Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

Fast i illusionen att det du inte räcker till, att varje gång du öppnat munnen så har omvärlden blivit förbryllad. Du är som alla andra, du vill bli respekterad och tagen på allvar för den du är men inte hittills fått ett övertygande bevis på.

Kom jag nära?



Det kan du ge dig fan på att du kommer; it's all in the power of the will!


Jodå, minst en dåre men vågar du släppa in en sådan och lita på deras ord?

Att väva meningar utan substans är inte ovanligt för en aspie, tror du förstår vad jag menar.

Nej trivs rätt bra med vetskapen om att ingen vet hur jag KAN vara.

Jodå tror jag är med. Jag får upp flera associationer eller "möjliga teorier" i huvudet, så frågan är vilken "vävd substans" jag gissar med; inte "om" jag ska gissa

Förresten, betyder det att alla politiker är asperger (ej Carl Bildt that's too easy), deras yrkesliv handlar om att väva meningar utan "synbar" substans


Är inte detta en säkerhetszon vi alla människor använder sig av?

LL

Det kan tolkas precis som man vill, precis så som jag vill.

Kanske det, tjuvholt är dock en aspd ingen tvekan, bildt är bara dum i huvudet.

Kanske det men precis som du saknar jag intigritet, alla vet/anar men ingen vet.

Läste meningen igen ett par gånger och ordet "illusionslös" kom spontant upp.

Ja åsikter är som rövhål alla har dem och subjektiva sådana. Jag tycker det är fascinerande hur olika jag uppfattas irl, även här såklart dock vågar folk släppa lite på integriteten här.


Det ironiska för mig är att jag de senaste åren öppnat upp mer och mer för vissa personer som vid det här laget verkligen "borde" misstänka att något inte står "rätt till". Jag får bara mer och mer bevis på att en människa som har ett normalt "känsloliv" inte kan mentalisera hur "världen" upplevs utan detta hinder/rättesnöre.

Ta bara en sådan sak som känsloladdade ord, i princip alla reagerar starkt på vissa ord dock ser jag en tydligt spektrum av olika personliga "nivåer". Detta gäller allt ifrån lättare kränkningar som tex "du är ju korkad" till "jag ska k-nulla din mamma", som främst tenderar få invandrare att gå i taket. De få gånger jag fått höra den senare har min spontana tanke varit "Ouch, det hade fått den jäkeln att må riktigt illa" och börjat skratta av den mentala bilden av att se en "känslig sprättupp bli överkörd av min moder i sängen" Inte riktigt den reaktionen de hoppades på och ord berör mig inte överhuvudtaget. Enligt min erfarenhet tror "den normale känslomänniskan" nästan uteslutande att den är den som "uppvisar mest offentlig" ilska som är den farligaste; för det är den som ligger i "synfältet" de är tränade/uppfostrade att titta på. Jag tycker detta är komiskt för de missar grovt på målet gällande "varningstecken" i den antisociala världen utanför normen. Jag reagerar inte överhuvudtaget på om någon står och "sprätter med ilska", det väcker ingen "hotkänsla" alls utan det ser bara komiskt ut; är jag på gott humör kommer jag bara skratta är jag på dåligt humör skulle jag bara säga till dem att lägga ner tuppsprätteriet och attackera eller gå hem.

I yngre dagar och i mentalt tyngre tider då jag hade svårt att ens se det komiska i "låtsasarga" personer stod jag bara kvar beredd och stirrade på dem, väntade på en eventuell attack så jag kunde agera "friare" under lagens skydd om självförsvar. Gick de framåt gick jag emot dem millisekunden senare, varje typ av fysisk utmaning får ett autosvar men varje typ av verbal utmaning lämnas utan ens en blinkning som svar. Normtuppen har ingen handlingsplan för människor som inte uppvisar varken rädsla eller ilska i en sådan situation, deras tillfälliga självsäkerhet förtvinar ganska snabbt och jag upplever att de känner min energi. Det är helt ologiskt med en vedergällning eller offentligt uppvisande av hur arg jag kan bli inför åskådare; det får de uppleva (om de försöker en riktig attack = oförlåtelig gräns) när jag tar dem mol allena, där på plats hade jag avvärjt attacken enligt lagen om självförsvar. Finns inte på kartan att ge någon en uppenbar förvarning, totalt ologiskt. Spelad normtuffhet inför publik är den mest uppenbara bluffen av den alla. Jag känner inget behov alls av att behöva provocera någon, däremot är min naturliga självsäkerhet provocerande för många normtuppar har jag förstått.

De "riktigt" farliga har alltid känts som mina intuitiva vänner, den typen jag blir glad inombords av att bara se.

Hur är din erfarenhet på detta plan? Hur har du upplevt andra "tuppars" kraftmätningar? Osv?

LL

Ett utdrag ur boken "Without conscience, the disturbing world of the psychopaths among us" säger att psykopater har använt schizofrena för att begå mord, med beskrivningen från en psykopat att den schizofrena var en naturlig mördarmaskin.
Detta gällde då de som vandrade på gränsen mellan ett friskt sinne och ett sjukt.

Sen när de blev tagna så skyllde såklart psykopaten allt på den schizofrena.

Låt oss anta att denna mobbning sker subtilt och ingen direkt kontakt från mobbarna finns. De pratar om, viskar, skrattar åt men gör detta diskret så att det inte ska uppfattas för utstående vad som pågår. De tilltalar aldrig psykopaten. Men den mobbade psykopaten vet givetvis om att de mobbar denne.

Psykopaten har också någon sorts bundenhet till denna miljö där mobbningen sker och måste vara där av olika anledningar i alla fall under en begränsad tid.

Kommer psykopaten likgiltigt att fortsätta med sin syssla helt obrytt av att denne blir mobbad?

Kommer psykopaten att bli arg och ge igen på något sätt? Om psykopaten gör detta visar ju det på att psykopaten är känslomässigt sårbar och vad jag förstår ska inte en psykopat vara det?

Kommer psykopaten att dra sig undan likgiltigt med konsekvensen att dennes syssla inte kan utföras?

Vad kommer att hända?

Finns väl olika typer av psykopater. De brukar vara väldigt lättsårade när det handlar om dem själva men när andra råkar illa ut så kan de inte genuint känna medkänsla, de kan förstå rent logiskt om rätt och fel men inte känna.
På dina frågor så skulle nog den vanliga psykopaten inte snällt dra sig undan och acceptera. Kanske smida planer på att hämnas på dem senare, en del av dem är långsinta som fan. Mobbarna skulle kanske tröttna efter ett tag. En del kanske ger sig på mobbarna fysiskt en och en (typ bryta armarna, knäcka fingrarna, hämnden kommer sjufaldigt). Jag tror psykopaten trivs bäst i situationer av anarki och följer med strömmen som en fisk och bara njuter av att själv få experimentera med andra människor. Men riktas mobbingen mot honom allena så blir han nog tillbakadragen och på riktigt tänker ut en hämndplan som kan gå i verket år efteråt.

/Dr.Dängrot

Om nu en riktig psykopat så skulle jag aldrig riskera år av sönderskurna däck på bilen och annan skit för nöjet att mobba den personen, även om gjordes diskret. Är ju bara att låta han/hon vara. De har ju också sin egen logik, så går ju inte att sedan säga "men jag var ju inte värst" om blivit utvald som offer.

Jag tror att de du känner som mobbar personen inte riktigt förstår hur farlig en psykopat är, utan fortfarande tror att de följer normal logik. Det gör de inte.

Sedan tycker jag det är omoget och dumt att mobba personen, även om personen skulle vara psykopat.

Det verkar ju vara ett jättebra sätt att helt plötsligt från ingenstans få ett helt helvete över sig flera år efter att man har mobbat psykopaten... är trådskapared beredd att eventuellt ta de konsekvenserna???

Jag har haft nöjet att växa upp i närheten av en man som är klockren, klinsk psykopat och har åkt in/ut på rättspsyk/anstalt/behandlingshem sedan skolåren. Kan säga så mycket som att han inte är i närheten av typen som blir mobbad, eller det minsta retad.
Snarare översittar-mobbare med en air i bakgrunden av besinningslös våldsamhet...

En psykopat i sann mening kommer aldrig att bli mobbad. En psykopat i sann mening kan inte få sina känslor sårade. Men om vi nu går på din fråga så kommer psykopaten att ge dessa personer ett helvete utav guds nåde.