Citat:
Ursprungligen postat av
Storstark68
Den viktigaste markören för att känna sig vuxen handlar om att flytta hemifrån och att skaffa sitt första riktiga jobb för att kunna försörja sig själv.
Att få barn eller att gifta sig var de vanligaste vuxenmarkörerna i tidigare generationer.
Men hur är det idag? När blir man vuxen på riktigt? 25-åringar ser ofta ut som tonåringar och beter sig ganska omoget. Inte sällsynt med 30-åringar som bor kvar hos föräldrarna och pysslas om som småungar. Det verkar som att vuxenlivet börjar senare och senare för varje årtionde som går. Är detta en bra eller dålig utveckling?
Jag tänker att det beror på många olika faktorer. En bidragande orsak är att det är brist på bostäder så att det går inte att flytta hemifrån.
Jag flyttade hemifrån efter gymnasiet och hade möjlighet till att få fast anställning. Då bodde jag i en etta på 55 kvadratmeter, vill minnas att min lön låg på 18.000 i månaden och min hyra på 3.500. Jag levde ett helt okej liv.
Kan inte direkt påstå att jag blev vuxen bara för att jag flyttade hemifrån och hade en fast anställning när jag var 18. Vist jag skötte mig exemplariskt både ekonomiskt och i arbete. Men jag var riktigt omogen.
När jag blev 24 fick jag mitt första barn, var inte mogen då heller, men det var något som växte med tiden när jag fick barn. Min omogna mentalitet då var att jag skulle vara en ”perfekt mamma”, laga mat, perfekt städat hem och la prestige i allt jag gjorde. Min omogna mentalitet kom ikapp när det visade sig att mitt barn hade kolik och jag blev helt slutkörd

.
Hade ett behov av att visa upp en perfekt fasad, vilket tyder på att jag var allt annat än mogen och osäker på mig själv.
Nu med barn nummer 2 är den prestigen helt borta och jag är mer ödmjuk idag än vad jag var då. Lyckades i ung ålder komma in i bostadsmarknaden, inte för att jag var duktig, snarare för att tiden var helt annan (är 35 år idag).
Vad definierar man som vuxen? Myndig blir man redan vid 18 års ålder. Vuxen är du ju oavsett om man är mogen eller inte. Finns vuxna som är 55 år men beter sig allt annat än vuxet.
Jag tycker att det blir missvisande att jämföra sig med hur det var för 15 år sedan eller hur fort mina föräldrar fick växa upp. I andra länder är det normalt att få barn när man är under 18 medan vi i Sverige tycker att det är för ungt.
Jag har en vän som är jämngammal med mig, hon har jobb och bostad men har inga barn. Men ser att hon i många avseenden är omogen i sitt tänkande och resonemang. Inget jag stör mig på men har bara konstaterat att det är så. Det låter säkert klyschigt men det händer något när man får barn. Kan heller inte påstå att jag är mogen bara för att jag har två barn, men mognare har jag nog blivit.
En annan viktig faktor är också vad du har för omgivning. Om du omges av bildad och skötsam omgivning så formas du utefter det också.
Nästa faktor är vad du har varit med om, exempelvis en sjukdom som man blir friskförklarad ifrån gör att du prioriterar det som är viktigt i livet.
Förutsättningen för att bli vuxen/mogen tidigt är i dag svårt. Jag tror att majoriteten av unga vill bli mogna, självständiga och flytta hemifrån. Men jag kan nog tycka att det är ett mognare beslut att bo hemma, passa på att studera på universitetet medans du bor hos mamma och pappa, ta ett CSN lån och spara pengar till en kontantinsats medan du har låga utgifter. Banken ser det inte som en nackdel om du har ett CSN lån, snarare om du har blancolån där det saknas säkerhet. Det råder skulle jag ge till unga som vill göra det smidigt för sig när studierna är avklarade.