Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

Ljuger du ofta för att få som du vill? Har hört att man som psykopat ofta också är mytoman, stämmer det?

Har du någon gång under en diskussion eller ett samtal med en bekant försagt dig? Alltså sagt någonting som för en person med känslor är helt sjukt.

Jag har genom åren lärt mig att läsa av andra människor ganska bra. Jag kan identifiera på vilket känslomässigt plan de ligger oftast. På andras starka känslor reagerar jag i princip (med några få undantag under årens lopp) totalt lugn och försöker analysera intrycken jag fått.

Nervositet är jag i princip helt befriad ifrån. Jag har ett väldigt bra självförtroende. Stress håller jag inom mig och visar det inte utåt. De gånger någon har pressat mig har jag genom flertalet små trick tagit mig ur situationen med lätthet. Den enda som egentligen har kunnat trycka på rätt knappar för att pressa mig var psykiatrikern jag träffade. Men han har decennier av träning i att locka fram sådant.

Hoppas du fått ett någorlunda bra svar på dina frågor, utveckla gärna om jag missuppfattat dig.

Jag brukar väga av lite från fall till fall. Att få som jag vill är ganska relativt. När det kommer till saker som jag vill ha på mitt sätt som är ytterst viktiga för mig använder jag mig av lögner och manipulation absolut. Handlar det om bagateller så kan jag faktiskt tänka mig att underkasta mig för att det inte är en livsviktig sak. Men handlar det som sagt om någonting jag absolut vill, gör jag vad som krävs för att få det. Än så länge har jag fått det.

Mytoman är jag verkligen inte och har svårt att tänka mig att begåvade psykopater skulle vara det. Av den enkla anledningen att en mytoman inte kan upprätthålla sin person då det läggs lögn på lögn. Jag försöker ljuga så lite som möjligt. För varje lögn man använder sig av måste man dels komma ihåg den och dels göra den sann om den sätts på prov. Jag tycker det är lättare att använda mig av manipulation och så ett frö i mitt "offers" huvud så att personen i fråga själv "kommer på" vad bästa lösningen är.

Skulle du vilja vara/bli normal, är det intressant?

Gör du saker för dina närmaste utan direkt vinstintresse? Låt mig förklara:

Du skriver att du manipulerar människor för att få det du vill ha ut av dem, även de du umgås med mer regelbundet - jag antar att du har bekanta snarare än vänner, eftersom du själv använder det förstnämnda ordet men inte det senare.

Händer det aldrig att du ser ett självändamål i att göra något positivt för dessa bekanta, utan att du själv gör en direkt vinst? Till exempel - om du gör A eller B för personen ifråga, lånar ut pengar, kommer med tips eller råd och liknande - så kommer den personens förmåga att ge dig det du vill ha på sikt att öka? Eller behöver det vara en omedelbar vinst i form av motprestation eller manipulation?

Hmmm... intressant, några frågor.

Hur ser du på mörker, brukar du vara ute och vandra på natten och hur känner du dig då?

Har du något speciellt livsmål? Vad?

Hur var din barndom? Barn är rent generellt elaka eftersom dom inte förstår, var du värre eller var du utsatt?

Vad känner du att du får ut av den här tråden?

Kan du ge den exakta medicinska termen som finns på ditt papper?

Den sista och viktigaste frågan, jag vill att du tömmer ditt sinne och tänker på en öken. När du har bilden klar i huvudet vill jag att du tänker dig en kub i den här öknen, beskriv sedan den här kuben till mig. Hur liten den är, färger, om den flyter/svävar/står fast. Ja allt.

Tack för mig

mvh

Har tanken slagit dej att din narcisism får dej att tänka oklart och att du inte alls är så smart, snygg och framstår så bra som du själv tänker dej?

Hur reagerar du när en person är omutbar mot dej i sina önskningar eller rent ut sagt ser rakt igenom dej? Antar att du tror att det inte hänt eller kommer hända så hypotetiskt, hur gör du?

Är du kapabel att känna lycka och välbehag i din vardag?

Att vara "psyko/sociopat" innebär ju så mycket mer än att bara inte kunna besitta empati och omsorg för andra levande varelser.
Det är ju faktiskt även så att individer med dessa personlighetsstörnigar också faktiskt njuter mycket av att skada andra (bägge fysiskt och psykiskt).
Stämmer detta in på dej?
Denna diagnos du har idag är ju inte något som är svart och vitt utan man är ju ofta i en gråzon med en mer eller mindre stark störning, så hur fullblodig "psykopat" är du?

Hur ställer du dig inför det faktum att dina emotionella förmågor försvårar det för dig att inleda en relation och således hitta en livskamrat? Skulle du kunna tänka dig att manipulera denna person livet ut för nå detta ändamål?

Kan du känna att du går miste om någonting som är oerhört centralt i den mänskliga upplevelsen? Eller är det omöjligt att föreställa sig någonting så abstrakt som känslor man inte har erfarit? Lite som att beakta huruvida en färgblind person går miste om färgen röd.

Jag avundas dig då i varje fall inte, kan inte föreställa mig en mer meningslös existens.

den frågan vill jag gärna se du svarar på....

Hur känns det att egentlig vara något av ett rövhål, ett agg, ett litet as, när du antagligen själv tror att du är någon jävla Patrick Bateman? Psykopati i alla dess former är ett handikapp, när ska folk inse det?