__________________
Senast redigerad av Venator 2018-02-17 kl. 23:55.
Senast redigerad av Venator 2018-02-17 kl. 23:55.
__________________
Senast redigerad av Holop 2018-03-04 kl. 19:15.
Senast redigerad av Holop 2018-03-04 kl. 19:15.
Citat:
Jag läser till psykolog i Linköping, och kan, även om det var knappt en månad sedan du ställde frågorna, försöka svara på dem utifrån min uppfattning.
Skälen till att jag valde psykologprogrammet är två. Dels har jag under flera år jobbat med barn och vuxna som haft någon form av psykiatrisk problematik. Med åren kom alltfler funderingar kring vad orsaker och behandlingar har för betydelse för dessa individer. Jag träffade regelbunder psykologer och fann att de ofta hade ganska god kunskap omkring dessa frågor. Därför bestämde jag mig för att söka psykologprogrammet. Det fanns också under en ganska lång tid en önskan att få jobba lite mer självständigt och med en lön som jag klarar mig bra på. Att gå omkring med låg lön och ha detaljerade arbetsbeskrivningar var inte särskilt roligt. Därför hade jag sedan innan bestämt mig för att söka en utbildning på universitetet.
Visserligen kommer jag även i mitt framtida yrke få "foga" mig in i organisation och inte tjäna så bra som läkarna, men jag tror yrket är självständigt och jag vet att det ger hyfsad lön (mellan 25 000-35000, tror snittlönen ligger runt 28-29 000).
Jag hade inte läst någon psykologi på uni innan jag sökte programmet. Däremot har jag läst en vårdutbildning på gymnasiet, samt som jag nämnt ovan, jobbat och blivit förkovrad, inom ämnen som ligger psykologin nära. Däremot hade jag drygt 100 p i sociologi mm, vilket underlättade när man skulle ta till sig det "akademiska tänket", som enligt mig präglar psykologprogrammet i stor utsträckning.
Programmet motsvarar definitivt mina förväntningar. Jag är mer än nöjd över att ha valt denna riktning. Utbildningen är väldigt varierande, i den meningen att vi läser många olika former av psykologi, ex utvecklingspsykologi, kognitiv psykologi, organisationspsykologi mm. Förutom att läsa "ren" psykologi, så läser vi också ganska mycket vetenskapsmetod. Inte för att det låter särskilt intressant, men det är väldigt användbart inom psykologyrket. En föreläsare vi hade första terminen menade att jobbet som psykolog väldigt mycket handlar om att hålla sig uppdaterad med den senaste forskning, i och med att psykologer kan ses som en spetskompetens. Det innebär att förutom att arbeta med organisationer eller patienter, så bör man jobba en del med att hålla sig forskningsmässigt uppdaterad. Därför är forsknings- och vetenskapsmetod viktigt. Utbildningen innehåller dessutom en hel del praktiska moment. Från och med termin sex får man börja träffa egna klienter som man behandlar terapeutisk i tre terminer. Man får lära sig samtalsteknik, genomföra olika former av tester, och kan, om man vill , få delta i genomförande av förskningsprojekt, och det mot betalning (ex testa barn och få 100 kr/tim).
Det som skiljer Linköping från många andra psykologutbildningar är att här jobbar man med hjälp av PBL, dvs problembaserat lärande. Det innebär att man jobbar i grupper om ca 5-8 studenter, man träffas en gång i veckan och utifrån ett fall, en bild, en videosnutt tar man fram en frågeställning (ex vilka delar består arbetsminnet av och hur fungerar dessa?). Därefter går man hem och läser en vecka för att sen komma tillbaka och diskutera vad man kommit fram till, samt ta fram ytterligare en frågeställning till kommande gång. Det som är bra med detta sätt att jobba är att man läser det man själv finner är intressant. Jag är själv inte så förtjust i Freud, och det har inneburit att jagi nte läst så mycket Freud, utan istället lagt min energi på teoretiker som intresserar mig.
Vet inte om detta underlättar för dig, men har du fler frågor är du välkommen att återkomma. Annars kanske vi ses i yrket framöver.
Skälen till att jag valde psykologprogrammet är två. Dels har jag under flera år jobbat med barn och vuxna som haft någon form av psykiatrisk problematik. Med åren kom alltfler funderingar kring vad orsaker och behandlingar har för betydelse för dessa individer. Jag träffade regelbunder psykologer och fann att de ofta hade ganska god kunskap omkring dessa frågor. Därför bestämde jag mig för att söka psykologprogrammet. Det fanns också under en ganska lång tid en önskan att få jobba lite mer självständigt och med en lön som jag klarar mig bra på. Att gå omkring med låg lön och ha detaljerade arbetsbeskrivningar var inte särskilt roligt. Därför hade jag sedan innan bestämt mig för att söka en utbildning på universitetet.
Visserligen kommer jag även i mitt framtida yrke få "foga" mig in i organisation och inte tjäna så bra som läkarna, men jag tror yrket är självständigt och jag vet att det ger hyfsad lön (mellan 25 000-35000, tror snittlönen ligger runt 28-29 000).
Jag hade inte läst någon psykologi på uni innan jag sökte programmet. Däremot har jag läst en vårdutbildning på gymnasiet, samt som jag nämnt ovan, jobbat och blivit förkovrad, inom ämnen som ligger psykologin nära. Däremot hade jag drygt 100 p i sociologi mm, vilket underlättade när man skulle ta till sig det "akademiska tänket", som enligt mig präglar psykologprogrammet i stor utsträckning.
Programmet motsvarar definitivt mina förväntningar. Jag är mer än nöjd över att ha valt denna riktning. Utbildningen är väldigt varierande, i den meningen att vi läser många olika former av psykologi, ex utvecklingspsykologi, kognitiv psykologi, organisationspsykologi mm. Förutom att läsa "ren" psykologi, så läser vi också ganska mycket vetenskapsmetod. Inte för att det låter särskilt intressant, men det är väldigt användbart inom psykologyrket. En föreläsare vi hade första terminen menade att jobbet som psykolog väldigt mycket handlar om att hålla sig uppdaterad med den senaste forskning, i och med att psykologer kan ses som en spetskompetens. Det innebär att förutom att arbeta med organisationer eller patienter, så bör man jobba en del med att hålla sig forskningsmässigt uppdaterad. Därför är forsknings- och vetenskapsmetod viktigt. Utbildningen innehåller dessutom en hel del praktiska moment. Från och med termin sex får man börja träffa egna klienter som man behandlar terapeutisk i tre terminer. Man får lära sig samtalsteknik, genomföra olika former av tester, och kan, om man vill , få delta i genomförande av förskningsprojekt, och det mot betalning (ex testa barn och få 100 kr/tim).
Det som skiljer Linköping från många andra psykologutbildningar är att här jobbar man med hjälp av PBL, dvs problembaserat lärande. Det innebär att man jobbar i grupper om ca 5-8 studenter, man träffas en gång i veckan och utifrån ett fall, en bild, en videosnutt tar man fram en frågeställning (ex vilka delar består arbetsminnet av och hur fungerar dessa?). Därefter går man hem och läser en vecka för att sen komma tillbaka och diskutera vad man kommit fram till, samt ta fram ytterligare en frågeställning till kommande gång. Det som är bra med detta sätt att jobba är att man läser det man själv finner är intressant. Jag är själv inte så förtjust i Freud, och det har inneburit att jagi nte läst så mycket Freud, utan istället lagt min energi på teoretiker som intresserar mig.
Vet inte om detta underlättar för dig, men har du fler frågor är du välkommen att återkomma. Annars kanske vi ses i yrket framöver.
Låter väldigt intressant. Jag ska verkligen försöka komma in på en psykologutbildning.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
