Citat:
Ursprungligen postat av
Storstark68
Den viktigaste markören för att känna sig vuxen handlar om att flytta hemifrån och att skaffa sitt första riktiga jobb för att kunna försörja sig själv.
Att få barn eller att gifta sig var de vanligaste vuxenmarkörerna i tidigare generationer.
Men hur är det idag? När blir man vuxen på riktigt? 25-åringar ser ofta ut som tonåringar och beter sig ganska omoget. Inte sällsynt med 30-åringar som bor kvar hos föräldrarna och pysslas om som småungar. Det verkar som att vuxenlivet börjar senare och senare för varje årtionde som går. Är detta en bra eller dålig utveckling?
Det mesta i unga livet handlar om utgifter. När du inser det och börjar få balans på in/ut så kan det anses som att du har koll, och därmed är vuxen uppgiften att agera vuxen
Men nu får du utvärderas om du vill byta kön vid 13, köra "bil" vid 15, men kan inte ta ett rövtorkarjobb förns efter universitet och doktorshatten är slängd vid 32. Kanske är man vuxen först när man får ihop den matten.
Det ropas alltså efter mer kvalificerad kompetens som det erbjuds mer enkla jobb.