Beroendemottagningen eller inte?

Det är synd att blåbären tagit över. 2017 köpte jag mycket och då fanns även diazepam och ikto tillgängligt. Ikto är nog den benso jag flippat mest på dock. Riktig jävla vansinnesdrog. Men personligen skulle jag nästan vilja utrota benso från jordens yta. Det gör folk vansinniga. Men visst, det hjälper väl några få. När jag åt 100 blåbär och drack sprit under tre dagar sist fick jag psykos i två veckor.

Flikar in att min åsikt är att vill du inte sluta alternativt börja på substitutionsbehandling är det ingen större vits att gå till beroendemottagningen. Nästan ingen vits om du vill sluta heller. Hahaha.

Haha tragiskt.

Det här med att sluta är lite fel ord att använda. Ska jag gå till beroendemottagningen för att sluta upp med min svåra ångest? Smärta? ADHD? Hjälper övervakade pissprov mot ångest? För om det hjälper mot ångest lika bra som bensodiazepiner så kan jag be min partner titta på när jag kissar.

Jag nekade givetvis. Min tillit till skitvården är forever gone.

bara att be om hjälp kommer resultera i återkallat körkort om du har.....i övrigt tror jag dom vill väl....men översvämmade av invandring

Hej,

Är skeptisk till remiss mot eventuellt beroendemottagningen och skulle behöva input.

Min bakgrund: primärt psyk- och smärtpatient som saknar hjälp av psyk sedan några år tillbaka. Tidigare haft diverse narkotika- och läkemedelsklassade på recept med följsamhet utan sidomissbruk. Fixade en stabil tillvaro med hjälp av läkemedel och hade en ljus framtid tills jag miste medicinerna.

Idag självmedicinerar jag delvis intravenöst så drar till sprutbytet då och då eftersom knarket räcker längre vid iv-användande. Knaprar blåbär/xanor på egen hand för ångest varje dag. Nu vill psykläkaren från bytet, som förstörde mitt liv och mina universitetsstudier, remittera mig från sprutbytet till beroendemottagningen för att jag ska få tillbaka mina långverkande bensodiazepiner.

Den här läkaren har dock smutskastat bensodiazepiner i min journal förut. Varför ändra sig nu? För att få makten att sätta godtyckliga LVM inom vanliga öppenvården, dra in körkortet som endast används som en statussymbol i CV:t och tvingas förnedringspissa mot min vilja för att inte bli typ hemlös? Nekad somatisk smärtlindring vid bekräftad smärtdiagnos osv osv.

Sprutbytets journaler är dolda från samtliga vårdgivare till skillnad från beroendemottagningen. Skulle ni acca en sådan remiss? Skriver beroendemottagningen ut långverkande bensodiazepiner under längre tid utan att det är i nedtrappande syfte för en psykpatients ångest (högre doser Stesolid/Iktorivil) typ 20-30 mg Stesolid per dag? Ihop med stimulanter vid behov?

Någon som har ångrat sin kontakt med beroendemottagningen? Innebar det slutet för alla narkotikaklassade läkemedel via typ vårdcentral? Vad skulle ni göra om era journaler var relativt rena från missbruksanklagelser? Behöver råd. Jag är skeptisk till att jag skulle få benso för skademinimering via beroendemottagningen utan jag tror det här är ett sätt att använda min situation emot mig.

Tacksam att få höra mer om era erfarenheter och reflektioner om beroendemottagningen och eventuella interaktioner med andra vårdgivare och risken för ökat lidande vid typ pre- och postoperativ vård och läkemedelsbehandling.

Peace D

Med all respekt. Får intrycket av att du kanske inte vill ha input, utan att du vill ha lite cheerleaders så att du kan fortsätta som förut. Då behåller du så att säga kontrollen över ditt liv, och det är ju begripligt. Den vill man ju inte förlora. Nu är ju jag ”bara” bipolär, smärtpatient, och före detta läkemedelsberoende. Ja, före detta social fobiker, panikattacker och OCD när jag tänker efter. Jag har aldrig varit föremål för beroendemottagningar utan har haft turen att hitta förståndiga läkare som hjälpt mig. Men förutsättningen har likafullt varit att lämna ifrån mig kontrollen. Och det svåraste av allt; att lita på att läkaren vet vad han pysslar med.

Nåväl. Jag hoppas du kan hitta en lösning som håller över tid. Verkligen. Annars går världen miste om en begåvad person, det är uppenbart. Jag saknar inte alla piller men det var inte lätt att komma dit jag är idag.

Din situation, tankar och åsikter om svensk "missbruksvård" stämmer ganska väl överens med mina egna. Å andra sidan så misstänker jag att din journal likt min är fuckad bortom all räddning. Jag tycker att du ska ge beroendemottagningen en chans, vad har du att förlora? De kan antagligen, om du har tur, erbjuda en ganska brutal nedtrappning med stesolid. Det är även bra att visa sig lite medgörlig ibland, följa doktorns order osv. Ibland måste man kan kyssa den hand man vill skita i. Som pundare i Sverige är man inte i position att förhandla om ett skit med myndigheter.

Så vad fan vill jag ha sagt med den här meningslösa ordsalladen? Ge dem en chans och var ärlig om hur din situation ser ut (inom vissa gränser). Ge dem the benefit of the doubt så att säga. Det som kan vara lite körigt är om du har körkort eller barn. Annars kan de inte "skada" dig så mycket. Och skulle du ha barn så är det bara bra om någon ingriper. Ditt läge just nu verkar ju ohållbart. Bara tidsfråga innan det blir intoxer, drogutlösta psykoser eller torsk. Då bli det beroendemottagningen vare sig du vill eller inte. Finns bra tanter där som varit med länge du kan bolla tankar dina tankar med.

Nej säg inget till vården om du har rena journaler. Du kommer alltid få second hand hjälp resten av ditt liv. Du ska vara döende innan du får hjälp om det står du är narkoman.

Det är ingen vits om du ändå inte vill ha metadon eller buprenorfin vill säga.

Du påminner om mig jag hade gabapentin, oxycontin, sobril, imovane som jag brukade fråga om när jag hade abstinens och få.

Sedan valde jag att fråga om hjälp men ne då var jag psykiskt störd och läkaren skrev ett lvm och jag fick ingen av den hjälpen jag bad om.
Jag behövde stödsamtal och nedtrappning vid sidan om men det kunde dem inte erbjuda utan jag var tvungen bli inlåst. Det vägrade jag såklart.

Lvm lades ned så trappade ned benso själv ute på landet.

Nu har jag slutat med benso själv och får buprenorfin... Men nej fråga inte om hjälp du kommer bli så dum förklarad. Speciellt inte om du har barn.

Kan tillägga att jag har en bra läkare nu dock. Som jag fått hjälp utav med nedtrappning två gånger när jag tagit återfall. Jag skulle dock aldrig få rullande recept men det tycker jag är bra just nu i vilket fall. Gabapentin, sobril, imovane och sådant intresserar mig inte längre.

Jag är dock lite orolig vad jag får för hjälp på sjukhuset för dem är helt sjuka i huvudet. Samt som du säger om jag skulle drabbas av en olycka. Det tror jag dock min läkare som jag har nu är så human han skulle hjälpa mig.

Men då ska du ha tur hitta en bra läkare, det är större chans du inte gör det.

Din situation, tankar och åsikter om svensk "missbruksvård" stämmer ganska väl överens med mina egna. Å andra sidan så misstänker jag att din journal likt min är fuckad bortom all räddning. Jag tycker att du ska ge beroendemottagningen en chans, vad har du att förlora? De kan antagligen, om du har tur, erbjuda en ganska brutal nedtrappning med stesolid. Det är även bra att visa sig lite medgörlig ibland, följa doktorns order osv. Ibland måste man kan kyssa den hand man vill skita i. Som pundare i Sverige är man inte i position att förhandla om ett skit med myndigheter.

Så vad fan vill jag ha sagt med den här meningslösa ordsalladen? Ge dem en chans och var ärlig om hur din situation ser ut (inom vissa gränser). Ge dem the benefit of the doubt så att säga. Det som kan vara lite körigt är om du har körkort eller barn. Annars kan de inte "skada" dig så mycket. Och skulle du ha barn så är det bara bra om någon ingriper. Ditt läge just nu verkar ju ohållbart. Bara tidsfråga innan det blir intoxer, drogutlösta psykoser eller torsk. Då bli det beroendemottagningen vare sig du vill eller inte. Finns bra tanter där som varit med länge du kan bolla tankar dina tankar med.