Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

Hur kompenserar ni psykopater med drag från aspd? Ni som har de drag som är mer åt det kriminella hållet? Då syftar jag på ni som är de mer smarta.

Hej.

Utgångspunkten är att "vi" inte förstår känslorna bakom normens sociala regler/samvaro. Tänk dig att ordet pussel är exakt lika värdeladdat, dvs inte alls, som Hitler. Min hjärna fungerar logiskt och "normen" tänker inte ens på hur de "dansar/anpassar" sig efter känsloladdade områden. Det kallas för vanlig respekt för varandras känsliga områden. Har man inga sådana trampar man ju rätt in och kränker folk bara för att man ser ett roligt "ologiskt och motsägande ordföljd". Det jag lärde mig snabbt vara att helt enkelt kopiera och spela upp reaktionerna omgivningen där jag var för tillfället för att bli accepterad. Jag har ju ingen "personlighet" på det viset, kan umgås exakt lika ledigt i en adlig familj som jag kan med uteliggaren.

I avsaknad av känslor, känner ingen tillhörighet/trygghet någonstans, jagar jag nya erfarenheter, insikter, upplevelser eller substitutet adrenalinkick. Kan inte stanna upp då hamnar jag i tankebanor utan lösning, i förlängningen en meningslös bubbla, i en helt grå tillvaro. Jag förstår hur svårt det är att förstå hur det är utan känslor. Med känslor blir livet färgglatt, mitt är grått med variation av svart (ilska). Adrenalin och sex ger ett tillfälligt (stänk) men det krävs hela tiden mer och mer för att (stänket) ska fortsätta komma, så det är en "dead end". Finns folk som hängt sig efter att ha bestigit Mount Everest, inte ens det gav någon "effekt" i det inre.

Saken är den att min personlighet fyller erfarenheter och personlighetsdrag ifrån hundratals personer som jag kan "spela upp" för att du ska tycka det är kul att åka snowboard eller göra affärer med mig. Jag anpassar mig exakt till dig, det spelar mig ingen roll, men skulle jag öppna upp helt hade jag förbryllat dig så du trott jag var ett "psykfall". Men det finns inget ont i mig alls egentligen, det är ett handikapp jag blivit tvungen att utveckla en kompensation för; men handikappat är så stigmatiserat att det tog mig 7år innan jag vågade vara ärlig mot min egen fru/familj etc. Hur framställs "känslokalla" människor i media? Just det ja

Nu är inte alla så självmedvetna som jag och de som inte förstår att ni blivit arga/kränkta och vill ge tillbaka kommer bara uppfatta en attack/utmaning/påhopp och försvara sig. Denna killen är helt rätt ute över hur man ska behandla "oss" känslokalla:

http://www.youtube.com/watch?v=wCPohBvKegE

LL

Framförallt kan man konstatera att det gått troll i ordet psykopat, vilket visas av många inlägg i den här tråden. Bara för att man är en okänslig skithög så är man inte en psykopat.
Som framgår av DSM-IV så ska många kriterier uppfyllas och räcker inte med någon psykologtant med ett par formulärfrågor för att få den diagnosen. En psykolog som uttrycker sig på det viset på så lösa grunder borde bli av med legitimationen.

Jag brukar inte droger eller dylikt och ser det som ett svaghetstecken, däremot har jag ett återkommande behov av våld vilket tidvis eskalerar. Vrede är den känsla jag känner starkast, även om det numera går över allt för snabbt precis som alla andra känslor (en avdomning som kommit allt mer med åren) och våldet i sig ger en behaglig adrenalinkick. Eftersom jag såklart är medveten om mina säregenheter tar jag steg kontinuerligt i min vardag för att minimera risker som gör att jag skulle kunna åka fast och jag försöker i görligaste mån att hålla mina våldsammare tendenser under kontroll. Det är inte alltid det lättaste då jag närmst konstant tänker både på genomtänkta och impulsiva våldsamma samt mordiska handlingar. Som det ser ut nu håller jag på och förbereder mig för att ta det hela till en ny nivå, planeringen och fokuset har fått mycket av de besvär jag upplevt av de undertryckta behoven att förminskas så det är väl ett plus i kanten.

Nu kanske man dock kan hävda att jag inte riktigt platsar i termen "kriminell" då jag inte sysslar med kriminalitet som någon form av inkomstkälla. Det är enkom ett nöje och tidsfördriv och inget annat. Dessutom har jag en sorts moralisk kodex jag följer.

Man påstår att psykopater inte kan känna ånger eller ånger för andra, bara om personen själv får problem av handlingar. Hur går det ihop egentligen? Är det olika delar i hjärnan för personlig ånger och ånger för handlingar som drabbat andra? Vad skulle det innebära för en person som inte kan känna ånger överhuvudtaget?

text

Låter mer som adhd blandat med autistiska drag av det jag läst av dig.

Adhd har jag fått bekräftat nu men jag har inga autistiska drag enligt utredning.

En patient med anti-social personlighetsstörning skyller hellre över sina bravader på andra istället för att stå ansvarig för sitt handlande.
Färre skrupler leder till mindre ånger och ansvarstagande.

Även om man skyller sina bravader på andra så kan man själv få konsekvenser av handlingar. Låt säga att en antisocial åker in i fängelset för ett brott, även om den skyller på andra, känner personen ånger över att den sitter i fängelset?