Citat:
Ursprungligen postat av
Vembryrsig-
Jag har hållt tillbaka för andras skull men tålamodet börjar verkligen tryta och irritationen öka.
Sanningen om J, P och lilla T?
J hade sin son varannan vecka innan han träffade P. J valde att flytta ifrån sin son och successivt försvann sonen mer och mer från J's liv. Från varannan vecka, till varannan helg, till en helg, till ingenting alls.
J gav bort vårdnaden till mamman, vilket är helt rätt då han inget ansvar tar.
J utnyttjar inte ens umgänge med sin son, den enda kontakt som finns är genom telefonsamtal. Samtal som påminner lilla T om att han vill träffa sin pappa, som inte träffar honom. Vilken bra kontakt som innebär en ledsen, snart 5åring, gråter efter sin pappa med hopp om att träffa honom. Den lilla kontakten gör nog mer skada än nytta.
P har aldrig velat engagera eller involvera lilla T. Skulle inte kalla henne barnkär, för barnkär är man inte genom att bara älska sina egna barn.
Jag är så trött på att J förskönar situationen. "Lilla T kommer förstå när han blir äldre" Ja men hej J! Jag vet ju att du läser här. Vad är det lilla T ska förstå? Att du lämnade honom för ett nytt liv? Att han inte är lika viktig för dig längre? Ja, jag kan lova dig, han kommer att förstå att det är så, men eftersom det inte är försvarbart så kommer han aldrig att förstå varför, för det finns ingen som helst anledning egentligen. Man överger inte sina barn. Oavsett vad.
Jag har varit tillbakadragen för respekt till lilla T's mamma men någonstans blir man både frustrerad och irriterad att man bara vill skrika ut sin ilska.
Så J? Vem är du idag?
- Du är han som lämnade sin son.
- Du är han som alltid kommer med bortförklaringar för att inte behöva träffa din son.
-Du är han som påverkat lilla T's mamma ekonomiskt några år framöver, då tänker jag inte på lilla T utan ditt shit du satt henne i.
- Du är han som försöker kräva lilla T's mamma på bensin pengar för de "en gång om året" tillfälle du träffar din son. Det är DU som valt att flytta. Det är DU som ställt till det. Hur har du mage att kräva av henne? Och efter allt? Har du ingen skam?
Så säg mig, J, du hade inte tid att träffa din son i helgen? Vilken bortförklaring hade du eftersom du uppenbarligen kunde åka till Örebro och umgås? När man prioriterar, prioriterar man vad som är viktigast.
Säg mig också hur du kan tycka att en ensamstående mamma ska betala dig bensin pengar och diverse för att hon tycker att lilla T ska få se sin pappa? Men ni har råd med spontana, planerade och dyra aktiviteter. Ni har råd att ta bilen runt om i Sverige men inte för att träffa lilla T? Ni har råd att shoppa, köpa nya möbler, soffor etc?
Hoppas kronofogden biter er i röven, för visst är det märkligt att kunna leva lyx med de skulder ni har? Skrik inte "samarbeten" så fort någon undrar, det är som att säga att era följare saknar iq.
Jag vet att ni i tidigare tråd spekulerat kring vem jag är, fortsätt gärna med det. Tyvärr vill jag meddela att det inte har någon betydelse alls. Varenda människa i min närhet delar mina åsikter och har velat kasta ut sanningen under en låååång tid.
Jag skulle vilja slå på den stora trumman men jag håller mig tillbaka för att kunna föregå med gott exempel trots att ilskan riktad till er är oförklarligt stor.
Tycker oerhört synd om lilla T och lilla T's mamma. Vad hon gått igenom och går igenom.
J, du är inget annat än en stor besvikelse som låtsas leva i förnekelse.
Word.
Vill man träffa sin son så löser man det oavsett avstånd. J vill inte. Han är en far som övergivit sin son, bytt ut honom mot en annan son. Tagit till sig bonusbarn utan problem men försakat sin förstfödde.
Shit vad jag ser ner på den mannen.
Och som du skriver, telefonsamtalen gör nog mer skada än nytta för ett litet barn som inte förstod vart farsan tog vägen. Ja J, en dag kommer han förstå. Förstår vilken jävla skit du är.
Karma tar honom, där ligger han rätt mkt minus.
