Skrika på sina barn

Märkligt ändå att dagens civilisation byggdes av människor som fick stryk både hemma och i skolan.
lYsSnA pÅ fOrSkArNa

Jag skriker inte på mina barn men kan höja rösten och låta mer bestämd om jag upplever att det behövs. Och då brukar det funka. Det kallas uppfostran.

Tydlig förvaring? Hmmmm. Ja det kändes ju stabilt…

Stegvis höjd röst när varningen inte tas på allvar, och förklaring varför, ja det är stabil reaktion och stabil och tydlig varning att rösten kommer att höjas.

Klart man skriker på barnen ibland.
Ibland befogat, ibland kanske överdrivet.
Vi är bara människor, ibland överreagerar man.
Kom igen, ska vi jämföra med föräldrar förr där man regelbundet slog barnen och dom knappt fick visa sig eller prata utan tillstånd?
Barn har aldrig haft så snälla, pedagogiska föräldrar som idag, även om vi ryter till ibland.
Sker det hela tiden är det ett problem, annars inte.
Sluta fjanta er, tänk er våra föräldrar och se hur bra föräldrar vi nuförtiden faktiskt är.
Det är inte alltid lätt.
"Föräldrar nu för tiden kollar bara på sina mobiler!"
Skämtar ni eller, föräldrar för 30-40 år sen var ju fan inte ens med vid lekplatsen, hade ingen aning om vart man var eller när man skulle komma hem och låg inte på golvet i barnrummet och försökte sysselsätta sina ungar...

Tyder väl på att föräldern antingen misslyckats i att bygga auktoritet och behöver tjuta som en siren för att barnet skall lyssna (men sällan gör det) eller att personen har psykiska problem som tas ut på sina barn.

Men det är klart, en rejäl utskällning kan vara på sin plats om hysset är allvarligt nog. Orubblig snällism fostrar små narcissister.

Utveckla gärna ditt resonemang.

"VARFÖR MÅSTE JAG SKRIKA FÖR ATT NI SKA FÖRSTÅ!?" har man ju sagt mer än en gång och betyder inte per automatik att man är kass förälder eller opedagogisk.
Barn är barn och ibland gör dom inte som man säger om man inte skriker, så är det bara.
Jag tvivlar på alla alla i tråden som skriver hur hemska föräldrar är som tappar det faktiskt har ungar.

Exakt, att ständigt skrika på sina barn är fel, men som förälder har vi som uppgift att uppfostra och ibland räcker det inte med att tydliggöra snällt.
Jag höjer rösten ibland och skriker sällan.

Den enda lösningen att få tyst på barnet/n är att tala lugnt tills barnet tröttnar. Skrika leder bara till att barnen skriker för dom tar efter sina föräldrar.

Tala lugnt med dom tills dom förstår eller tröttnar. Gör så varje gång.

Sitt inte vid telefonerna heller när dom vill ha uppmärksamhet, det gör dom bara förtvivlade och osäkra på sig själva.

Föräldrar som skriker på sina barn är omogna individer som endast kommer att uppfostra en ny generation som också skriker på sina barn. De är inte emotionellt närvarande och klarar inte av att möta barn på deras egna nivåer. Mycket tragiskt, och de borde aldrig skaffat barn.

Klart som fan det händer att man tappar det och blir arg. Sålänge det inte blir en vana och att man efter ett tjafs kramar sina barn och pratar ut. Ni som säger annat har antingen inga egna barn alternativt väldigt snälla och fogliga barn. Att vara en bra förälder till ett sådant barn är betydligt enklare. Då är det lätt att snacka. Testa uppfostra barn med diagnoser tex. Eller en tonåring med adhd.