten kvar, som om historien var ett rakt streck av manligt förtryck.

Det är just den sortens förenkling extremfeminismen frodas på. Den klipper bort klass, kontext och obekväma fakta – och serverar ideologin som moralisk feelgood. Det är inte analys. Det är historieskrivning på känsla.

Imponerande djup fundering, Bimbo. För att komma från dig.

Men nej, alla är inte med på "normal feminism", vad det nu är. Och ditt exempel på "extremfeminism" är bara knäppt.

Men ge gärna några fler exempel på båda varianterna, dvs sån normalfeminism som "alla" gillar (utom hatarna då förstås), och sånt som gör att kvinnor blir anklagade för att vara extrema feminister. Så blir det lättare att förstå vad du menar, kanske.

japp. femenism = lika rättigheter mellan män och kvinnor (ur ett kvinnokönsperspektiv, så lite knäppt blir det ju)

radikalfemenism = utfall (tex att alla kvinnor har rösträtt, men inte alla män), och därför olika rättighter mellan män och kvinnor.

Nu kommer jag inte riktigt ihåg vilket land det var när det blev rabalder bland feministerna då det visade sig att manliga fotbollsspelare som varit med i VM fick högre ersättning i kronor räknat från FIFA (tror det var FIFA) än vad de kvinnliga spelarna fick när de deltagit i VM.

Det kan jag t.ex. tycka är extremfeminism. D.v.s. när det alltid ska vara lika i utkomst mellan könen fast bara i områden och fall när det gynnar kvinnorna.

När kvinnor söker sig till jobb de inte klarar av, och deras närvaro subventioneras genom att man sänker kraven för vad en person i yrket ska klara av specifikt för kvinnor.

Vi minns alla korankravallerna och upploppet på Eritreafestivalen, och hur värdelösa kvinnliga kravallpoliser var att på att upprätthålla ordning. Varje gång jag ser en kvinnlig snut vill jag ge henne en käftsmäll för att visa hur värdelös hon faktiskt skulle vara i ett skarpt läge.