Skvaller om Influencern Patricia Vide Lindh

Som nära anhörig till familjen så får vi nu nog vi har länge inte velat att kasta bensin på elden och stå till försvar. För vi att det ändå inte kommer att räcka till för er. Vad vi än berättar och vilka vinklar vi vill förmedla så kommer ni inte att lyssna på vad vi har att säga. Ni kommer inte bli nöjda förens P&J har gått isär.*Det skulle inte spela någon roll om barnet i fråga bodde hos dom varannan vecka, det skulle ändå inte vara tillräckligt. Det spelar ingen roll hur många rätt dem gör, ni skulle ändå fortsätta vilja finna dessa brister & fel.

Ingen av er här har sett deras sorg på nära håll, ingen av er vet vilken ångest skuld och skam båda två bär för att det här inte har fungerat. Att dem båda står på sina ben efter allt dom gått igenom är beundransvärt och samtidigt så ska dom hantera detta hat och förakt. Det är mer än vad någon människa borde klara. Jag har sett deras agerande på nära håll, och till skillnad från er så känner jag dessa personer utan och innan. Jag håller inte med om allt, tycker inte att allt är rätt och att alla val är är bra alla gånger. Men att dem gör det bästa för samtliga finns det inga tvivel om. Sen kan man alltid ifrågasätta varför de fortsatte vara tillsammans när det inte fungerade med samtliga barn. Men som ni vet så blev det en graviditet snabbt, som satte kursen direkt mot ett annat håll.*Till er fasa så älskar dem även varandra oavsett vad ni tror och antyder här inne.

Jag har sett en Pappa som kämpat för att hans barn ska få rätt förutsättningar, som vill få hjälp för sin sons bästa. Det jag också har sett är att mamman stoppar huvudet i sanden och inte ger sitt egna barn rättvisa förutsättningar att utvecklas, utan istället lindar in barnet i bubbelplast och hanterar hen som en bebis. Det finns mycket här att berätta, men utan att kränka barnets integritet*så är det bäst att låta bli. Skulle vi från den andra sidan börja öppna upp oss, och dela med oss. Så skulle den här tråden ändra sin karaktär omgående.*

Det vi hoppas på är att lilla T och J får en kontinuerlig relation, och kan bygga upp den i sin takt. I den takt som pojken behöver. Ni får inte glömma att det är 60 mil tur och retur, du åker inte över flera gånger i månaden. Där kan ni börja räkna ut kostnader och förstår själva att det inte går ihop. Inte heller när man bara är en förälder som behöver åka, här tycker jag båda föräldrarna har ett ansvar att se till att för T:s skull underlätta deras umgänge. Inte bara fortsätta säga "det var du som flytta, lös problemet" problemet kommer inte lösa sig på så vis.*
Även om P & J väljer att gå varsitt håll, så kommer han fortfarande ha sitt barn 60 mil från sig. Om umgänget ska ske och ha bästa förutsättningarna kanske både J och hans ex skulle komma överens om att hon en helg i månaden åkte iväg, och att barnet får vara kvar i sin trygga borg. Det här är ju ett scenario som vore bäst i alla världar, om vi sätter barnet i främsta rum. Eller hur?

Allt tal om att P håller J fast med en järnhand, att han är hjärntvättad och allt vad ni skrivit. Det kan vi bara dra ett streck över. Här har båda två gjort felaktiga beslut, J borde definitivt åkt och haft umgänge med sin son oftare dessa månader. P borde kanske ha uppmanat honom att åka iväg oftare. Men vilka är vi att sitta och döma, när ni som utomstående inte har en aning om hur det är att genomgå en förlust av ett barn. I sorg agerar man olika, och det är nog lättare att fylla ryggsäcken än att ta itu med den. Lägg då på att man har ett barn som man kanske har en annorlunda relation till även om man älskar hen villkorslöst. Det här är en mer komplex situation ni någonsin kan ana. Låt dom bara vara.

Jag vädjar er om att förstå att det är två personer ni pratar om, två riktiga personer som absolut valt att vara offentliga men det här förtjänar ingen av dem. Till P&J glöm inte vad som är viktigt och glöm inte bort hur många vi är som känner er och älskar er rakt igenom och känner till sanningen ur allas håll.

Igen mycket text som är skriven med icke
korrekt grammatisk svenska. Så genomskinligt vid det här laget! ..sanningen ur allas håll… jättemärkligt skrivet!

Flera nygjorda konton dessutom. Skrivet med exakt samma fraser som P brukar använda sig av 🙈 ”älskar er rakt igenom” osv, vem uttrycker sig sig ens så förutom P? 😗

Btw så behöver man inte känna familjen på djupet för att starkt ifrågasätta deras livstil och ageranden som pågått under många, många år.

För gör man sitt liv till ett skyltfönster och visar upp hur framgångsrik man är, där det måste vara det senaste och dyraste. Då tål man att andra kollar upp ens liv! Tror många fick en chock när man fick veta vilket skuldberg som finns för det är inget som syns till ytan. Då är det så fantastiskt och fint o så kärt. Ta lite ansvar åtminstone för lilla T.

Sen får ni leva bland era fluffiga moln i den fantasivärld ni verkar ha. Tills kronkalle knackar på dörren för det blir nog snart.

Den förälder som väljer att flytta 60 mil från sitt barn får ta allt ansvar själv.. ur dumma ursäkter och skylla ifrån sig på avståndet. Ja, iom att man väljer en partner med barn 60 mil bort så väljer man bort sitt eget. Iom att man blir gravid och väljer att behålla de barnet 60 mil bort så väljer man bort sitt tidigare barn. Sen kan man komma med ursäkter hit och dit men i grund och botten har man valt bort sitt barn när man själv tar beslutet att flytta 60 mil bort. Punkt slut. Kommer aldrig aldrig vara försvarbart. Aldrig någonsin. Skylla på att man faktiskt älskar varandra och att det blev en tidig graviditet... härregud.. ja då älskar man sitt barn mindre och väljer bort de..
Blir så satans förbannad..

Jag har sett en Pappa som kämpat för att hans barn ska få rätt förutsättningar, som vill få hjälp för sin sons bästa. Det jag också har sett är att mamman stoppar huvudet i sanden och inte ger sitt egna barn rättvisa förutsättningar att utvecklas, utan istället lindar in barnet i bubbelplast och hanterar hen som en bebis. Det finns mycket här att berätta, men utan att kränka barnets integritet*så är det bäst att låta bli. Skulle vi från den andra sidan börja öppna upp oss, och dela med oss. Så skulle den här tråden ändra sin karaktär omgående.*

Har P raderat sin gamla instagram eller har hon blockat järnet?
Hittar inte henne längre!

Som nära anhörig till familjen så får vi nu nog vi har länge inte velat att kasta bensin på elden och stå till försvar. För vi att det ändå inte kommer att räcka till för er. Vad vi än berättar och vilka vinklar vi vill förmedla så kommer ni inte att lyssna på vad vi har att säga. Ni kommer inte bli nöjda förens P&J har gått isär.*Det skulle inte spela någon roll om barnet i fråga bodde hos dom varannan vecka, det skulle ändå inte vara tillräckligt. Det spelar ingen roll hur många rätt dem gör, ni skulle ändå fortsätta vilja finna dessa brister & fel.

Ingen av er här har sett deras sorg på nära håll, ingen av er vet vilken ångest skuld och skam båda två bär för att det här inte har fungerat. Att dem båda står på sina ben efter allt dom gått igenom är beundransvärt och samtidigt så ska dom hantera detta hat och förakt. Det är mer än vad någon människa borde klara. Jag har sett deras agerande på nära håll, och till skillnad från er så känner jag dessa personer utan och innan. Jag håller inte med om allt, tycker inte att allt är rätt och att alla val är är bra alla gånger. Men att dem gör det bästa för samtliga finns det inga tvivel om. Sen kan man alltid ifrågasätta varför de fortsatte vara tillsammans när det inte fungerade med samtliga barn. Men som ni vet så blev det en graviditet snabbt, som satte kursen direkt mot ett annat håll.*Till er fasa så älskar dem även varandra oavsett vad ni tror och antyder här inne.

Jag har sett en Pappa som kämpat för att hans barn ska få rätt förutsättningar, som vill få hjälp för sin sons bästa. Det jag också har sett är att mamman stoppar huvudet i sanden och inte ger sitt egna barn rättvisa förutsättningar att utvecklas, utan istället lindar in barnet i bubbelplast och hanterar hen som en bebis. Det finns mycket här att berätta, men utan att kränka barnets integritet*så är det bäst att låta bli. Skulle vi från den andra sidan börja öppna upp oss, och dela med oss. Så skulle den här tråden ändra sin karaktär omgående.*

Det vi hoppas på är att lilla T och J får en kontinuerlig relation, och kan bygga upp den i sin takt. I den takt som pojken behöver. Ni får inte glömma att det är 60 mil tur och retur, du åker inte över flera gånger i månaden. Där kan ni börja räkna ut kostnader och förstår själva att det inte går ihop. Inte heller när man bara är en förälder som behöver åka, här tycker jag båda föräldrarna har ett ansvar att se till att för T:s skull underlätta deras umgänge. Inte bara fortsätta säga "det var du som flytta, lös problemet" problemet kommer inte lösa sig på så vis.*
Även om P & J väljer att gå varsitt håll, så kommer han fortfarande ha sitt barn 60 mil från sig. Om umgänget ska ske och ha bästa förutsättningarna kanske både J och hans ex skulle komma överens om att hon en helg i månaden åkte iväg, och att barnet får vara kvar i sin trygga borg. Det här är ju ett scenario som vore bäst i alla världar, om vi sätter barnet i främsta rum. Eller hur?

Allt tal om att P håller J fast med en järnhand, att han är hjärntvättad och allt vad ni skrivit. Det kan vi bara dra ett streck över. Här har båda två gjort felaktiga beslut, J borde definitivt åkt och haft umgänge med sin son oftare dessa månader. P borde kanske ha uppmanat honom att åka iväg oftare. Men vilka är vi att sitta och döma, när ni som utomstående inte har en aning om hur det är att genomgå en förlust av ett barn. I sorg agerar man olika, och det är nog lättare att fylla ryggsäcken än att ta itu med den. Lägg då på att man har ett barn som man kanske har en annorlunda relation till även om man älskar hen villkorslöst. Det här är en mer komplex situation ni någonsin kan ana. Låt dom bara vara.

Jag vädjar er om att förstå att det är två personer ni pratar om, två riktiga personer som absolut valt att vara offentliga men det här förtjänar ingen av dem. Till P&J glöm inte vad som är viktigt och glöm inte bort hur många vi är som känner er och älskar er rakt igenom och känner till sanningen ur allas håll.

60 mil säger du? Enligt google är det 14 mil mellan Bålsta och Katrineholm.