Mitt förhållande med en psykopat del 4
Hans mamma beskrev han som att hon sällan hade folk på besök, men kunde köpa in billiga finglas som hon skulle ha om hon skulle ha en större bjudning. Hon var en slags samlare av diverse saker, billigt skräp enligt honom. På familjebilderna kunde man se att huset var överbelamrat med prydnadssaker av diverse olika slag.
Han var särskilt noga med kläderna och kunde inte tolerera fläckar på dem. Kläderna skulle vara välstrukna och ha prydliga pressväck på byxorna. Han var särskilt noggrann med att kläderna inte skulle klia och vara obekväma mot huden. Kläderna hade han staplat fint, med sättet man viker kläder i butik, i ett gammalt vitrinskåp i mörkt trä som stod i sovrummet.
I sitt eget hem slappnade han av på ett helt annat sätt och man kunde klart se de olika obehagliga beteenden han hade. Han uppträdde som ett stort barn och de sociala reglerna var som bortblåsta.
På gymnasiet läste han naturvetenskap, något han var intresserad av. Han visade mig även en sida på Internet där man kunde gissa vem som skapat olika konstverk för att donera en skål med ris för behövande i U-länder www.freerice.com (famous paintings). Han visade upp sitt specialintresse och kunde memorera vilka kända som format dessa konstverk från flera hundra år tillbaka. Han hade stor förståelse för konst, men hemma hos honom hängde gamla oljemålningar med loppis liknande ramar. Inte konst som skulle inbringa stort värde på en auktion på landet.
Han var även intresserad av vad bönder gjorde och det hade han från barnsben då han lekte med sin bondgårds leksaker. Han hade en gammal rostig omodern traktor från 60-talet i en av hagarna. Det låg en känsla över att han lekte bondgård på sitt eget torp (gård). Under regressionen han hade beskrev han ingående om hans bondverksamhet på gården och var intresserad av det gamla sättet att sköta en gård. Han hade ingen som helst känsla för djuren, utan lät dem äta ensilage med emballagen som inte var borttagen, struntade att taket läckte i deras ligghall och bar inte ut vatten till dem kontinuerligt. De drack inte så mycket vatten menade han.
Han kan även beskrivas som oförskämd vid vissa tillfällen. Han kunde åka hem till en partivän och bjuda på medtagna bullar, när systern som bodde där kom och fikade påpekade han efteråt att hon bara glufsade i sig av bullarna. Vanligtvis tar man med sig bullar som räcker till alla, eller lite mer än vad man normalt tänker att det går åt. Han kunde även oförskämt påpeka att jag har en dåligt minne/dåliga minnesbilder. Studera mig och komma med oförskämda kommentarer, plattfot viktökning etc.
Andra hade beskrivit honom som ondskan som gick och studerade personer detaljerat. Han var synnerligen kritiskt och granskande när allt kröp till korset. Han kunde beskriva sin 18 månaders ung hund som en antagonist, och slog henne över nosen med en träsked som hon hade tagit från spisen som låg i hans köttsoppa. En hundvan vet att en ung hund tycker om att bita i saker och att det är ett vanligt beteende när de är i högsta trots ålder, men att det går över när de passerat det stadiet. När hans hundvalpar var födda så klappade han om tiken och påpekade –Duktigt, nu får pappa in pengar! Känslan fanns inte där att hundvalparna var otroligt goa, utan endast en liten bäck in till hans ekonomi.
Han förstod inte humor, hans humor var påklistrad och stel. Mycket av hans humor bestod av att idiotförklara andra människor. Han var däremot duktigare på imitera dialekter och kunde roa på ett sådant sätt.
Hans barn hade inte kommit till världen genom planering. Jag tror själv att han hade förblivit barnlös om inte det hade skett misstag i räkningen av dagar under säkra perioder.
Han beskrev sig som en social kameleont, kunde föra sig på bal med frack, umgås i fina sammanhang, prata med bönder, snacka med bilmekaniker på deras vis. När allt kom till kritan kopierade han bara andra människors beteenden och granskade dem för att sedan härma.
Han kunde heller inte acceptera auktoriteter, han blev inte ett dugg spänd av att polisen stoppade honom utan kunde gå in i konversationer om att han skulle överklaga etc. Han beskrev det som att auktoriteter i den bästa av världar hade rätt. Att kunskap och kompetens genom utbildning inte räckte utan att man skulle utmana samhället som tryckte ned den sårbara individen. Därför gav han sig även på hopplösa fall som fortkörningar tagna med fartkamror, , körningar med vinterdubb om sommaren och vapen som glömts ute i skogen av jägare. Han skulle hjälpa individen mot den hänsynslösa staten som förtryckte den lilla människan i samhället i sina processer. När jag påtalade att det var case som en rättshaverist skulle ta på sig kallade han mig för fascist. Man kan kalla hans agerande i rättssalen som att överklaga allt som gick att överklaga till sin förbannelse. Han överklagade bland annat djurskyddes beslut om föreläggande, där de mycket noggrant och sakligt hade inspekterat hans gård och djuren.
Han vänner om han verkligen hade vänner kan de beskrivas som få och personer som han träffade sporadiskt eller bara ringa till ibland. Pratade med en av hans såkallade bästa vänner och den personen gav intryck att de hördes av ibland och ganska sällan.
Har ett mycket högt IQ och enligt intelligenstest som han gjorde på universitetet. Han har en begåvning motsvarande universitetsnivå i vissa fall och i andra fall är hans lösningar nästintill infantila. Det var nog säkert därför han beskrev sig själv sin intelligent och mig som smart. Jag kunde omvandla det jag lärt i handling.
Han kunde även studera andra och basera sitt beteende på beräkningar (säger jag A, kommer personen agera såhär, säger jag B så kommer personen agera på ett sådant sätt) på så sätt undanhöll han väsentlig information i vissa lägen, såklart till hans egen fördel.
Han beskrev det som att han litade på mig och därför kunde visa sina sanna känslor, ett av hans tecken på det var att se mig djupt in i ögonen (men det var en stirrande blick som närmast var obehaglig). Med andra personer ogillar han beröring så som att bli omfamnad eller kysst. Beröring med någon utanför den sexuella akten är det ett stort tecken på tillit för honom. Han ville inte heller bli kramad av sina föräldrar när han var liten för exempel. Det tyckte han kändes konstlat och konstigt.
När han inte stirrade på en, kunde man känna hans granskning från sin ögonvrå. Att han undvek att stirra, men granskade en från ögonvrån och man visste att han tittade och det kändes som ett dåligt B-skådespel.
Han beskrev det själv som att han hade otroligt mycket att göra. Jobbade och tog hand om gården. Men det han gjorde måste ha varit osynligt, för man såg inte ett spår av organisering. Han arbetade deltid ca 80%. Allt var smutsigt och nedgånget. Sina skivor och kläder hade han dock manisk koll på och hade en speciell ordning.
Han bad mig också säga till honom om jag hade några speciella önskningar och jag fick formulera dem barnsligt tydligt. Han kunde inte se saker och ting själv.
Vid ett tillfälle så hade han köpt en 100g chokladkaka, jag delade den på hälften. Sen anklagade han mig för att vara glupsk och hade tagit mer än honom. Jag fick ingående förklara hur jag hade delat upp chokladen mellan oss, rad för rad och när jag hade gett honom choklad och tagit själv. Nu i efterhand är hans krav på en sådan ingående förklarning osannolik och visar på hans barnsliga tänkt. Sandlåde exempel för en vuxen människa
!
När han skulle ut och jaga hade han en speciell ritual för påklädning, som även hundarna lärde sig känna igen. Om han hade fler ritualer kunde jag inte se eller notera. Jag såg honom inte så mycket i hemmet.
Han visade även ett hjälplöst beteende och tog på sig offer rollen. Det beskrev han som att jag fick kritisera precis allt förutom hans enastående hjärnkapacitet och hjärna. En släkting märkte också att han hade ställt upp maten i en pedantisk ordning i den stora korgen han hade med sig vid en släktmiddag. Efter middagen hade han noterat och kritiserade att hon inte hade skopat rådjursteken utan penslat steken. Med ett förvrängt grin vände han sig bort från henne efter han hade inspekterat vad hon gjort. Jag kände mig mycket obekväm att han gick och inspekterade och noterade vad min släkt gjorde i köket. Han noterade och la på minnet att hon hade nämnt att hon hade gått husmors skola och kritiserade henne som okunnig. Det var pinsamt att jag hade bjudit in honom kände jag!
Om han fick ge igen på någon skulle det vara öga för öga, tand för tand!
Han beskrev sig som ensambarn även fast han hade en lillasyster. De hade en viss åldersskillnad, men normalt sett kan man umgås ändå.
Efter att vi gjort slut hittade jag ett oöppnat mail i min inkorg. Hjärtesorg var rubriken och ett citat.
"I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love."
Daphne Rae
Hans favorit låt var Supertramp ”Crazy”, som han spelade så det skrålade och skallrade i rutorna i hans ödehus.
Vårt förhållande och hans beteende under den korta tiden kan definitivt som mer än Crazy.
Skönt att djuren får rätt. Passa er för psykopater, de kan lura vem som helst och lita på er magkänsla. Den första magkänslan brukar vara rätt. Har du som jag en stark magkänsla som återkommer, men är fin nog att tänka att det blir bättre eller att han kan ha andra fina sidor etc. Glöm det, det blir aldrig bättre. what you see is what you get PLUS mycket fler sämre egenskaper än de du först upptäckte.
Hans mamma beskrev han som att hon sällan hade folk på besök, men kunde köpa in billiga finglas som hon skulle ha om hon skulle ha en större bjudning. Hon var en slags samlare av diverse saker, billigt skräp enligt honom. På familjebilderna kunde man se att huset var överbelamrat med prydnadssaker av diverse olika slag.
Han var särskilt noga med kläderna och kunde inte tolerera fläckar på dem. Kläderna skulle vara välstrukna och ha prydliga pressväck på byxorna. Han var särskilt noggrann med att kläderna inte skulle klia och vara obekväma mot huden. Kläderna hade han staplat fint, med sättet man viker kläder i butik, i ett gammalt vitrinskåp i mörkt trä som stod i sovrummet.
I sitt eget hem slappnade han av på ett helt annat sätt och man kunde klart se de olika obehagliga beteenden han hade. Han uppträdde som ett stort barn och de sociala reglerna var som bortblåsta.
På gymnasiet läste han naturvetenskap, något han var intresserad av. Han visade mig även en sida på Internet där man kunde gissa vem som skapat olika konstverk för att donera en skål med ris för behövande i U-länder www.freerice.com (famous paintings). Han visade upp sitt specialintresse och kunde memorera vilka kända som format dessa konstverk från flera hundra år tillbaka. Han hade stor förståelse för konst, men hemma hos honom hängde gamla oljemålningar med loppis liknande ramar. Inte konst som skulle inbringa stort värde på en auktion på landet.
Han var även intresserad av vad bönder gjorde och det hade han från barnsben då han lekte med sin bondgårds leksaker. Han hade en gammal rostig omodern traktor från 60-talet i en av hagarna. Det låg en känsla över att han lekte bondgård på sitt eget torp (gård). Under regressionen han hade beskrev han ingående om hans bondverksamhet på gården och var intresserad av det gamla sättet att sköta en gård. Han hade ingen som helst känsla för djuren, utan lät dem äta ensilage med emballagen som inte var borttagen, struntade att taket läckte i deras ligghall och bar inte ut vatten till dem kontinuerligt. De drack inte så mycket vatten menade han.
Han kan även beskrivas som oförskämd vid vissa tillfällen. Han kunde åka hem till en partivän och bjuda på medtagna bullar, när systern som bodde där kom och fikade påpekade han efteråt att hon bara glufsade i sig av bullarna. Vanligtvis tar man med sig bullar som räcker till alla, eller lite mer än vad man normalt tänker att det går åt. Han kunde även oförskämt påpeka att jag har en dåligt minne/dåliga minnesbilder. Studera mig och komma med oförskämda kommentarer, plattfot viktökning etc.
Andra hade beskrivit honom som ondskan som gick och studerade personer detaljerat. Han var synnerligen kritiskt och granskande när allt kröp till korset. Han kunde beskriva sin 18 månaders ung hund som en antagonist, och slog henne över nosen med en träsked som hon hade tagit från spisen som låg i hans köttsoppa. En hundvan vet att en ung hund tycker om att bita i saker och att det är ett vanligt beteende när de är i högsta trots ålder, men att det går över när de passerat det stadiet. När hans hundvalpar var födda så klappade han om tiken och påpekade –Duktigt, nu får pappa in pengar! Känslan fanns inte där att hundvalparna var otroligt goa, utan endast en liten bäck in till hans ekonomi.
Han förstod inte humor, hans humor var påklistrad och stel. Mycket av hans humor bestod av att idiotförklara andra människor. Han var däremot duktigare på imitera dialekter och kunde roa på ett sådant sätt.
Hans barn hade inte kommit till världen genom planering. Jag tror själv att han hade förblivit barnlös om inte det hade skett misstag i räkningen av dagar under säkra perioder.
Han beskrev sig som en social kameleont, kunde föra sig på bal med frack, umgås i fina sammanhang, prata med bönder, snacka med bilmekaniker på deras vis. När allt kom till kritan kopierade han bara andra människors beteenden och granskade dem för att sedan härma.
Han kunde heller inte acceptera auktoriteter, han blev inte ett dugg spänd av att polisen stoppade honom utan kunde gå in i konversationer om att han skulle överklaga etc. Han beskrev det som att auktoriteter i den bästa av världar hade rätt. Att kunskap och kompetens genom utbildning inte räckte utan att man skulle utmana samhället som tryckte ned den sårbara individen. Därför gav han sig även på hopplösa fall som fortkörningar tagna med fartkamror, , körningar med vinterdubb om sommaren och vapen som glömts ute i skogen av jägare. Han skulle hjälpa individen mot den hänsynslösa staten som förtryckte den lilla människan i samhället i sina processer. När jag påtalade att det var case som en rättshaverist skulle ta på sig kallade han mig för fascist. Man kan kalla hans agerande i rättssalen som att överklaga allt som gick att överklaga till sin förbannelse. Han överklagade bland annat djurskyddes beslut om föreläggande, där de mycket noggrant och sakligt hade inspekterat hans gård och djuren.
Han vänner om han verkligen hade vänner kan de beskrivas som få och personer som han träffade sporadiskt eller bara ringa till ibland. Pratade med en av hans såkallade bästa vänner och den personen gav intryck att de hördes av ibland och ganska sällan.
Har ett mycket högt IQ och enligt intelligenstest som han gjorde på universitetet. Han har en begåvning motsvarande universitetsnivå i vissa fall och i andra fall är hans lösningar nästintill infantila. Det var nog säkert därför han beskrev sig själv sin intelligent och mig som smart. Jag kunde omvandla det jag lärt i handling.
Han kunde även studera andra och basera sitt beteende på beräkningar (säger jag A, kommer personen agera såhär, säger jag B så kommer personen agera på ett sådant sätt) på så sätt undanhöll han väsentlig information i vissa lägen, såklart till hans egen fördel.
Han beskrev det som att han litade på mig och därför kunde visa sina sanna känslor, ett av hans tecken på det var att se mig djupt in i ögonen (men det var en stirrande blick som närmast var obehaglig). Med andra personer ogillar han beröring så som att bli omfamnad eller kysst. Beröring med någon utanför den sexuella akten är det ett stort tecken på tillit för honom. Han ville inte heller bli kramad av sina föräldrar när han var liten för exempel. Det tyckte han kändes konstlat och konstigt.
När han inte stirrade på en, kunde man känna hans granskning från sin ögonvrå. Att han undvek att stirra, men granskade en från ögonvrån och man visste att han tittade och det kändes som ett dåligt B-skådespel.
Han beskrev det själv som att han hade otroligt mycket att göra. Jobbade och tog hand om gården. Men det han gjorde måste ha varit osynligt, för man såg inte ett spår av organisering. Han arbetade deltid ca 80%. Allt var smutsigt och nedgånget. Sina skivor och kläder hade han dock manisk koll på och hade en speciell ordning.
Han bad mig också säga till honom om jag hade några speciella önskningar och jag fick formulera dem barnsligt tydligt. Han kunde inte se saker och ting själv.
Vid ett tillfälle så hade han köpt en 100g chokladkaka, jag delade den på hälften. Sen anklagade han mig för att vara glupsk och hade tagit mer än honom. Jag fick ingående förklara hur jag hade delat upp chokladen mellan oss, rad för rad och när jag hade gett honom choklad och tagit själv. Nu i efterhand är hans krav på en sådan ingående förklarning osannolik och visar på hans barnsliga tänkt. Sandlåde exempel för en vuxen människa
!
När han skulle ut och jaga hade han en speciell ritual för påklädning, som även hundarna lärde sig känna igen. Om han hade fler ritualer kunde jag inte se eller notera. Jag såg honom inte så mycket i hemmet.
Han visade även ett hjälplöst beteende och tog på sig offer rollen. Det beskrev han som att jag fick kritisera precis allt förutom hans enastående hjärnkapacitet och hjärna. En släkting märkte också att han hade ställt upp maten i en pedantisk ordning i den stora korgen han hade med sig vid en släktmiddag. Efter middagen hade han noterat och kritiserade att hon inte hade skopat rådjursteken utan penslat steken. Med ett förvrängt grin vände han sig bort från henne efter han hade inspekterat vad hon gjort. Jag kände mig mycket obekväm att han gick och inspekterade och noterade vad min släkt gjorde i köket. Han noterade och la på minnet att hon hade nämnt att hon hade gått husmors skola och kritiserade henne som okunnig. Det var pinsamt att jag hade bjudit in honom kände jag!
Om han fick ge igen på någon skulle det vara öga för öga, tand för tand!
Han beskrev sig som ensambarn även fast han hade en lillasyster. De hade en viss åldersskillnad, men normalt sett kan man umgås ändå.
Efter att vi gjort slut hittade jag ett oöppnat mail i min inkorg. Hjärtesorg var rubriken och ett citat.
"I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love."
Daphne Rae
Hans favorit låt var Supertramp ”Crazy”, som han spelade så det skrålade och skallrade i rutorna i hans ödehus.
Vårt förhållande och hans beteende under den korta tiden kan definitivt som mer än Crazy.
Skönt att djuren får rätt. Passa er för psykopater, de kan lura vem som helst och lita på er magkänsla. Den första magkänslan brukar vara rätt. Har du som jag en stark magkänsla som återkommer, men är fin nog att tänka att det blir bättre eller att han kan ha andra fina sidor etc. Glöm det, det blir aldrig bättre. what you see is what you get PLUS mycket fler sämre egenskaper än de du först upptäckte.
