Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

1. Psykopater har lägre "resting state" vilket innebär en lägre vilopuls. Vilket kan göra att de framstår som stirriga.

2. Psykopater använder sig utav spegelneouroner för att spegla av empatin. Sedan så är det sagt att de har full kognitiv empati men lägre affektiv empati. Så jo nog kan de känna empati.

3. Jag tror psykopater kan bli deprimerade. Det är nog bara en "myt" att de inte kan bli det.

4. Psykopater kan nog älska sina barn som alla andra. Det du anger låter mer som narcissism. Att barnet blir en förlängd arm på narcissisten.

5. Psykopater kan nog ha idoler som alla andra.

6. Psykopater skulle nog lättare att kunna få kontroll över saker och ting. Det ligger i deras natur helt enkelt.

Jag ser att det är förekommande påståenden som kommer fram igen. Dags att slå hål på dem tycker jag.

Sen får du ha i åtanke att det är skillnad på antisocial personlighetsstörning och psykopati.

Det där stämmer inte, i alla fall inom psykologi nuförtiden. Antisocial personlighetsstörning har ersatt och sammanslagit de tidigare termerna sociapati, antisocial personlighetsstörning och psykopati. Se nedan.

The essential feature of antisocial personality disorder is a pervasive pattern of disregard
for, and violation of, the rights of others that begins in childhood or early adolescence and
continues into adulthood. This pattern has also been referred to as psychopathy, sociopathy, or dyssocial personality disorder. - DSM 5.

Definitioner inom psykologi kan variera, men vi har officiellt bestämda termer. Dessa defineras i de senaste utgåvorna av DSM eller ICD.

Okej, jag vill ha till att aspd är de dömda som inte har lärt sig att leva med normen. Psykopati/Sociopati är diagnoserna där dem är mer assimilerade från grunden.

Jag har antisocial personlighetsstörning enligt en av de psykologer jag träffat (det grundade hon på diverse formulär). Hon ville fortsätta att utreda det men jag sa nej till det.

För mig innebär det inte att jag inte kan förstå att andra människor blir ledsna, sårade osv intellektuellt men jag är totalt likgiltig till det känslomässigt. Jag kan liksom inte känna med någon som till exempel berättar om eller går igenom något som är tragiskt för den personen. Det ger mig bara en jaha-känsla... och.. Jag vet dock vad jag ska säga eller inte men det påverkar mig inte känslomässigt.

Jag kan även stänga av och bli totalt känslokall om jag behöver, vilket jag inte gör i dagsläget. Men det är lite av ett val. Jag har ett stort kontrollbehov och mår fysiskt dåligt över känslan att tappa kontrollen eller att jag inte kan hantera saker och ting och det visar sig i ett häftigt humör.

Däremot kan jag känna med djur, jag kan bry mig om globala problem och tycka att det är sorgligt och tragiskt med naturkatastrofer, krig osv men aldrig på ett personligt plan. Jag kan tycka om vissa människor men jag vill inte ha dem för nära eftersom jag tycker de är rätt opålitliga och rätt jobbiga och jag tröttnar snabbt på dem. Jag kan vara rädd, ledsen, bli sårad och har haft mkt ångest och depressioner genom livet men det har mer hängt ihop med att jag inte kan identifiera mig riktigt med andra människor. Jag känner det som att jag inte hör ihop med resten av mänskligheten (ska påbörja neuroutredning om ett par veckor). Men det är ingen som kan se detta på mig eller som vet hur jag känner förutom de jag har levt i relation med under längre tider så klart. Tror dock ingen som möter mig ens skulle få för sig att tänka det om mig då jag vet exakt vad som förväntas av mig i olika situationer idag.

Intressant. Du verkar vara en kopia på mig. Jag ska också genomgå en utredning. Får se vad psykiatrikern kommer fram till.

Vad gör du för att lindra den inre tomheten? Den är mitt största problem. Den eviga rastlösheten. Min akilleshäl. Den som gör att man gör en massa jävla galenskaper. Jag blir något lugnare på centralstimulanter, det kanske är vägen man ska gå.

Skönt att höra att man inte är ensam. Jag började missbruka när jag var tolv och var amfetaminmissbrukare (injektions) i ca 20 år. Lade av för snart 10 år sedan man har inte mått bra sedan dess. Har enorma problem med tomhet och allt det här med det sociala som inte fungerar eftersom jag har problem med människor. Isolerar mig samtidigt som jag inte vill men orkar inte med och tappar intresset inför andra. Äter voxra sedan mars och det har gjort underverk. Det är inte så att allt har blivit bra men mitt liv dikteras inte av mitt humör och av oron inför kontrollförlust längre. Mycket av min ångest försvann. Ska bil jätteskönt att få göra en utredning. Jag oroar mig dock mest över att de ska säga att det inte är något som är fel, jag är experten på mina murar utåt för att inte visa hur jag känner, ja eller inte då ibland. Jag vet ju att något inte stämmer.

När psykologen tog upp att jag hade antisocial personlighet hade jag aldrig hört talas om det och gick hem och googlade och fick typ panik eftersom jag känner igen mig så pass mycket. Men det var inte en diagnos jag vill ha i mina papper så jag ville inte utreda det vidare.

Jag hoppas på låg dos av cs eftersom jag självmedicinerade under så lång tid och nu har voxran som gör sådan skillnad. Det tar inte bort allt eller gör allt bra men jag vet att det höjer min livskvalité och jag slutar att oroa mig och den här inre stressen går ner. Jag blir lugn på det. För mig är det som att världen utanför mig snurrar så otroligt fort att jag inte hinner med utan håller hela tiden på att förlora kontrollen. Med cs så börjar mitt inre och det yttre att gå i samma takt. Jag kan andas. Flummigt, vet inte om du förstår hur jag menar...

Jag känner igen mig helt. Började själv experimentera med droger från 15 års åldern. Sedan började jag sälja för att finansiera hela karusellen. Har väl provat 20 tal olika droger. Kommit fram till varför jag började var för att jag var deprimerad. Nu har jag dock botat depressionen och är på gång med en ADHD utredning. Vilket jag misstänker att jag verkligen har. Det är boven i det hela. Har haft major depression med ångest i stort sett hela tonåren. Men den har jag jobbat bort. Övat upp det sociala. Ska ta igen mina betyg nu när jag kommer få ADHD medicin som gör mig stabilare. Jag var som du rädd för att de inte ska hitta något för att man håller fasaden så himla bra. Men det går hur bra som helst. Känner man på sig att något inte står rätt till så har man oftast rätt, har jag kommit fram till. Jag har slutat ifrågasätta mig själv för länge sen.

Sedan så gör det inget att du har diagnoser i din journal, för ingen får lov att se dem. Det är bara till din fördel. Allt som får en att gå framåt!

Har själv varit isolerad i flera år för att jag inte förstod vad som var felet. Nu efter många försök så vet jag att man besitter en hel del olika egenskaper som inte "normfolket" har. Vilket är till en enorm fördel om man kan hantera det. Svårt till en början men det blir lättare. Fortsätt i det spår du går i så blir det nog bra.

Nu blir det en massa firandes med kokain varje helg. Tycker jag är värd det efter allt slit.

Vad skönt att höra att man inte är ensam Jag tror väl som du att jag vet ju att det är något som inte stämmer och har alltid vetat men aldrig velat prata om förrän nu.

Tack för pepp!

Det är lugnt. Jag känner igen problemen du har. Bara att skriva om du undrar över något. Det gäller både i tråden och PM.

Hur kompenserar ni psykopater med drag från aspd? Ni som har de drag som är mer åt det kriminella hållet? Då syftar jag på ni som är de mer smarta.

De fetmarkerade rubrikerna och det som står närmast nedanför dom har jag citerat. Jag har lämnat en blankrad och därefter fortsatt med egna perspektiv och synvinklar.
PSYKOPATI:

Ser verkligheten endast ur egen synvinkel.
P är helt oförmögen att tillskansa sig någon annan synvinkel på situationen än ur sin egen synvinkel.
Jag kan förstå att andra människor kan ha andra synvinklar men jag viker mig aldrig om jag känner att jag är i behov av att förespråka min synvinkel.

”Anpassar” Situationen…Efter den egna verkligheten, efter de egna behoven. Utnyttjar andra för att tillfredställa egna behov!
Det här går lite hand i hand med det jag tidigare skrev. Jag är heller aldrig riktigt tacksam, däremot så försöker jag att visa tacksamhet mot personer som jag utnyttjar för att det ska kännas bra för mig själv då jag har som intresse och en strävan att vara en normal människa med normala värderingar.
Påverka!
Tycker om att påverka andra människor, chockera och göra intryck, en del njuter av att andra mår dåligt.

Fel i inspelningsfunktionen.
Kan inte lära av tidigare misstag. Den kriminella psykopaten begår samma typ av brott gång på gång. Fängelsestraff har ingen uppfostrande effekt. Kännetecknas av frånvaro av skuldkänslor och ovilja att underordna sig samhällets regler och lagar. Psykopater lider också av svårighet att leva sig in i andras situation och att lära av egna misstag samt brist på planering. Tydiga psykopatiska drag: - Empatistörning, utnyttjar andra för egen vinning, och inte ha något emot att hoppa på, kränka och förnedra folk under resans gång. Stökiga redan som barn.

Jag har aldrig varit riktigt stökig och jag har heller aldrig suttit i fängelse. Utnyttjar folk gör jag dagligen och känner faktiskt inte att det finns någon egentlig anledning till att inte göra det. När det gäller att leva mig in i andras situationer så är det faktiskt något som jag är totalt oförmögen till. Jag kan t.ex. veta att om två personer bor med varandra så är paret förmodligen kära i varandra. Däremot så vet jag inte vad kärlek är då jag aldrig har känt det. Värt att tillägga är att jag har väldigt svårt att se resultatet av ett misstag innan det hänt och nät det väl hänt så bryr det mig inte så mycket. Jag tar mig runt det. vad jag vet så kan jag heller inte gråta. Jag kan göra så att jag ser ledsen ut men jag kan inte fälla en tår för att jag är ledsen själv. Jag har väldigt svårt för att känna känslor.

Munvig och charmig.
Initialt jävligt trevliga, man känner sig ”utvald” när psykopaten slår klorna i en.
Slagfärdig och vältalig. Ytlig charm. Fantastiska historier. ”Insatt” i allting, ytliga expertkunskaper. Bryr sig inte om att han blir avslöjad. Skillnaden mellan sanning och lögn har psykopater ett avslappat förhållande till. De väljer alltid den version de kan få störst utbyte av.

Om det här inlägget var en sko i en skoaffär skulle jag köpa den här skon. Det stämmer in på mig ganska exakt.


Egocentrisk och grandios.
Jag, jag, jag… Narcissism. Självöverskattning. ”Räddar värden”. Vanliga regler gäller inte mig, följer ”egna lagar”. Arroganta fräcka skrävlare, självsäkra, påstridiga, dominanta. Makt och kontroll. Sällan besvärade av sina egna problem. Bestämda mål med livet, men verkar inte förstå vilka kvalifikationer som behövs för att nå dit. Tror sig ha talanger för allt. Säger emot sig själv.

Jag sätter inte mig själv framför andra då mitt intresse är att vara som andra. Jag följer inte egna lagar och jag strävar inte efter makt och kontroll om jag verkligen inte behöver det. Från "Bestämda mål" och framåt stämmer dock exakt.

Saknar ånger och skuldkänslor.
Uttalad brist på skuldkänslor och samvetskval. Oansvarig. Ingen pliktkänsla. Svårt att förutse konsekvenser av sitt handlande. Hård och okänslig. Offren får skylla sig själva. Bortförklaringar. Ser sig själva som de verkliga offren. Obekymrade av att bli tagna på bar gärning.

Allt detta stämmer på mig förutom att jag skulle vilja vara något slags offer. Det har jag inget intresse utav om det inte är för min egen vinning.

Allmänt dålig inlevelseförmåga. Empatistörning.
Saknar intresse för andra människors känslor. Utnyttjar andra för egen vinning. Betraktar familjemedlemmar som ägodelar, möbler. Bedrar. Otrogen. Oberörda av känsloyttringar i familjen typ gråtande hustru.

Detta kan stämma. Dock har jag aldrig varit i ett förhållande och anledningen till detta är att jag inte vill öppna mig för personer på det sättet. Jag vill inte att min personlighet ska skina igenom.

Svekfull och maipulativ.
Manipulerar Bryter överenskommelser. Ändrar ”verkligheten” så att historien går ihop. Verkar stolta över sin förmåga att ljuga. Patologisk lögnare, ringaktar sanningen. Mår bra när han lyckas snylta på något sätt. Tycker sig ha rätt att behandla andra illa. Blåser fiender och vänner. Bedrägerier, förskingring, uppträder i skepnad av någon annan. Vill skapa positiv bild av sig själv inför ex-vis kriminalvården. Går med i olika behandlingsprogram, frikyrkor etc., ”rehabiliterar” sig till ”bättre människor”.

stora delar stämmer.

Flackt känsloliv.
Låg intensitet i känslor typ glädje/sorg. Svårt med långa djupa relationer. Emotionell fattigdom. Kan inte beskriva olika känslomässiga tillstånd, ”kan orden, men inte musiken”. Taskiga (sexuella) relationer, utnyttjar andra sexuellt, likställer sex och kärlek. Vet inte vad rädsla är.

Allt stämmer.

Multipla personligheter i sitt manus. Kameleont. (Al Capone!)
Ekonomiskt vidlyftig, klara inte ekonomi.
Svagt jag medför taskig identitet.
Passiv - aktiv dependens - despotism.
Paranoid.
Affektinkontinens.
Kort stubin.
Missbruksbenägen. ”Yttre brus döljer inre tomhet”
Spänningssökare, risktagare.
Lätt uttråkad. Konstant sökande efter spänning. Det måste hända en massa hela tiden – annars har psykopaten tråkigt.
Impulserna styr psykopaten. Han handlar efter första impuls och överväger aldrig konsekvenserna.
Kan inte vänta. Tycker sig ha rätt att tränga sig före i kön t.ex.
Orimliga krav på sin omgivning.
Klarar inte att tackla motgångar.
Missköter egna barn/djur, men klankar på andras sätt att sköta sina.

Här stämmer det mesta förutom att jag aldrig skulle tränga mig före någon annan i kön. Inte för att jag bryr mig om personen i fråga utan för att det kan påverka mig negativt. Skulle heller aldrig missköta barn eller djur då jag inte känner något behov utav att göra det. Det skulle även påverka mig negativt om jag gjorde det. Klankar aldrig ner på hur andra sköter sina barn/djur.

Lite bortom topic från enklistra: Jag har märkt att jag ofta håller på den onda personen i en film då de ofta är mer smarta/ intressanta.

Jag skulle inte se mig själv som en psykopat och jag finner det konstigt att många saker ändå stämmer in på mig som person. Kanske är det så att många personer saknar vissa egenskaper som de normala har men ska jag därför behövas klassas som psykopat? Allt för ofta läser man om psykopater som gör dumma saker men aldrig läser man om psykopater som gör någonting bra. Det bör ju faktiskt finnas människor som kvalar in under dessa punkter som inte känner för att mörda personer och djur, som inte känner att de vill göra andra människor illa. Jag tror att många väljer att se psykopater som onda människor. T. ex. att psykopater är mördare men jag tror att det är samma sak som att säga att amerikaner är feta. Det jag vill få fram är att många generaliserar psykopater. Jag vet dock inte om det är fel då jag tror att det kan vara bra att vara aktsam för psykopater.