2009-10-21, 21:17
#7813
Hur fan mår man egentligen?
Rösta fram årets bästa pepparkakshus!
Det finns en risk att hon tänker på följandevis: Om du kan ge henne orgasmer, så kan någon annan kille ge henne orgasmer.
Du har en fördel på att du har satt 'sexet' till en viss standard där hon är van vid att 'komma'
Nackdelen är förstås om hon träffar mig och inser att jag är bättre i sängen än dig, då har du ingen hållhake på henne
Så med andra ord, bry dig mindre då det är mer lönsamt för dig, om inte hälsosammare.
Jag menar det, försök att bry dig mindre.
Jag vet att din situation är totalt hopplös, eller känslan är det. Men det du sak göra är att ge det tid och framför allt, bryt all kontakt med henne. Hon vill faktiskt inte vara ihop med dig och du skadar bara dig själv genom att träffa henne.
Du behöver inte vara elak mot henne när du säger upp kontakten. Du ska vara ärlig tycker jag. Säg som det är att du älskar henne mest av allt men för att komma vidare måste du säga upp kontakten och be henne att inte kontakta dig. Säg att du kontakter henne när DU är redo och vill. Och du ska tamifanimej inte ringa eller smsa henne.
Det kommer ´vara sjuuukt jobbigt och svårt men den hårda vägen är den rätta vägen. Plus att du stärker dig som person när du väl kommit igenom allt.
Mig tog det runt åtta nio månader och jag är sjukt glad idag
Kanske ny flamma på g, även om det inte blir något så vet jag at tjag kan bli kär i nya tjejer nu och att hon hade sin chans. Intala dig själv att det är hon som helt enkelt gör bort sig om hon väljer bort dig framför någon annan. För det är sant.
Det är föga tröst nu, men när den värsta sorgen börjar släppa så kommer du att inse att livet som singel inte är så tokigt ändå och ger du det ännu mer tid kommer du att undra varför du ens ägnade tid åt att sörja honom. Sen kommer du precis som många andra här att tycka att livet är hur bra som helst igen! Frågan är inte om du kommer att må bra igen utan när! Alla tar vi olika lång tid på oss att läka så ge det den tid du behöver och prata med vänner om det! Aktivera dig och se till att inte sitta ensam hemma för då kommer tankarna att komma farandes igen...
Den här texten hjälpte mig otroligt mycket nyligen. Var någon användare som tipsade om Henrik Fexeus, hittade hans blogg och i ett blogginlägg som heter "Tips och tricks 3: För brustna hjärtan" skriver han ett väldigt bra inlägg. Man kan välja sin glädje. Vill man vara ledsen, deppig, frossa i glass och lyssna på kärlekssånger stup i kvarten eller vill man vara glad? Ens tankar är oftast ens största fiende.
Saxat.
"I augusti berättade kvinnan jag går och klipper mig hos att det här var hösten som alla tydligen bestämt sig för att bli kära; alla hennes kunder hade under en tvåveckorsperiod förklarat att nu var det minsann dags! Jag träffade henne för nån vecka sen och frågade hur det hade gått för dem. Åt helvete, enligt henne. Samtliga hade gått på pumpen rejält.
Om du också befinner dig i ett ordentligt negativt mentalt stadie, till exempel för att du blivit dumpad, så är det ju inte den känslan du vill gå in i julglittret och nyårsgalenskaperna med. Då blir det bara ännu värre. Här kommer därför en teknik för att kunna ta dig därifrån, även om du är väldigt ledsen. Det är en stark metod som fungerar mycket bra. Jag har själv använt den upprepade gånger; den hjälpte mig igenom en väldigt jobbig separation för snart två år sedan. Hade det inte varit för den här tekniken så vet jag inte var jag hade varit idag. Men en varning är på sin plats. Ska du göra det här så måste du göra det ordentligt. Det kräver flera minuter av rejäl koncentration. Och om du är ovan vid att göra den här typen av övningar, eller om du sjunkit långt ner i ditt negativa stadie, krävs det dessutom att du gör den upprepade gånger för att det ska börja fungera. Men några minuters ordentlig koncentration vid ett antal tillfällen kanske är bättre än att konstant må skit?
Vad du måste förstå är att hur ledsen du är över att det där aset övergav dig, hur taskigt du nu mår, så gäller det bara för dig just nu vid den här punkten i tiden och rymden. Jag förstår om du vet att det alltid kommer kännas såhär. Det kanske det kommer. Eller inte. Så gör ingenting nu, vid den här tidpunkten, som kan påverka ditt framtida jag. Om du gör något nu när du är ledsen som kommer påverka den du är om ett eller två år, så finns det en chans att ditt framtida jag kommer vara rätt förbannad på den du är nu. Vad du behöver är lite perspektiv. Jag vet, det är ju lätt för mig att säga. Det är dessutom en sak att förstå nåt intellektuellt (för du vet ju, egentligen, att livet inte är kört) och att haja det känslomässigt.
För att kunna hitta vägen ut och fatta vettiga beslut, så behöver du kunna distansera dig både känslomässigt och tidsmässigt. Du behöver kunna se dig utifrån utan att påverkas av dina känsor. Jag vill därför att du hittar på en person som inte är du, nån som kanske inte ens finns och som du definitivt inte känner. Jag vill också att du placerar den här personen på en plats några år från nu. Ta den tid du behöver till att riktigt känna in den här människan; vilket liv lever den, vad tänker den på, etc. Ju mer tid du tar till kunna göra det här bra, desto bättre går det sen. Nästa steg är att du kliver in i den här personen och låter honom eller henne tänka tillbaka på dig där du är just nu och vad du går igenom. Låt den här nya personen sätta dina upplevelser i relation till allt annat som hänt både dig och andra på de år som gått, vilket han/hon kan göra lättare än du eftersom han/hon inte var känslomässigt inblandad i din situation. Du kommer inse att den här personen inte tycker att det var världen undergång. Hon kanske till och med tycker att det var en smula trivialt, sett i ljuset av allt annat.
När du upplevt din situation utifrån på det här sättet kan du ta med dig den upplevelsen, den känslan, tillbaka in i dig. Det ledsna kommer finnas kvar men du har samtidigt skapat ett distanserat förhållande till det, vilket gör att du kan börja andas och tänka igen.
Jag hoppas naturligtvis att du till skillnad från min frisörs kunder inte gick på pumpen i höst. Men om du gjorde det hoppas jag att det här kan hjälpa dig bli glad igen. Det är mycket roligare då.
(Förresten: Du kanske mår så dåligt så du inte kan distansera dina känslor, men då kan du alltid jobba med tidsaspekten. Jag kommer ihåg när jag själv började göra detta. Det var ett tillfälle när jag verkligen inte hittade vägen ut ur mitt negativa känsloläge. Så tänkte jag på hur länge det hade varit så. Två veckor. Vilket var en evighet. Men sett ur ett tvåårsperspektiv fick jag ju faktiskt bestämma mig för hur mycket jag egentligen tänkte låta två ynka veckor påverka mitt liv.)"
Vet exakt hur det känns!
När det tog slut mellan mig och mitt ex så var man plötsligt inte värd ett skit fast man hade varit tillsammans i över ett år, likaså när det gälldes hennes föräldrar ungefär.
Nu har det gått ett helt år snart sedan det tog slut mellan oss och jag har aldrig mått bättre, har blivit mycket mer självsäker än vad jag var tidigare och mår mycket bra!
Det ska tilläggas att under den här tiden har jag inte fått ett enda sms om hur det är med mig nu osv, känns som att man inte är värd ett skit, precis som du säger.
Men icke bryr jag mig utan tycker det är skönt att vi inte har haft kontakt med varandra.
Det blir bättre med tiden!
Usch ja, förstår precis hur du känner. Var flera månader sen jag och mitt ex bröt upp men det är ungefär samma för mig fortfarande
Jag måste hela tiden hindra mig själv från att höra av mig. Är skitjobbigt och man mår verkligen piss. Det enda jag kan trösta med är att du inte är ensam och att det hjälper att prata av sig, man behöver inte komma fram till något. Det måste bara ut! Kämpa på!
Uppdatering av ovan tråd!
Nu har det idag gått en vecka sedan jag var hos min flickvän/ex och under den här tiden har jag inte försökt att kontakta henne på något sätt.
Nu i torsdagskväll ringde min mobil, jag svarade som vanligt med ett hej och mitt namn(glad stämma). Jag hör att telefonen som har ringt till mig befinner sig utomhus. Det är tyst i ca 5 sekunder och jag hör att någon är där, men personen säger ingenting. Sen kopplas samtalet ned. Jag slår upp nummret på eniro och ser då att telefonen som ringt tillhör en tjej som bor i närheten av min flickvän/ex.
Är nu nästan säker på att det var min flickvän som ringde från en lånad mobil, då hon kanske inte vill visa sig för intresserad och avslöja sig med sin egen mobil.
Frågan är varför hon ringde? Blev hon orolig när inte jag hade hört av mig på 5 dagar, saknar hon mig eller vad kan det bero på?
Har nu funderat på att dra iväg ett mail till henne där jag tänkt skriva ungefär såhär:
Om du känner för prata så finns jag här! Då är det väl på hennes vilkor och inte så pressande? eller ska jag fortsätta att avakta ett tag till!
Kunniga Flashbackare ge mig vägledning pleaseeee
2009-10-21, 21:50
#7814
Innan min flickvän träffade mig, vet jag att hon haft en del killar, dessa har enligt henne inte gett henne det hon velat ha! Nämligen en riktigt skön orgasm. Vill inte skryta, men nästan varje gång vi har haft sex har hennes orgasm varit mycket stark, dessutom har den ibland även varit multippel.
Så nu till frågan!
Vad tror ni, Då speciellt ni tjejer här på forumet! Hur viktigt är det för tjejen i ett förhållande att ofta få orgasm?
OCH VIKTIGASTE AV ALLT!
Är det svårt för en tjej att släppa den enda killen som gett henne riktigt sköna orgasmer, multippla dessutom? Har jag en hållhake på henne
:
Så nu till frågan!
Vad tror ni, Då speciellt ni tjejer här på forumet! Hur viktigt är det för tjejen i ett förhållande att ofta få orgasm?
OCH VIKTIGASTE AV ALLT!
Är det svårt för en tjej att släppa den enda killen som gett henne riktigt sköna orgasmer, multippla dessutom? Har jag en hållhake på henne
:
__________________
Senast redigerad av 2nice4myownG 2009-10-21 kl. 22:30.
Senast redigerad av 2nice4myownG 2009-10-21 kl. 22:30.
2009-10-22, 00:10
#7815
Citat:
Ursprungligen postat av 2nice4myownG
OCH VIKTIGASTE AV ALLT!
Är det svårt för en tjej att släppa den enda killen som gett henne riktigt sköna orgasmer, multippla dessutom? Har jag en hållhake på henne
Är det svårt för en tjej att släppa den enda killen som gett henne riktigt sköna orgasmer, multippla dessutom? Har jag en hållhake på henne
Det finns en risk att hon tänker på följandevis: Om du kan ge henne orgasmer, så kan någon annan kille ge henne orgasmer.
Du har en fördel på att du har satt 'sexet' till en viss standard där hon är van vid att 'komma'
Nackdelen är förstås om hon träffar mig och inser att jag är bättre i sängen än dig, då har du ingen hållhake på henne
Så med andra ord, bry dig mindre då det är mer lönsamt för dig, om inte hälsosammare.
Jag menar det, försök att bry dig mindre.
2009-10-22, 00:16
#7816
Citat:
30år sa du? De är ju inte så att du uppfunnit hjulet...
Ursprungligen postat av 2nice4myownG
Innan min flickvän träffade mig, vet jag att hon haft en del killar, dessa har enligt henne inte gett henne det hon velat ha! Nämligen en riktigt skön orgasm. Vill inte skryta, men nästan varje gång vi har haft sex har hennes orgasm varit mycket stark, dessutom har den ibland även varit multippel.
Så nu till frågan!
Vad tror ni, Då speciellt ni tjejer här på forumet! Hur viktigt är det för tjejen i ett förhållande att ofta få orgasm?
OCH VIKTIGASTE AV ALLT!
Är det svårt för en tjej att släppa den enda killen som gett henne riktigt sköna orgasmer, multippla dessutom? Har jag en hållhake på henne :
Så nu till frågan!
Vad tror ni, Då speciellt ni tjejer här på forumet! Hur viktigt är det för tjejen i ett förhållande att ofta få orgasm?
OCH VIKTIGASTE AV ALLT!
Är det svårt för en tjej att släppa den enda killen som gett henne riktigt sköna orgasmer, multippla dessutom? Har jag en hållhake på henne
:
2009-10-22, 00:56
#7817
Jag vet att din situation är totalt hopplös, eller känslan är det. Men det du sak göra är att ge det tid och framför allt, bryt all kontakt med henne. Hon vill faktiskt inte vara ihop med dig och du skadar bara dig själv genom att träffa henne.
Du behöver inte vara elak mot henne när du säger upp kontakten. Du ska vara ärlig tycker jag. Säg som det är att du älskar henne mest av allt men för att komma vidare måste du säga upp kontakten och be henne att inte kontakta dig. Säg att du kontakter henne när DU är redo och vill. Och du ska tamifanimej inte ringa eller smsa henne.
Det kommer ´vara sjuuukt jobbigt och svårt men den hårda vägen är den rätta vägen. Plus att du stärker dig som person när du väl kommit igenom allt.
Mig tog det runt åtta nio månader och jag är sjukt glad idag
Kanske ny flamma på g, även om det inte blir något så vet jag at tjag kan bli kär i nya tjejer nu och att hon hade sin chans. Intala dig själv att det är hon som helt enkelt gör bort sig om hon väljer bort dig framför någon annan. För det är sant.
2009-10-22, 02:01
#7818
Orkar inte mer
Asså jag vet inte vad jag ska göra... Det har varit slut ett par veckor nu men jag är väl i någon slags förnekelse. Men det är verkligen slut nu efter 4 år tillsammans.. Jag vet inte hur jag ska gå vidare, jag vill bara smsa och ringa han hela tiden.. Vad ska jag göra?
Jag har läst massor i den här tråden, och jag fattar inte hur ni lyckas vara så kalla emot era ex? Hur kan man bara bryta kontakten? Jag vet att det är bäst att bryta helt, men hur ska jag klara av det??? Vi har pratat varje dag i 4 år, hur ska jag klara av detta???
Det känns som jag lever i en mardröm, och det är värst på nätterna.. Då kommer alla tankar och tårar. Faaaaaaaan. Jag orkar inte mer, jag är fan på botten. Har aldrig varit såhär ledsen i hela mitt liv, jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här levande. Allt känns omöjligt.
Imorgon ska jag börja träna på gym, inte ett dugg peppad längre.. Jag vill bara ligga under täcket och gråta och skrika... Tårarna tar fan aldrig slut
Jag har läst massor i den här tråden, och jag fattar inte hur ni lyckas vara så kalla emot era ex? Hur kan man bara bryta kontakten? Jag vet att det är bäst att bryta helt, men hur ska jag klara av det??? Vi har pratat varje dag i 4 år, hur ska jag klara av detta???
Det känns som jag lever i en mardröm, och det är värst på nätterna.. Då kommer alla tankar och tårar. Faaaaaaaan. Jag orkar inte mer, jag är fan på botten. Har aldrig varit såhär ledsen i hela mitt liv, jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här levande. Allt känns omöjligt.
Imorgon ska jag börja träna på gym, inte ett dugg peppad längre.. Jag vill bara ligga under täcket och gråta och skrika...
Tårarna tar fan aldrig slut
2009-10-22, 09:33
#7819
Citat:
Ursprungligen postat av Sweetiie87
Asså jag vet inte vad jag ska göra... Det har varit slut ett par veckor nu men jag är väl i någon slags förnekelse. Men det är verkligen slut nu efter 4 år tillsammans.. Jag vet inte hur jag ska gå vidare, jag vill bara smsa och ringa han hela tiden.. Vad ska jag göra?
Jag har läst massor i den här tråden, och jag fattar inte hur ni lyckas vara så kalla emot era ex? Hur kan man bara bryta kontakten? Jag vet att det är bäst att bryta helt, men hur ska jag klara av det??? Vi har pratat varje dag i 4 år, hur ska jag klara av detta???
Det känns som jag lever i en mardröm, och det är värst på nätterna.. Då kommer alla tankar och tårar. Faaaaaaaan. Jag orkar inte mer, jag är fan på botten. Har aldrig varit såhär ledsen i hela mitt liv, jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här levande. Allt känns omöjligt.
Imorgon ska jag börja träna på gym, inte ett dugg peppad längre.. Jag vill bara ligga under täcket och gråta och skrika... Tårarna tar fan aldrig slut
Jag har läst massor i den här tråden, och jag fattar inte hur ni lyckas vara så kalla emot era ex? Hur kan man bara bryta kontakten? Jag vet att det är bäst att bryta helt, men hur ska jag klara av det??? Vi har pratat varje dag i 4 år, hur ska jag klara av detta???
Det känns som jag lever i en mardröm, och det är värst på nätterna.. Då kommer alla tankar och tårar. Faaaaaaaan. Jag orkar inte mer, jag är fan på botten. Har aldrig varit såhär ledsen i hela mitt liv, jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här levande. Allt känns omöjligt.
Imorgon ska jag börja träna på gym, inte ett dugg peppad längre.. Jag vill bara ligga under täcket och gråta och skrika...
Tårarna tar fan aldrig slutDet är föga tröst nu, men när den värsta sorgen börjar släppa så kommer du att inse att livet som singel inte är så tokigt ändå och ger du det ännu mer tid kommer du att undra varför du ens ägnade tid åt att sörja honom. Sen kommer du precis som många andra här att tycka att livet är hur bra som helst igen! Frågan är inte om du kommer att må bra igen utan när! Alla tar vi olika lång tid på oss att läka så ge det den tid du behöver och prata med vänner om det! Aktivera dig och se till att inte sitta ensam hemma för då kommer tankarna att komma farandes igen...
2009-10-22, 20:03
#7821
Citat:
Ursprungligen postat av Sweetiie87
Asså jag vet inte vad jag ska göra... Det har varit slut ett par veckor nu men jag är väl i någon slags förnekelse. Men det är verkligen slut nu efter 4 år tillsammans.. Jag vet inte hur jag ska gå vidare, jag vill bara smsa och ringa han hela tiden.. Vad ska jag göra?
Jag har läst massor i den här tråden, och jag fattar inte hur ni lyckas vara så kalla emot era ex? Hur kan man bara bryta kontakten? Jag vet att det är bäst att bryta helt, men hur ska jag klara av det??? Vi har pratat varje dag i 4 år, hur ska jag klara av detta???
Det känns som jag lever i en mardröm, och det är värst på nätterna.. Då kommer alla tankar och tårar. Faaaaaaaan. Jag orkar inte mer, jag är fan på botten. Har aldrig varit såhär ledsen i hela mitt liv, jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här levande. Allt känns omöjligt.
Imorgon ska jag börja träna på gym, inte ett dugg peppad längre.. Jag vill bara ligga under täcket och gråta och skrika... Tårarna tar fan aldrig slut
Jag har läst massor i den här tråden, och jag fattar inte hur ni lyckas vara så kalla emot era ex? Hur kan man bara bryta kontakten? Jag vet att det är bäst att bryta helt, men hur ska jag klara av det??? Vi har pratat varje dag i 4 år, hur ska jag klara av detta???
Det känns som jag lever i en mardröm, och det är värst på nätterna.. Då kommer alla tankar och tårar. Faaaaaaaan. Jag orkar inte mer, jag är fan på botten. Har aldrig varit såhär ledsen i hela mitt liv, jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här levande. Allt känns omöjligt.
Imorgon ska jag börja träna på gym, inte ett dugg peppad längre.. Jag vill bara ligga under täcket och gråta och skrika...
Tårarna tar fan aldrig slutDen här texten hjälpte mig otroligt mycket nyligen. Var någon användare som tipsade om Henrik Fexeus, hittade hans blogg och i ett blogginlägg som heter "Tips och tricks 3: För brustna hjärtan" skriver han ett väldigt bra inlägg. Man kan välja sin glädje. Vill man vara ledsen, deppig, frossa i glass och lyssna på kärlekssånger stup i kvarten eller vill man vara glad? Ens tankar är oftast ens största fiende.
Saxat.
"I augusti berättade kvinnan jag går och klipper mig hos att det här var hösten som alla tydligen bestämt sig för att bli kära; alla hennes kunder hade under en tvåveckorsperiod förklarat att nu var det minsann dags! Jag träffade henne för nån vecka sen och frågade hur det hade gått för dem. Åt helvete, enligt henne. Samtliga hade gått på pumpen rejält.
Om du också befinner dig i ett ordentligt negativt mentalt stadie, till exempel för att du blivit dumpad, så är det ju inte den känslan du vill gå in i julglittret och nyårsgalenskaperna med. Då blir det bara ännu värre. Här kommer därför en teknik för att kunna ta dig därifrån, även om du är väldigt ledsen. Det är en stark metod som fungerar mycket bra. Jag har själv använt den upprepade gånger; den hjälpte mig igenom en väldigt jobbig separation för snart två år sedan. Hade det inte varit för den här tekniken så vet jag inte var jag hade varit idag. Men en varning är på sin plats. Ska du göra det här så måste du göra det ordentligt. Det kräver flera minuter av rejäl koncentration. Och om du är ovan vid att göra den här typen av övningar, eller om du sjunkit långt ner i ditt negativa stadie, krävs det dessutom att du gör den upprepade gånger för att det ska börja fungera. Men några minuters ordentlig koncentration vid ett antal tillfällen kanske är bättre än att konstant må skit?
Vad du måste förstå är att hur ledsen du är över att det där aset övergav dig, hur taskigt du nu mår, så gäller det bara för dig just nu vid den här punkten i tiden och rymden. Jag förstår om du vet att det alltid kommer kännas såhär. Det kanske det kommer. Eller inte. Så gör ingenting nu, vid den här tidpunkten, som kan påverka ditt framtida jag. Om du gör något nu när du är ledsen som kommer påverka den du är om ett eller två år, så finns det en chans att ditt framtida jag kommer vara rätt förbannad på den du är nu. Vad du behöver är lite perspektiv. Jag vet, det är ju lätt för mig att säga. Det är dessutom en sak att förstå nåt intellektuellt (för du vet ju, egentligen, att livet inte är kört) och att haja det känslomässigt.
För att kunna hitta vägen ut och fatta vettiga beslut, så behöver du kunna distansera dig både känslomässigt och tidsmässigt. Du behöver kunna se dig utifrån utan att påverkas av dina känsor. Jag vill därför att du hittar på en person som inte är du, nån som kanske inte ens finns och som du definitivt inte känner. Jag vill också att du placerar den här personen på en plats några år från nu. Ta den tid du behöver till att riktigt känna in den här människan; vilket liv lever den, vad tänker den på, etc. Ju mer tid du tar till kunna göra det här bra, desto bättre går det sen. Nästa steg är att du kliver in i den här personen och låter honom eller henne tänka tillbaka på dig där du är just nu och vad du går igenom. Låt den här nya personen sätta dina upplevelser i relation till allt annat som hänt både dig och andra på de år som gått, vilket han/hon kan göra lättare än du eftersom han/hon inte var känslomässigt inblandad i din situation. Du kommer inse att den här personen inte tycker att det var världen undergång. Hon kanske till och med tycker att det var en smula trivialt, sett i ljuset av allt annat.
När du upplevt din situation utifrån på det här sättet kan du ta med dig den upplevelsen, den känslan, tillbaka in i dig. Det ledsna kommer finnas kvar men du har samtidigt skapat ett distanserat förhållande till det, vilket gör att du kan börja andas och tänka igen.
Jag hoppas naturligtvis att du till skillnad från min frisörs kunder inte gick på pumpen i höst. Men om du gjorde det hoppas jag att det här kan hjälpa dig bli glad igen. Det är mycket roligare då.
(Förresten: Du kanske mår så dåligt så du inte kan distansera dina känslor, men då kan du alltid jobba med tidsaspekten. Jag kommer ihåg när jag själv började göra detta. Det var ett tillfälle när jag verkligen inte hittade vägen ut ur mitt negativa känsloläge. Så tänkte jag på hur länge det hade varit så. Två veckor. Vilket var en evighet. Men sett ur ett tvåårsperspektiv fick jag ju faktiskt bestämma mig för hur mycket jag egentligen tänkte låta två ynka veckor påverka mitt liv.)"
2009-10-23, 00:06
#7822
Citat:
Ursprungligen postat av Boban1980
Fattar inte hur det är möjligt att man från en dag är en människas allt till att nästa vecka inte vara värd jack shit!
Eller visst förstår jag, en ny snubbe som snirklar sig in och tar över rollen...
Fyfan vad ynklig man är! Söker nog mest tröst.
The bottom is nådd igen!
Satan att man är ledig från jobbet med, tacka vet jag 15h dagars så man slipper fundera.
Eller visst förstår jag, en ny snubbe som snirklar sig in och tar över rollen...
Fyfan vad ynklig man är! Söker nog mest tröst.
The bottom is nådd igen!
Satan att man är ledig från jobbet med, tacka vet jag 15h dagars så man slipper fundera.
Vet exakt hur det känns!
När det tog slut mellan mig och mitt ex så var man plötsligt inte värd ett skit fast man hade varit tillsammans i över ett år, likaså när det gälldes hennes föräldrar ungefär.
Nu har det gått ett helt år snart sedan det tog slut mellan oss och jag har aldrig mått bättre, har blivit mycket mer självsäker än vad jag var tidigare och mår mycket bra!
Det ska tilläggas att under den här tiden har jag inte fått ett enda sms om hur det är med mig nu osv, känns som att man inte är värd ett skit, precis som du säger.
Men icke bryr jag mig utan tycker det är skönt att vi inte har haft kontakt med varandra.
Det blir bättre med tiden!
2009-10-23, 12:28
#7823
Citat:
Ursprungligen postat av Sweetiie87
Text
Usch ja, förstår precis hur du känner. Var flera månader sen jag och mitt ex bröt upp men det är ungefär samma för mig fortfarande
Jag måste hela tiden hindra mig själv från att höra av mig. Är skitjobbigt och man mår verkligen piss. Det enda jag kan trösta med är att du inte är ensam och att det hjälper att prata av sig, man behöver inte komma fram till något. Det måste bara ut! Kämpa på!
2009-10-24, 20:30
#7824
Citat:
Ursprungligen postat av 2nice4myownG
Hej!
Det här är mitt första inlägg här på forumet, har sökt och läst tidigare inlägg angående problemet jag tänkt ta upp. Har hittat en del matnyttiga tips och råd från personer i liknande situationer, men söker mer........
Ok! Så här ligger det till
Jag och min flickvän träffades på en nyårsfest hemma hos en av mina bästa kompisar. Jag hade inte gått dit med tanke att träffa någon utan var där mer för festandet så att säga men blev naturligtvis glad när det visade sig att både hon och jag såg något i varandra som gjorde att vi ville fortsätta att ses. Senare på morgonen (efter en trevlig natt, kom vi överens om att jag skulle ringa henne senare samma veckan & att vi då skulle träffas igen. Och det gjorde vi mycket. Jag fastnade för henne och hon för mig. Vi träffades 4-5dagar i veckan de tre nästkommande månaderna och allt flöt på bra som f¤¤¤¤n. VI VAR BÅDA RIKTIG FÖRÄLSKADE.
Lite Fakta om min flickvän: Har extremt höga krav på sig själv och även sin omgivning. Hon reser mycket och har en stor social vänskapskrets. Dessutom är hon väldigt rastlös, hela tiden måste det hända något, annars känner hon sig instängd och olycklig. Hon är också mycket målmedveten vet typ var hon vill vara om ca fyra år. Hon har studerat språk både i Kina och i Frankrike när vi har varit ihop(totalt ca9-10månader). Hon vill bo utomlands och arbeta för någon stor organisation i framtiden. Kan tilläggas att min flickvänn är ca sju år yngre än mig. Hennes framtida liv är hennes arbete, iallafall som jag tolkar det. Tycker ibland att hon är känslokall och inte visar någon sympati såsom jag gör för henne.
Lite fakta om mig: Jag har också höga krav på mig själv, men inte till det extrema som hon, har många vänner, dock inte lika många som henne, men ser inte det som något problem. Gillar också att resa, har varit ute och snurrat runt innan jag träffade henne, men då med polare och för nöjes skull. Jag ser inte mitt arbete som mitt liv, utan arbetar för att kunna leva(typ resa, ha råd att göra vad jag vill).
Under de här tre åren som vi varit ihop har det för det mesta varit bra, både enligt henne och mig. Dock har både hon och jag känt det jobbiga i att verka i ett förhållande på tillfällig distans. Men som tur är har vi alltid efter ett kort tag hittat tillbaks till varandra. Vårat sexliv är på topp, och både hon och jag vet att vi älskar varandra, vi säger det ofta och visar det med handlingar gentemot varandra.
Nu på senare tid har hon dock förändrats, det är helt sjukt!!!! Hon har gett dubbla signaler, vilket gör mig helt ?????? Exempel;Vi ligger på soffan och myser/hånglar som vi ofta gjort. Jag tar hennes hand och känner att hon har extrem handsvett, jag påtalar detta och ser på henne, hon är tyst och vi fortsätter att mysa. Tre minuter senare när vi sitter och ser på tv, lägger hon sitt ansikte mot min kind och viskar/säger: Jag vill göra slut!
Det sa paff inom mig och jag vart helt tom, skojar du sa jag och såg på henne, Nej sa hon och såg mycket ledsen ut, hon började tom hyperventilera och började att skaka! Hon sov ändå över hos mig den kvällen men som ni förstår sov jag som en kratta. Dock på morgonen hade vi riktigt bra sex och hon sa att hon nu inte visste vad hon ville.
Detta hände för en vecka sedan och vi bestämde senare att träffas till helgen och prata mera om det här. Så den här veckan har jag verkligen funderat och jag vet var skon klämmer så att säga/dessa påståenden har hon tidigare antytt till mig.
1. Hon tycker inte att jag är lika målmedveten som henne och passar därför inte ihop. 2. Vill att jag ska öppna mig mera för henne och prata om känslor och sånt.
Jag ser vårat förhållande som något att satsa på och anstränger mig verkligen för att få det att fungera, hon tycker dock att det är försent, typ oåterkalligt. För hon säger att dessa känslor inom henne har hon haft i ett halvår. Men Guud!! Varför sa du ingenting då, då hade jag naturligtvis agerat direkt på det som jag gör nu dock enligt henne sex månader försent.
Vi träffades och pratade, men kom inte fram till nån direkt lösning, denna gången blev det inget sex, men en rejäl kroppsmassage. Hon visar med sitt kroppspråk att hon vill ha mig, och säger att det skulle kännas hemskt om jag skulle försvinna från hennes liv. HaHaaaaaH man blir ju galen på det här.
Det känns som hon vill ha kvar mig för sexet och vara fri på andra områden, vilket jag tror innebär även eventuellt sex med andra. Men som jag är funtad fungerar inte det, Hon får helt enkelt välja hur hon ska ha det.
Några timmar senare när hon somnat stack jag därfrån, hon sov och märkte inte att jag försvann. har tidigare kanske varit för på/blödig, har därför bestämt mig att inte kontakta henne och se om hon saknar mig tillräckligt mycket för att kontakta mig.
Det blev långt, men nu fick jag ut det mesta, känns bra Brinner för tips/råd/synpunkter, Tjejer, killar hjälp
Det här är mitt första inlägg här på forumet, har sökt och läst tidigare inlägg angående problemet jag tänkt ta upp. Har hittat en del matnyttiga tips och råd från personer i liknande situationer, men söker mer........
Ok! Så här ligger det till
Jag och min flickvän träffades på en nyårsfest hemma hos en av mina bästa kompisar. Jag hade inte gått dit med tanke att träffa någon utan var där mer för festandet så att säga men blev naturligtvis glad när det visade sig att både hon och jag såg något i varandra som gjorde att vi ville fortsätta att ses. Senare på morgonen (efter en trevlig natt
, kom vi överens om att jag skulle ringa henne senare samma veckan & att vi då skulle träffas igen. Och det gjorde vi mycket. Jag fastnade för henne och hon för mig. Vi träffades 4-5dagar i veckan de tre nästkommande månaderna och allt flöt på bra som f¤¤¤¤n. VI VAR BÅDA RIKTIG FÖRÄLSKADE.Lite Fakta om min flickvän: Har extremt höga krav på sig själv och även sin omgivning. Hon reser mycket och har en stor social vänskapskrets. Dessutom är hon väldigt rastlös, hela tiden måste det hända något, annars känner hon sig instängd och olycklig. Hon är också mycket målmedveten vet typ var hon vill vara om ca fyra år. Hon har studerat språk både i Kina och i Frankrike när vi har varit ihop(totalt ca9-10månader). Hon vill bo utomlands och arbeta för någon stor organisation i framtiden. Kan tilläggas att min flickvänn är ca sju år yngre än mig. Hennes framtida liv är hennes arbete, iallafall som jag tolkar det. Tycker ibland att hon är känslokall och inte visar någon sympati såsom jag gör för henne.
Lite fakta om mig: Jag har också höga krav på mig själv, men inte till det extrema som hon, har många vänner, dock inte lika många som henne, men ser inte det som något problem. Gillar också att resa, har varit ute och snurrat runt innan jag träffade henne, men då med polare och för nöjes skull. Jag ser inte mitt arbete som mitt liv, utan arbetar för att kunna leva(typ resa, ha råd att göra vad jag vill).
Under de här tre åren som vi varit ihop har det för det mesta varit bra, både enligt henne och mig. Dock har både hon och jag känt det jobbiga i att verka i ett förhållande på tillfällig distans. Men som tur är har vi alltid efter ett kort tag hittat tillbaks till varandra. Vårat sexliv är på topp, och både hon och jag vet att vi älskar varandra, vi säger det ofta och visar det med handlingar gentemot varandra.
Nu på senare tid har hon dock förändrats, det är helt sjukt!!!! Hon har gett dubbla signaler, vilket gör mig helt ?????? Exempel;Vi ligger på soffan och myser/hånglar som vi ofta gjort. Jag tar hennes hand och känner att hon har extrem handsvett, jag påtalar detta och ser på henne, hon är tyst och vi fortsätter att mysa. Tre minuter senare när vi sitter och ser på tv, lägger hon sitt ansikte mot min kind och viskar/säger: Jag vill göra slut!
Det sa paff inom mig och jag vart helt tom, skojar du sa jag och såg på henne, Nej sa hon och såg mycket ledsen ut, hon började tom hyperventilera och började att skaka! Hon sov ändå över hos mig den kvällen men som ni förstår sov jag som en kratta. Dock på morgonen hade vi riktigt bra sex och hon sa att hon nu inte visste vad hon ville.
Detta hände för en vecka sedan och vi bestämde senare att träffas till helgen och prata mera om det här. Så den här veckan har jag verkligen funderat och jag vet var skon klämmer så att säga/dessa påståenden har hon tidigare antytt till mig.
1. Hon tycker inte att jag är lika målmedveten som henne och passar därför inte ihop. 2. Vill att jag ska öppna mig mera för henne och prata om känslor och sånt.
Jag ser vårat förhållande som något att satsa på och anstränger mig verkligen för att få det att fungera, hon tycker dock att det är försent, typ oåterkalligt. För hon säger att dessa känslor inom henne har hon haft i ett halvår. Men Guud!! Varför sa du ingenting då, då hade jag naturligtvis agerat direkt på det som jag gör nu dock enligt henne sex månader försent.
Vi träffades och pratade, men kom inte fram till nån direkt lösning, denna gången blev det inget sex, men en rejäl kroppsmassage. Hon visar med sitt kroppspråk att hon vill ha mig, och säger att det skulle kännas hemskt om jag skulle försvinna från hennes liv. HaHaaaaaH man blir ju galen på det här.
Det känns som hon vill ha kvar mig för sexet och vara fri på andra områden, vilket jag tror innebär även eventuellt sex med andra. Men som jag är funtad fungerar inte det, Hon får helt enkelt välja hur hon ska ha det.
Några timmar senare när hon somnat stack jag därfrån, hon sov och märkte inte att jag försvann. har tidigare kanske varit för på/blödig, har därför bestämt mig att inte kontakta henne och se om hon saknar mig tillräckligt mycket för att kontakta mig.
Det blev långt, men nu fick jag ut det mesta, känns bra
Brinner för tips/råd/synpunkter, Tjejer, killar hjälpUppdatering av ovan tråd!
Nu har det idag gått en vecka sedan jag var hos min flickvän/ex och under den här tiden har jag inte försökt att kontakta henne på något sätt.
Nu i torsdagskväll ringde min mobil, jag svarade som vanligt med ett hej och mitt namn(glad stämma). Jag hör att telefonen som har ringt till mig befinner sig utomhus. Det är tyst i ca 5 sekunder och jag hör att någon är där, men personen säger ingenting. Sen kopplas samtalet ned. Jag slår upp nummret på eniro och ser då att telefonen som ringt tillhör en tjej som bor i närheten av min flickvän/ex.
Är nu nästan säker på att det var min flickvän som ringde från en lånad mobil, då hon kanske inte vill visa sig för intresserad och avslöja sig med sin egen mobil.
Frågan är varför hon ringde? Blev hon orolig när inte jag hade hört av mig på 5 dagar, saknar hon mig eller vad kan det bero på?
Har nu funderat på att dra iväg ett mail till henne där jag tänkt skriva ungefär såhär:
Om du känner för prata så finns jag här! Då är det väl på hennes vilkor och inte så pressande? eller ska jag fortsätta att avakta ett tag till!
Kunniga Flashbackare ge mig vägledning pleaseeee
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
