Skrika på sina barn

Väldigt defensivt svar. När har jag påstått att det gör en till en dålig förälder? Jag måste också höja rösten några gånger per år, men inte varje gång jag öppnar munnen. Däremot håller jag fast i att många inte verkar begripa att eskalering leder till avtrubbning. Att dagligen skrika och komma med tomma hot (barnen listar ganska snart ut att tv-spelet inte alls kommer hamna i soporna trots dina utspel). Jag ser relativt ofta barn som inte bryr sig alls om lilla mamma tar i från tårna när hon skriker (kanske till och med tycker att det är kul), då är det ganska uppenbart att strategin är usel och problemet något t helt annat.

Vad är det att utveckla menar du? Barn tar knappast skada av att föräldrar ibland höjer rösten om barnen inte lyder eller gör saker de absolut inte får.
Så sent som för ett par generationer sedan var milt våld helt acceptabelt. Ändå verkar folk tro att ungar blir skadade för livet för att de blir åthutade ibland.

Instämmer. Det är så ängsligt nu för tiden. Det är inte ett problem att bli förbannad på sitt barn eller att höja rösten. Det är vanligt föräldraskap och inget som barn far illa åt så länge det sker i en "normal" familj och kontext. Barn behöver tillsägelser precis som de behöver kramar. Jag hade för länge sen en kollega som skröt om hur hon och hennes man samt hon och hennes barn aldrig hade grälat, det lyftes fram som något väldigt fint och bra på ett skrytsamt sätt. Jag tyckte detta var jättekonstigt, det hör familjelivet till att visa känslor; både ilska, sorg, frustration, kärlek och glädje. Har man aldrig blivit förbannad, fräst eller höjt rösten åt sitt barn ljuger man eller så är men en väldigt ängslig förälder som inte är kapabel att visa normala känslor.

Man får väl ändå dra skillnad mellan varför man skriker på barnen. Det är ju en sak att skrika regelbundet för att man mår psykiskt dåligt och en sak att skrika när man redan sagt till barnen gång på gång utan resultat. Då blir det ju att rösten höjs. Har man redan tjatat i lugn och sansad ton är det ju inget konstigt att man höjer ribban för att få barnen att förstå och reagera. Det är ju inte så att man skriker redan från början. Skriker man däremot varje gång man tilltalar barnen har man säkert någon form av psykisk ohälsa och tar ut det på barnen och då behöver man hjälp. Men skrikande/höjda röster behöver inte nödvändigtvis betyda att man som förälder mår dåligt eller att barnen far illa.

Nä man kan höja rösten men man skriker inte, det är bara efterblivna som skriker.

Det är ett tecken på låg utbildningsnivå att skrika på sina barn. WT-ungar och orten-ungar gapar och svär hela tiden för att deras föräldrar antingen skrikit på dem eller inte pratat med dem och förklarat något när de växte upp.

Ja men föräldraskap i Sverige har blivit otroligt ängsligt. Aldrig någonsin har föräldrar varit så kärleksfulla och närvarande som nu och ändå duger det inte.
Jag har hela barnens uppväxt fått onda ögat på mig av omgivningen för att jag försöker få barnen att använda sin fantasi och sysselsätta sig själva ibland som man fick göra förr och låta dom ha tråkigt.
Vad är resultatet? Mina barn har jätte svårt att leka själva på sina rum om inte en föräldrer uppmuntrar dom och det är fullt med leksaker och skit I vardagsrummet...
Bara en sak som att båda föräldrarna är med vid lekplatsen när barnet gungar.
Detta existerade inte för 30/40 år sen.

Ja, att gapa och skrika på vid konflikter associerar jag generellt till känslostyrt odisciplinerat low-life.

Hahah 😂 helt rätt och kan relatera till känslan att gränslöst vilja beskydda sitt barn. Nu skrek du ju på någon annans och inte ditt eget vilket är mindre hemskt

Vad gör du om de inte lyssnar när du 'höjer rösten'? Direkt till örfil eller utebliven veckopeng i 3 månader?

Absolut! Vissa ungar måste man skrika åt ibland oavsett vad vissa idioter tror.

Är du lika spännande när du ska ha sex med barnens mamma?
”Snart är det dags”
”Snart kommer den”
”Gör dig beredd”
Osv osv.