Har börjat bli så jävla elak

Vilka äldre?

Storebröderna.

Menar du nu som vuxna?

Nej jag menar såhär att anledningen att man utvecklar en alternativ personlighet är en reflexiv försvarsmekanism. Ungefär som att man drar undan handen om man råkar ta på något hett. Det ursprungliga jaget var oförmöget att hantera utsattheten och skapade den alternativa personligheten för att skydda sig själv. Alltså inte nu i vuxen ålder utan kanske väldigt tidigt.

Det blir så minimerande att beskriva beteendet som osympatiskt.
Jag tycker att det är sundare och mer hjälpsamt att konstatera vad beteendet är.
Det är ett antisocialt beteende i den kontext TS beskriver det.

Den antisociala komponenten raderas inte om/när den som uppvisar beteendet ångrar sig.
Och att beteendet "bara" funnits under några månader förändrar inte att det är ett antisocialt beteende. Frågorna jag ställde var ämnade att få TS att granska sina ageranden och motiv på djupet, som han upprepat bett om hjälp med (!) här i tråden. Frågorna var såklart även ämnade att ge indikatorer för hur djupt rotat hans beteende är - apropå att förstå för att kunna hjälpa.

Det du skriver stämmer: TS nämner att han har vänner som under lång tid har haft överseende med hans beteende:

"Mina polare har ett groteskt överseende och tålamod med mitt beteende. Har knuffat undan dom under mina depressioner. Men ingenting får dom att tröttna. Svarar jag inte i mobilen så kommer dom hit. Jag är sjukt bortskämd..".

En sådan typ av relationell dynamik kan föda ett förakt i oss människor. Ett förakt för att ens vänner inte står upp för sig själva och sina behov i vänskapsdynamiken, ett förakt för att ens beteenden inte genererar konsekvenser. Föraktet kan vara dolt för en själv på ett medvetet plan. Men kan ta sig uttryck genom användandet av någon maladaptiv strategi för att hantera negativa känslor: exempelvis att söka/provocera fram en reaktion från andra.



Var går jag till attack? Och framförallt, var anklagar jag TS för att se sina vänner som lallare som han föraktar? Du påstår saker som inte stämmer. Jag skrev:

"Du verkar ha valt vänner som stryker dig medhårs, lallar med och inte ger dig egentligt motstånd. Det vore inte konstigt om du känner visst förakt och missnöje - gör du det?"

Det är stor skillnad mellan att beskriva vilken typ av vänner man uppfattar att TS verkar ha valt + att fråga om han känner ett visst förakt - till det du hävdar att jag gör. Är du med..?

Nej, jag är inte "mörk i sinnet". Jag arbetar då och då med människor som kämpar hårt med sina Kluster B-diagnoser och registrerar därför beteenden och symptom som inryms i diagnosbilderna. Det är dock ytterst allmänmänskligt att känna stråk av förakt mot människor som inte står upp för sig i en relationell dynamik.



Jag hör att du uppfattar det som att jag hintar mot psykopati eller narcissistisk personlighetsstörning. Det gör jag absolut inte - läs igen. Jag uppmärksammar att TS uppvisat ett antisocilt beteende. Och jag registrerar och beskriver hans andra osympatiska beteenden när jag uppfattar att han använder sig av dem. That's it.

Ja, jag har called him out. Svaren han ger på vissa frågor jag ställt, antyder en annan verklighet än han vill tillstå eller ens titta på. När jag beskriver vad jag utläser utifrån hans svar, d.v.s. hur han tolkar företeelser på ett annat sätt än han själv beskriver dem i ord, verkar han inte vilja eller kunna titta på det. Vid genomlysning tappar han alltså all vilja han hade att "gräva i sig själv". Istället vänder han till ilska - flyttar fokus, blir elak och påstår saker om oss som på något vis har belyst eller försökt fördjupa resonemang kring hans beteenden. Och så är vi där. I ilska/elakhet.

Kanhända är detta svårt för dig att sätta dig in i - och det menar jag uppriktigt, utan passiv agressivitet eller dryghet. Du verkar mycket empatiskt lagd och är kanske ovan vid att bemötas av manipulation, avledning, obstruering eller ilska som ett verktyg eller en försvarsmekanism.



Förstår att det var svårt att hitta exempel på att jag är "elak" på forumet.
Exemplet du ger är att jag rättade Vildblom + att jag inte "skrev något sympatiskt" till henne.
Att rätta någon och att avstå ifrån att skriva något sympatiskt, är INTE att vara elak.
Detta stämmer i synnerhet när någon beter sig extremt. Vilket Vildblom gjorde i tråden när hon bl.a. framförde att människor med autism borde utrotas/avrättas: "Jag säger vi skickar in dem i suicide pods och tvingar dem trycka på knappen."
Du verkar anse att jag skulle lagt fokus på att skriva "något sympatiskt" till någon som beter sig hatiskt. Det vore orimligt, felprioriterat och mycket udda - men det verkar du inte förstå.
Vildbloms första inlägg fick inte ens fick vara kvar i tråden (men är quotat i inlägg #14).

Granska dig själv och granska det du förmedlar. Jag måste både förklara saker för dig och rätta dig när du har sprungit iväg med antaganden. Försök att bromsa dig själv innan du skriver inlägg i affekt. Notera känslopåslaget, stanna upp och försök sedan att kolla av dina antaganden genom att ställa frågor. Det lär hjälpa dig i stort. Kanske tänker du att jag försöker vara dryg mot dig nu...? Stanna isf upp och kolla av dina antaganden.

Okej, jag är med så långt, och håller med. Men det lät som du undrade om jag fortfarande känner samma behov av att hävda mig för dom. Jag missuppfattade tydligen 😆

Nej jag menar bara att det du talar om kanske är som ett spöke från förgången tid så att säga ☺️

Ja. Men du frågade "Hur skulle du själv beskriva känslan av att vilja hävda sig mot de äldre?"
Då menar du alltså hur jag kände som barn?

Precis.

Alltså det var delade känslor. Jag blev rätt utsatt, dom var på mig mycket både verbalt och fysiskt. Jag tyckte det var skitjobbigt men samtidigt ville jag va likadan. Så det var många grejer dom gjorde mot mig som jag härmade och gjorde mot tex syrran, nån granne eller klasskompis.
Men det höll inte i så många år. Jag insåg efter ett tag att jag bara gjorde det värre för mig själv och inte trivdes med att vara den personen. Så jag blev mycket snällare med tiden och har aldrig känt nåt behov av att gå tillbaka till det beteendet igen (va nog senast i mitten på mellanstadiet).
Men nu kände jag ändå igen mig i det när det här började för några månader sen. Vill verkligen inte fortsätta med det.. Har dock gått ganska bra sen jag startade tråden.