Ljuger kvinnor aldrig om våldtäkt?

Elvy Wiklund är knappast någon opartisk källa hon är kvinnojurist och fungerar framför allt som målsägandebiträde för kvinnor. Du kan knappast förvänta dig att hon ska säga nått annat än det hon säger i intervjun. Det var föresten hon som var målsägandebiträde för en man som dömdes för 100 tals våldtäkter.Den manne gjorde flera misslyckade försök att få resning i högsta domstolen, men däremot framkom det så tydligt även i domen att kvinnas historia inte höll så att mannen fick fribrev från den obligatoriska mobbningen på fängelserna av andra interner. Nej tyvärr jag har ingen länk för fallet var på tapeten innan internet slog igenom fullt ut men det finns ett kapitel om fallet i Pelle Svenssons bok sanningens eld och löngens lågor.

Jag var ihop med en tjej som en natt när vi hade gjort slut hamna hos en kille full som fan. Dagen efter när vi blivit ihop igen sa hon att hon blivit våldtagen för hon visste att jag skulle få reda på dom haft sex annars. Jag ringde polisen och dom kom men när dom var där så bara gav hon olika historier hela tiden så snuten inte kunde ta nån anmälan.

Ganska tydligt att hon sa detta bara för hon var rädd jag skulle få reda på hon knullat snubben annars, men när det väl kom till anmälan så våga hon inte riktigt gå så långt.

Men jag skulle tro att detta scenariot är ganska vanligt. Och om de varit ihop längre än de 2 veckor vi var så kommer tjejen antaligen vara villig att göra anmälan oxo bara för att hålla ihop förhållandet.

Jag tror en hel del av de s.k. "kompis" våldtäkterna är falska.

Var väl ett fall av en överfallsvåldtäkt också där en tjej o killa kommit överens om att anmäla för att dom skulle få pengar från brottsofferonden. Men det avslöjades när det kom fram att sperman i henne tillhörde hennes kompis som stötta henne vid anmälan.

Berätta gärna för mig varför han behövde fribrev från mobbing -- sexualbrottslingar sitter inte med andra intagna -- och blir därför inte utsatta för mobbing av andra intagna....

... du förstår väl att historien luktar lite påhittat för en som jobbar i systemet och vet hur det ser ut.

Den obligatoriska mobbingen - berätta gärna var den förekommer, när du ändå är igång och vad i den består -- brukar fångarna på banan kanske skicka elaka brev till specialavdelningarna, eller hur går det till menar du?

Hur fick de på normal tag på, och intresse för, hans dom?

Edit;
Dessutom var min poäng att EN persons utsaga eller uppfattning säger ingenting om verkligheten, det gäller givetvis oavsett vilken sida av saken denna utsaga stöder -- det krävs statistiskt underlag för att kunna uttala sig, inte personliga gissningar.

När jag gick på komvux 1994-1995 var det én kriminell som höll en föreläsning på samhällskunskapen om hur det var att leva som kriminell och om hur det fungerade att sitta i fängelse. Under sin mycket intressanta föreläsning tog han även upp detta fall och läste upp de helt orimliga händelseförlopp som mannen var dömd för. Han berättade att de flesta som sitter inne menar att de är oskyldiga eller dömda för grövre brott än de de begått, men att det i själva verket är sällan som så är fallet. Men när det gällde denna våldtäktsdömde man var fångarna eniga om att han verkligen var oskydligt dömd.

Men att hota någon är olagligt också.

Absolut, men om jag säger till dig att jag tänker anmäla dig för ett brott, så förstör inte det din tillvaro -- vilket en falsk anmälan kan göra.

Så att gå från hot till handling innebär ju stora skillnader i skada för den som drabbas. Sen kan man ju aldrig gardera sig från att bli utsatt för brott, vare sig från att bli våldtagen eller att bli falskt anmäld för våldtäkt -- det som är viktigt är ju att rättssäkerheten fungerar så att vi minimerar risken för att åtalas och allra mest för att dömas för falskt, och inriktar oss på att i så hög grad som möjligt kunna döma de som faktiskt har begått brottet.

Det innebär ju att man måste lägga beviskravet på en rimlig nivå så att man fångar upp falska anmälningar men fortfarande har en möjlighet att döma vid faktiskt våldtäkt -- trots att man får finna sig att många går fria för att bevisen inte räcker till på grund av att rättssäkerheten stipulerar "hellre fria än fälla".

94/95 tror jag inte fribrev skrevs längre -- de är nog äldre än så. (De respekteras inte längre, och har därför spelat ut sin roll)

Dessutom sitter som sagt var sexualbrottslingar och andra inte på samma ställen -- sexualbrottslingar sitter med andra sexualbrottslingar, och det förekommer mycket sällan våld på de avdelningarna -- de har inget intresse av att bråka med varandra.

Således behöver de inga fribrev för att klara sig från mobbing.

Jag skulle alltså ta den f d kriminellas historia med en mycket stor nypa salt.

Jag vill nog också hävda att det är en myt att de flesta som dömts för grova brott går runt och hävdar att de är oskyldiga -- man jobbar med verkställigheten utifrån domen, de inser de flesta - när de kommer till anstalt har domen redan fallit, och det fyller ingen funktion att gå runt och hävda att man är oskyldig, mer än att man framstår som patetisk -- undantaget är de få fall där det faktiskt råder tveksamheter.

Så jag undrar återigen, varför skulle fångar på normal ha engagerat sig i en våldtäktsdömd, hur kom de över domen -- vem fick för sig att beställa den, varför? Det engagemanget för en okänd intagen på sexualbrottsavdelning har jag mycket svårt att tro på.

Dessutom måste ju denna sensationella dom finnas åtkomlig någonstans.

finns säkert att hitta men svårt när man inte kommer ihåg datum och år

Frågan är då om den fungerar tillfredsställande, Johan Munck tycker att det finns brister.

Munck vill utreda oskyldigt dömda
Ur domskälen i dessa mål kan man alltid läsa följande fras i någon form.
Vilket visar på att det omvända faktiskt gäller, dvs "hellre fälla än fria". I annat fall skulle man ju fråga sig varför den tilltalade skulle våldta, och därmed utsätta sig för risk att hamna i fängelse i X antal år; men någon sådan frågeställning har i alla fall jag aldrig observerat i några domskäl.

Missförstå mig inte nu, jag anser på intet sätt att det är en lätt uppgift att balansera de misstänktas rättsäkerhet mot brottsoffrens rättstrygghet, och även jag vill verkligen att alla skyldiga skall kunna dömas.

Om beviskraven skulle stramas upp, så skulle polis och åklagare tvingas att genomföra mer noggranna utredningar, och det tror jag är vad som behövs. Alltför ofta hittas stora brister i förundersökningen, men åklagaren väljer ändå att väcka åtal och hoppas att domstolen förbiser de brister som finns. Ibland gör domstolen det, och ibland inte. Men domstolar skall inte behöva bortförklara missar i utredningen, utan dessa skall direkt falla tillbaka på åklagarsidan enligt min mening. Skulle polis och åklagare veta, att om inte förundersökningen är tillräckligt robust så ogillas åtalet, så skulle de se till att verkligen göra sitt yttersta för att säkra bevis.

Per E Samuelsson skrev en intressant debattartikel om ämnet i september 2007.

Domstolar tror främst på kvinnor

Jag kan se både för och nackdelar med ett sådant organ -- det skulle säkert kännas tryggar för de som döms men samtidigt urholkar det ju säkerheten för offren som fått sina förövare dömda. Det blir ju helt enkelt ytterligare en instans för överklagan i dessa mål.

Frågan är också vad som menas med oberoende granskning -- vilka skulle ingå en sådan grupp, vilken form av expertis -- och hur skulle det förskjuta värderingen av bevisningen?

Men jag tror också att man är medveten om problemet och att man i och med domen från i somras har lagt ut en praxis om att målsägarens utsaga måste ha viss stödbevisning och inte får bära målet ensam.



Beviskraven stramades som sagt var upp lite i somras. Jag kan hålla med om att man borde kunna ställa högre krav på utredningarna, men jag anser att det skall göras genom att man utarbetar bättre rutiner för vad som skall ske vid en anmälan, vad som skall ingå i en utredning, och vilka roller de olika parterna skall ha.

Alltså i första han strukturera upp processen kring våldtäktsanmälan och utredningen, snarare än att höja beviskraven i nu läget. Med bättre struktur får man också en klar överblick ärendena, och på det kommer det också att följa ett bättre bedömningsläge, vilket per automatik kommer skärper kraven på åklagarna och utredningarna.

Ja noggrannare utredningar tjänar alla på både offer och misstänkta. Ju noggrannare alla vittnesmål och bevis säkras ju mintre är risken för att nått går fel. Läste för några veckor sedan att antalet nedlaggda fall när det gällde misstänkt kvinnomisshandel hade ökat när polisen fått utökade resurser till utredningarna. Man kan ju gissa vad det beror på.

Var läste du det?

Det vore bra med täckning för det du säger. Jag tror inte ett dugg på att det är särskilt vanligt med falsk anmälan för misshandel.

Däremot tror jag att med struktur så går utredningarna fortare och faller på bedömning istället för att rensas på preskibition.

Plus att jag tror att med struktur så ökar möjligheten också till fällande domar bland de mål som går till åtal.