Skrika på sina barn

Vad tycker ni om det? Man ska såklart inte göra det. Men föräldrar som regelbundet skriker på sina barn, och aldrig ber om ursäkt. Hur illa är det egentligen? Nån som varit med om det, som haft sån mamma eller pappa, hur påverkades ni? Hur mår ni idag? Har de satt sina spår hos er?
Hade en kompis som hade en väldigt aggressiv pappa. Han va jämt arg och skrek som en galning rätt ofta… han hade dåligt tålamod och blev sur väldigt ofta på sitt barn… min kompis blev väldigt tillbakadragen och blyg bland vänner och i klassrummet. Lite ängslig.

Påminner om min farsa. Han skrek alltid, hade aldrig ett vänligt ord till övers. Det var bara suckar och idiotförklaringar hur man än bar sig åt.

Well, jokes on him. Han kan dö ensam för vi har ingen kontakt längre, och brorsan vill inte heller ha kontakt med honom

Man ska inte skrika på någon, inte på vuxna inte på barn.
Endast förståndshandikappade som skriker.

Morsan skrek alltid på mig och mina syskon, vi var inte lätta att ha att göra med så jag förstår henne fullt ut. Vi bråkade alltid och tjafsade hela tiden. Stackars mamma. Vi har en jättebra relation med både mamma och pappa idag och vi pratar nästan varje dag. Jag och mina syskon är omtänksamma, skötsamma och har bra jobb allihopa.

Föräldrar ska skrika på sina barn som inte lyder eller visar respekt. Barn lyssnar inte om du säger "snälla, rara barn, kan ni inte lyda mig nu".

Nä! Om det inte är på hjälp så skriker man inte!

Skriker ibland på dom, tyvärr. Men ibland kokar det över. Mår dåligt efteråt då jag själv hade en elak jävel till "pappa" och känner att jag blev som honom.
Men oftast fungerar det bra.

Barn lyssnar inte, barn imiterar

Har aldrig förstått poängen med att höja rösten mot någon.
Har aldrig höjt rösten mot mina söner. De är unga vuxna nu. Det går bra för dem.

Det är oftast en vidrig stil. Såg det senast idag. Beror på hur ofta, och vad innehållet är.

Dels så måste barn få lov att testa gränserna, lite. Dels kan man inte vara så jävla paranoid och slapp, att man inte kan jogga ikapp sitt barn och ha koll på hur långt man kan låta det gå.

Å andra sidan, gapar man aldrig, kan man tro att personen saknar förmåga att gapa. Ungefär som folk som aldrig blir riktigt ledsna eller arga. Eller som aldrig hatar. Dom är liksom inte kompletta mänskor. Man kan inte kräva att föräldrar ska vara perfekta på alla plan. Finns gränser dock.

Föräldrar som aldrig blir arga på sina ungar existerar inte. Men de senaste 30 åren är det s.k curlinguppfostran som skapat världens mest lättkränkta och lata personer. Tack å lov så skickas några tusen slappskalar till värnplikten numera där de måste lyda order dygnet runt.

Skrik på när det är rättfärdigat, men väg upp med beröm och kärlek när det är på plats, men låt det senare överväga. Var konsekvent. Det är det viktiga. Förutsägbarhet skapar en trygg plats att växa upp i.