När blir man vuxen på riktigt?

Ja exakt, en del anser att de har flyttat hemifrån vid 16 (Jo men till sin flickväns lilla Attefallsstuga hemma hos hennes föräldrar…)

Själv hade jag en vän som blev vuxen redan som sexåring. Samtidigt är min mamma 60, men bara halvvuxen.
Jag vettefan. De yngsta 20-talisterna har fortfarande problem med att sköta toalettbestyr, hygien, matvanor samt meningsuppbyggningar. De äldsta 20-talisterna har problem med att sköta sina toalettbestyr, hygien, matvanor samt meningsuppbyggningar.

När man vid vårvinterns första halvvarma solstrålar sluter ögonen, riktar ansiktet mot solen och står kvar så och njuter en längre stund. Utan att tycka att det är pinsamt
Minns att jag själv och alla barn jag känt tyckt att detta, som alla vuxna gör, var både konstigt och pinsamt. Nu tycker min dotter att jag är konstig och pinsam som gör så
För mig inträffade detta när jag var 25-26 år. Jag var både gift och mamma långt innan dess, men uppenbarligen inte helt vuxen förrän jag var 25-26.

År 2024 så är det väl ungefär vid 35 då folk har råd att flytta hemifrån och möjlighet att skaffa en bostad.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/l...de-flesta-tror

När blir man vuxen? Jag tror att det är när man vill vara det. Men bättre fråga är det med när är man lyckligast och jag har aldrig mått så bra rakt av som när jag nådde fyrtio och efter och ser det som hormonellt.

Har försökt sagt det folk till människor som är unga med psykisk ohälsa nåder irl och online, det blir bara bättre. Det tror inte det och själv måste jag nog säga att den värsta tiden i mitt liv var omkring 30. Och jag tyckte absolut inte om vem jag blivit heller. Jag tänkte att herrejösses vilja skitmänniskor vi blir när hjärnan "mognat" färdigt och man saknade allt det som var positiva egenskaper i en som ung men det var som att ha nått någon bottenpunkt de där åren. Det första kändes som en hormonell effekt ungefär som om hjärna sa att nu ska vi landa och jäkla landning man fick, skakig och brutalt oskönt. men bara något år innan fyrtio så klarade jag plötsligt av en mängd påfrestningar såsom att förlora min pappa och bli helt bränd i allt som skedde men ändå klarade jag av att studera. Sedan så hoppade jag av senare i förebyggande syfte när jag fick ordnade motgångar och kände igen lössen på gången i vad som började ske (diskriminering) och jäklar vad bra jag mådde därefter. Bara gick runt härhemma och mådde gott


När vänder det är viktigare än när du blir vuxen och tro mig, det blir bättre. Att vara medelålders är det absolut bästa tiden i mitt liv och även om jag får motgångar så känns det som om man har uppnått någon form av ständigt närvarande lycka som hela tiden ploppar fram och bara påminner en hela tiden att Du har det riktigt bra nu.

Vuxen blir man i etapper. En etapp är när man betalar räkningarna och behåller ett jobb.
Under livsförloppet spelar det egna egor gradvis en mindre roll, och i takt med det blir man vuxen. När du släpper fåfänga drömmar för att prioritera ungarna, då har man kommit ganska långt.

VVV- Vägra Vara Vuxen. Funkat i 50 år.