Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Förstår ej hur tjejer fungerar, helt ärligt. Har precis som många andra här precis blivit avslagen av en tjej som jag var/är kär i, och fy fan det går inte en minut utan att jag tänker på henne.

Vi hade umgåtts under en längre period utan att vi hade fått upp ögonen för varandra d.v.s. gått på samma fester, haft filmkvällar med ett gäng vänner tillsammans etc. Det var alltså inget speciellt så, vi pratade nästan aldrig utanför fester eller liknande. Men så en fest började vi snacka "ordentligt", om man nu kan säga så, om intressen, vad vi gjorde utanför skolan osv, massa skitsnack helt enkelt. Det var då det gick upp för mig hur jävla trevlig, snygg, schysst och allt det där hon faktiskt var, förmodligen så fick även hon upp ögonen för mig vid detta tillfälle men vet inte säkert. Vi började i alla fall prata på MSN, ventrilo (ja, hon var precis som mig, en nörd ) och allt gick sjukt bra. Började tänka på henne allt mer och vi började SMSa varandra under nätterna, när vi hade lektioner osv. Under fester och filmkvällar började vi komma varandra mycket närmre än innan och vi bestämde att jag skulle sova hemma hos henne under helgen efter en filmkväll. Natten vi spenderade tillsammans var så jävla mysig och den kommer att vara kvar i mina minnen äckligt länge...

Då det var första gången vi sov tillsammans hade jag redan dagen innan bestämt mig för att jag ej skulle försöka ha sex med henne, såvida hon inte tog första steget ofc. Vi hånglade o mös som fan i alla fall, och det är enligt mig förbannat fint. Dagen efter så pratade vi om allt möjligt, allmänt om förhållande och kärlek osv, smart som jag är så kläcker jag frågan om hon skulle kunna tänka sig att ha ett förhållande med mig. Men det är inte nu de blir konstigt, för hon är sjukt positiv och vill gärna vara tillsammans med mig, och så blir det. Jag kör hem på eftermiddagen och är sjukt lycklig, sjunger med till musiken som spelas, berättar för dom närmsta vännerna osv. Allt är SJUKT nice, tills en vecka efter, då hon helt från ingenstans säger att hon inte riktigt vet hur hon känner och tycker därför att det vore bättre om vi inte var tillsammans.

Och här sitter jag nu, vi ses fortfarande på fester osv men jag vet fan inte hur jag ska göra, ville inte vara bitchig och tjata eller vara på så spelade helt enkelt förstående och skit, vilket jag ångrar nu. Förövrigt kan jag säga det att detta pågick under en 2-3 månaders period, alltså gick det väldigt snabbt (till skillnad från er som haft förhållanden i år) men ändå jävligt stabilt enligt mig då vi träffades under vardagar och kollade film, pratade och mös som fan, innan vi blev tillsammans dvs.

Hur ska jag göra? Ska jag bara göra som alla andra i denna tråd har blivit rekommenderade att göra och låta henne ta kontakt med mig om hon vill något? Har försökt men än så länge har jag inte lyckats då vi fortfarande ses på fester och så

tänkte skriva av mig lite här nu (är lite full) iallafall, jag var tillsammans med en 6 år äldre brud och det var första bruden som det var ganska seriöst med, träffades nästan varje dag och i början var det inget knullande (det kom senare först ) jag var ganska kär men sen kom det en dag när hon sa via msn "vi bör inte träffas något mer jag är inte kär i dig" och det blev man ju jävligt deppig av när det var första bruden som man var lite seriös med.. då blev det ganska mycket supande och jag tog bort henne från facebook för att jag inte skulle bli påmind om henne hela tiden.. men sen en dag så såg jag via min polares facebook (han har också henne på facebook) att hon hade hittat en ny kille och då kände man ju sig inte så jävla bra men att på ett vis var det bra iallafall för nu är jag över henne på allvar! när man tänker på vilket luder hon är som hittar en ny så snabbt...

så med min historia vill jag säga åt er som har blivit dumpade är att det går över! DU är tamejfan värd en bättre brud !

låtar som har hjälpt mig genom "sorgeprocessen" är bl.a. "skallen full av brännvin" av Lars Demian (som någon tipsade tidigare om i den här tråden)

skönt att skriva av sig! har tänkt på att göra det här länge

+1 på Lars Demian (iofs bara Skallen full av brännvin). Han och Springsteen i de fyra första faserna (chock, förnekelse, skuld och rädsla), Slayer, Misfits och andra arga band i fas 5-6. Nåt glad-band typ AC/DC eller nåt gråt-band typ, men annars mest arga band. (känsla av ilska eller vrede, depression). Nu är jag på väg att finna tillbaka till mig själv, så nu är det Iggy and The Stooges, Ramones, AC/DC, David Bowie, Donkeyboy, Velvet Underground mfl som står överst i playlisten (acceptans).

Springsteen och AC/DC har följt med mig under hela resan och hjälpt mig bearbeta mina bekymmer som jag trodde AAAAAALDRIG skulle gå över. Nu, tre månader senare, kan jag knappt fatta varför vi inte bröt för typ ett år sen istället.

Hur gick det med biljetten förresten? Det var väl till AC/DC?
Eller det var kanske nån annan användare?

Själv så känner jag mig bara bra, åt helvete med mitt ex.Om hon gick ett halvår utan att känna något för mig men ändå sa att hon älskade mig så är det fan inte värt att ödsla mer tid på henne.

Känner igen den känslan, visst är den underbar?! Då känner man att man är på banan igen. För mig öppnades så många nya dörrar och jag såg allt i livet på ett helt annat sätt. Helt underbart helt enkelt!

Till alla er som inte riktigt hittat dit än; kämpa på!

Okejokejokej.... Nu är det såhär att tjejen jag gjort slut med går i min parallellklass, och alltså så ser vi varann i skolan varje dag. Jag är så jävla arg på henne och hennes beteende så jag tänker vara otroligt kall mot henne. Eftersom vi bestämt att vi inte ska ignorera varann (nej det är inte ett alternativ av olika anledningar) så kommer jag nicka eller nåt sånt när vi ses, tänker knappt säga nåt (även fast vi har matte tillsammans och alltid suttit bredvid varann).
Men hur ska det här gå till? Jag är rädd för hur alla andra kommer reagera (många vet ju inte vad som hänt). Och hur ska jag kunna se henne varje dag utan att få värsta knivhugget i hjärtat? Det eftersom hon tydligen är på g med nån äcklig judekille....
Hjälp tack!

Skönt att du också mår bättre, Panzerbat. Du minns f.ö. helt rätt. Visst var det en AC/DC-biljett och visst har jag fått den. Har dock inte haft råd att gå till veterinären och fixa de där jävla klisterlapparna till ägandebeviset för katten. Måste fixa det den 25.
Jag vet, ruddanw. Det är episkt.

Precis som ruddanw hoppas jag att ni som inte nått det stadiet kommer dit snart. Det blir så jävla mycket bättre. Och ni förtjänar alla så jävla mycket bättre!

Vad jag uppfattat det som är att det är du som är rädd för hur andra kommer att reagera? Hur folk kommer att bete sig mot dig och tänka om dig. Det är bara du som bygger upp de värsta scenarion och situationer i dina tankegångar. Man tänker väldigt mycket på vad andra tänker om en själv.
Jag tycker att du skall vara trevlig som vanligt och inte ge onda ögat åt henne eller något, det vinner ingen på. Vad är det värsta som kan hända egentligen?

Hur är en kärlekssorg? Vad finns det för sympton osv. Jag har aldrig fattat grejen med att vara ledsen över en tjej.

Det är lite som att gå i fängelset i monopol. Man är lite besviken eftersom man skulle kunnat mer egentligen. Men det är ändå skitsamma när det väl kommer till kritan eftersom man äger alla hotell på Norrmalmstorg och kan inkassera hur mycket som helst så fort man lyckats slå en etta eller en sexa. Och det är när man inser det som man kommit över dem.

EDIT: Blev förresten "dumpad" av en tjej jag var lite kk med över msn ikväll.

Ahaaa, då tror jag att jag fattar

Någon som känner för att gnälla i kapp med mig? Isf PM:a mig gärna.

(Orkar inte häva ur mig min "sorg" så alla kan läsa den, och jag orkar inte heller snacka med mina irl-vänner som varken förstår eller orkar lyssna)