Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Du kan gnälla hos mig. Mitt kärleksliv känns helt fuckat atm anyway. Är totalt jävla förvirrad och olycklig kär förmodligen.

Låter precis som mitt ex levde/lever före och efter vårt förhållande

Bara att försöka glömma och gå vidare hur svårt det än är

Men hon har begått så många fel och ljugit för mig lite för många gånger nu.... Därför jag är så arg och inte vill ha nåt med henne att göra längre. Så jag har ganska svårt för att spela snäll mot henne faktiskt. Jag ska inte vara otrevlig, mer ingenting. Hon ska inte få tro att allt hon gjort mot mig inte berörde mig på nåt sätt. Eftersom jag vart ganska förstörd så måste hon ju också märka av det.

Jo, det är ju bara så.

Men, men... Har man kommit såhär långt så är det bara att se möjligheterna. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, jag äger alla hotell på Norrmalmstorg, så det gäller bara att slå en etta eller sexa, ta mig ut ur fängelset och vänta på att nån går där. The game is on.

Hur fan kommer man ur den pissiga sitsen att vara tagen för givet jämt och ständigt? Har försökt den extremt mogna metoden att "ge tillbaka med samma medicin" (låta honom komma till mig, gå på fest och tala om det först när jag är där som han gör och inte vara den som tar initiativ till mys utan vänta mig att få allt levererat) men det slutade med att han tog tillfället i akt att spy galla över mig i typ 4h, efter att jag provat denna metod i en dag och gå igenom allt som varit skit i vårt förhållande över åren under en fest, så jag fick gå hem rödgråten och han var än en gång king of the hill och jag fick vara den som stod för the ass licking.

Nu börjar karusellen om och jag står där nere och ser på när han roar sig, och väntar sig att jag ska stå kvar snällt och se på - vilket jag alltid gör. Jag vet fan inte hur man hanterar det här på ett bra sätt? Har provat att prata men han verkar totalt oförstående inför faktan - han tar mig för givet. Frustrationen är total och det känns bara deppigt just nu. What to do? Är trött på att jaga, och jag orkar inte bråka om det längre.

Jag har läst de första 10 sidorna och vet inte om någon redan skrivit liknande.

I natt gjorde min pojkvän slut med mig. Jag är så olycklig så jag vet inte hur jag ska kunna leva, arbeta och träffa människor idag. Livsglädjen totalt utdöd.

Iallafall så har jag ett tips som har funkar väldigt bra tidigare. Att ta bort hans nummer, ta bort alla bilder/filmer på han i mobilen och datorn. Ta bort han på msn, ta bort han på facebook. Allt för att få bort honom ur vardagen. Inte snoka, kolla runt och försöka ha koll på det han gör.

Jag hoppas detta hjälper, om inte minst mig själv.

Min pojkvän gjorde slut för drygt en månad sen. De första två veckorna låg jag bara i sängen och grät, kunde varken äta eller sova. Började på antidepp och det har hjälpt lite. Det tar ju inte bort saknaden men man kan iaf äta och gå ut och göra saker (vilket är viktigt för att man ska kunna må bättre!). Den har tagit bort ångesten HELT. Men fy vad jag mår skit, har brutit kontakten med honom. Tagit bort hans nummer och bilder, men har kvar honom på msn och facebook. Vi har nämligen bestämt att vara vänner i framtiden (typ när jag har kommit över honom). Har dock klarat att inte ringa honom, vilket jag är stolt över!

Hur länge var ni tillsammans? Försök få nånting med dig av det här. Jag har till exempel insett att jag lät min pojkvän ta alldeles för stor plats! Han var mitt liv typ, och det är inte alls sunt. I nästa förhållande kommer det inte hända!

Jag klarade mig igenom den första perioden med hjälp av en jävla massa benso. Sen om en kille verkligen är värd o bli tablettmissbrukare för är en annan grej.

En sak jag har funderat lite på är varför, iaf jag, när jag tänker på mitt ex och vårat förhållande (som inte alls var bra). Så tänker jag bara på dom bra sakerna? När jag levde i skiten så tänkte jag enbart på dom dåliga, vilket är ganska självklart antar jag.

Jag har nog enda sedan det tog slut för några månader sen egentligen bara tänkt tillbaka på alla bra stunder, det är ju inte ett bra sätt att gå vidare på tycker jag. Måste ju vara lättare att släppa henne helt genom att bara tänka på allt negativt...

Någon som har en teori?

Hur lång är en liter? Själva svaret är såklart individuellt, dock tror jag att ett avsevärt antal medlemmar redan medgett det svaret.

Spendera tid med vänner som får dig att glömma dina bekymmer, skada dock inte dig själv genom att vara glad p.g.a t.ex. knark och alkohol, inte i för stora mängder.

Det är mitt tips

Jag sitter i samma situation. Jag och min flickvän gjorde slut i förrgår... Det spelar ingen roll att jag varit med om jobbiga avslut på förhållanden tidigare, smärtan är densamma... om inte värre än någonsin. Livslusten är helt borta och jag kan knappt fungera som människa alls. Sitter just nu på jobbet och kämpar för att inte bryta ihop totalt.

I vårat fall så önskar jag nästan att någon av oss hade gjort något riktigt dumt så att jag kunde vara förbannad eller åtminstone sakna tro på att det skulle kunna bli vi igen. Men vi har bara svårt att få det att fungera tillsammans, små saker i vardagen som inte fungerar som det ska... fast när vi har det bra så är det riktigt bra och jag älskar henne ändlöst. Det skulle varit enklare att lämna varandra i vredesmod, med skrik och smällande i dörrar än med kramar och gråt.

Jag förbannar mig själv för att jag har ett så svagt hjärta, och för att jag investerat hela mitt hjärta i detta förhållande vilket lämnar mig totalt fördärvad nu när det är över. Jag hatar att känna mig svag och hjälplös

Jag vet att "tiden läker alla sår" och tiden har läkt sår för mig tidigare.... det är dock märkligt vad lite tröst denna vetskap ger mig nu.

Hoppas jag inte tröttar ut er med sådant ni läst om och om i denna tråd...

Herregud, DRA, fort som fan medan du fortfarande har vettet i behåll.

Detta är en fantastisk tråd! Jag försöker att jobba mig igenom den men det tar rätt mycket tid från arbetet

Jag hoppas jag kan bli lika stark som flera av er som skrivit i den tidigare!