Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Du utgår från broschyren, jag pratar om verkligheten. I praktiken drivs LVU av socionomer och nämndpolitiker utan djup juridisk kompetens, med BBIC-mallar som bjuder in till subjektiva, tidsstressade och känslostyrda bedömningar.
Rättssäkerheten blir då beroende av att varje länk gör rätt och det görs den inte.
Soc vinner nästan alltid. Det är förtroendestyrning, inte bevisprövning. När material jämförs (BBIC vs journaler) syns ändringar, utelämnanden, lösryckta citat och tidsluckor, givetvis aldrig till förälderns fördel. Domstolen litar på nämnden, nämnden på soc, medborgaren står utan skydd.
Allt fint du beskriver om hur processen ska fungera faller i praktiken.
Läs verkliga akter och jämför mot underlaget (“slasken”), först då ser du hur bilden manipuleras.
Fast det är ju du som nu gör gällande att det föreligger principiella skillnader mellan de olika processerna, i verkligheten (både juridiskt och i praktiken) föreligger ingen sådan principiell skillnad.
Även åklagare vinner nästan alltid. Skälet till detta är inte att domstolarna blint litar på ansökande/stämmande parts inlagor, utan för att man inte går till domstolsprövning innan man har ett gediget utredningsmaterial.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Du pratar som om du aldrig sett verkligheten. I brottmål kan åklagaren hållas ansvarig om bevis undanhålls, i LVU finns ingen kontroll, inget ansvar och ingen insyn i vad som plockas bort eller läggs till. Att jämföra juridiskt skolade aktörer med socionomer som tolkar BBIC-mallar visar mest att du saknar förankring i hur det faktiskt fungerar i kommunerna.
I brottmål finns åklagartillsyn, försvarsinsyn, beviskrav, vittnesförhör och möjlighet till resning vid fel.
I LVU finns inget av det, bara tjänstemän utan juridiskt ansvar, politiker utan kompetens och domstolar som litar blint på socialtjänstens version.
Ett något märkligt resonemang från din sida måste jag påstå, i synnerhet mot bakgrund av att du tycks vila stora delar av din argumentation på "Fallet Adam". Det är svårt att förena dina uppgifter om att ingen kan hållas ansvarig i LVU-processen samtidigt som förundersökning har inletts angående tjänstefel i just det fallet. Att tjänstemän i LVU-processer skulle vara undantagna juridiskt ansvar är alltså direkt felaktigt.
Det blir även uppenbart att du saknar djupare kunskaper både på det juridiska och det allmängiltiga planet om hur rättsordningen fungerar. Du påstår alltså att det skulle saknas möjlighet till exempelvis vittnesförhör eller resning i LVU-ärenden. Det är direkt felaktigt, och vittnesförhör tillhör vanligheten i muntliga förhandlingar i denna målkategori. Det föreligger därtill inga som helst hinder att ansöka om resning vad gäller en dom avseende LVU.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Beviskravet är inte bara en lagstiftningsfråga, det är själva grunden för rättssäkerhet. När man sänker beviskravet till "påtaglig risk" och samtidigt låter samma part både samla in, tolka och filtrera bevisningen, då upphör alla rättssäkerhetsgarantier att gälla. Det är inte domstolarnas fel i sig,men det är ett systemfel som varje juridiskt skolad person borde kunna se. Men inte du?
När du nu påstår att "påtaglig risk" skulle vara
beviskravet i LVU-ärenden blir det ju nästan löjligt uppenbart att du inte vet vad du pratar om...
Påtaglig risk är inte ett beviskrav, utan ett rekvisit för vård. Att påstå att det är ett beviskrav är lika dumt som att påstå att "tillfoga smärta" skulle vara ett beviskrav i ett mål angående misshandel. Det är
vad som ska visas (rekvisit), inte
hur det ska visas (beviskrav).
Om det inte var det tidigare så är det i vart fall nu tydligt att du inte vet vad du pratar om...
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Skillnaden är enorm.
I brottmål prövas bevis öppet och åklagaren måste styrka skuld bortom rimligt tvivel. I LVU bygger beslutet på socialtjänstens berättelse, utan full insyn eller bevisprövning, och domstolen litar sedan på samma tjänstemän utan juridiskt ansvar. Det är skillnaden mellan rättsstat och förtroendesystem.
Mycket bra, du redogör i vart fall för korrekt beviskrav i brottsprocessen. Bedömningen i LVU-ärenden bygger däremot inte på socialnämndens berättelse, utan vad de redogör för. Vilket inte är samma sak. Det står vidare motparterna (vårdnadshavarna) fritt att lyfta fram underlag som visar att socialnämndens redogörelser är inkorrekta, vilket även sker. Alternativt att förklara varför socialnämndens underlag inte visar på tillräckliga brister, vilket också sker.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Nej, jag vill inte att föräldrar ska granska socialtjänstens arbete, bara ha insyn i materialet som används mot dem. Det är en grundläggande rättsstatlig princip. Att blanda ihop försvarsrätt med myndighetsgranskning visar att du inte förstår skillnaden. Utan insyn i bevisningen finns ingen rättssäkerhet, bara blind tillit.
Nej, det är inte fråga om någon grundläggande rättsstatlig princip att ta del av samtligt bakomliggande material i ett ärende. Det här har du fått om bakfoten och så ser ingen process i den svenska rättsordningen ut (eller någon internationell rättsordning för den delen).
Som jag redan redogjort för så står det naturligtvis dig fritt att argumentera för att sådan fullständig insyn är nödvändig, men det är inte så det fungerar. Det är även svårt att förena en sådan idealistisk inställning med praktisk handläggning.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
I teorin, ja. I praktiken får föräldrar ofta bara se den färdigredigerade versionen och inte hela underlaget där motsägelser och utelämnanden finns. Man kan inte peka ut fel man aldrig fått se.
Om det står i en utredning att du har slagit dina barn, och du menar att du inte har slagit dina barn. Är det då svårt att identifiera detta som en falsk uppgift och begära att domstolen inhämtar underlaget? Jag har mycket svårt att förstå en sådan inställning. Även vårdnadshavare i LVU-ärenden är ju tänkande, funktionella och vuxna individer och inte analfabeter som saknar förmåga att förstå vad som läggs dem till last i utredningen.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Det förutsätter att uppgiften återgivits korrekt, finns journalförd och att båda versionerna redovisats, men LVU-processen garanterar inget av detta. Om socialtjänsten väljer bort nyanser eller blandar hörsägen med fakta kan domstolen inte upptäcka det. Därför brister rättssäkerheten, ingen ska fällas på en parts redigerade berättelse.
I teorin låter det rimligt, men i praktiken fungerar det inte så.
Uppgifter är ofta anonyma, filtrerade eller omskrivna, domstolen begär sällan in originalunderlag och sekretess åberopas rutinmässigt. På pappret enkelt, i verkligheten omöjligt att ifrågasätta det man inte får se.
Det som utelämnas i ansökan påverkar ändå helhetsbedömningen, eftersom hela underlaget styr hur socialtjänsten tolkar händelserna. Om bara det negativa återges blir bilden vinklad redan innan domstolen ser ärendet. Föräldrarna vet inte vad som utelämnats och kan därför inte bemöta det. Det är fortfarande felaktighet genom utelämnande, även om det inte syns i ansökan.
I teorin, ja, men i praktiken händer det nästan aldrig. Domstolen begär sällan in material, och när det sker hänvisar kommunen ofta till sekretess. Utan verklig granskning blir "möjligheten" bara en skrivbordsprodukt.
Många som du beskriver processen som om den fungerade perfekt på papper, men för de föräldrar som levt igenom den framstår det som rena fantasierna. Fråga gärna Adams pappa i Fallet Adam hur väl teorin stämmer med verkligheten. Vad tror du att han skulle svara och varför?
Nej, det är visserligen korrekt att domstolen inte på rutin begär in material. Det är därför jag ifrågasätter vilka hinder som finns för en part att begära detta. Än så länge har du kommit med svepskäl som närmast endast kan förklaras som att vårdnadshavarna skulle vara för dumma för att förstå vad som läggs dem till last, eller att socialnämnden felaktigt tillämpar sekretess. Det håller inte när vi diskuterar domstolens utredningsskyldighet alternativt edition.
En normalbegåvad individ kan läsa en ansökan i ett LVU och säga "den här uppgiften är falsk" och därefter begära att domstolen inhämtar materialet som legat till grund för den falska uppgiften. Det är inte särskilt svårt, och det händer. Att vårdnadshavare inte tillvaratar sin rätt är inte detsamma som att de saknar rätt. Åter visar du tydligt att du inte vet vad du pratar om, och i brist på kunskap försöker du blanda bort korten.
Ett kort tillägg: Du påstår även att socialnämnden skulle vägra lämna ut handlingar till domstolen med hänvisning till sekretess. Även detta är naturligtvis helt felaktigt, och visar åter att du helt saknar faktisk kunskap om hur juridiken ser ut.