Tycker det är märkligt att du är så insatt i detta och har så mycket tid att skriva samma om å om igen.
Du måste ju känna H?
Du måste ju känna H?
Citat:
Det finns tydligen ingen vetenskaplig mall för hur ett ”äkta offer” ska uppträda. Men långvarigt trauma brukar ge rädsla, undvikande, mardrömmar, ilska, avstängdhet, skam, relationsproblem och dödstankar. Samma person kan ju samtidigt arbeta, synas offentligt, skriva böcker och försöka återta kontrollen över sitt liv.
Alltså: C:s TikTok, synliga ansikte och HBO-medverkan bevisar inte lögn. Men trauma är ju heller inget frikort från faktakontroll.
De intressanta frågorna är i stället:
* Vad sade C i de första polisförhören om ”nio års terror” och nästan dagliga våldtäkter?
* Vilka av dessa påståenden prövades och fastställdes faktiskt i hovrätten?
* När introducerades förklaringen att allt hade ”normaliserats genom BDSM” – av C själv, polisen, ett ombud, eller en feministisk författare?
* Finns en oberoende klinisk bedömning, eller används psykologiska ord mest som dokumentärdramaturgi?
* Om C avsiktligt gick med barnen utanför pappans bostad, varför, vem närmade sig vem och vad visar filmer, tider och positioner?
* Hur blev ”hundratals kvinnor eller inga alls enligt polisen så undersökning” till HBO:s ”över hundra personer (sexköpande män…) hemma hos oss”?
* Varför visas utvalda Messenger-rader men inte hela samtalen och deras datum? De är för många?
* Om motsägelser alltid förklaras med trauma medan konsekventa uppgifter räknas som stöd – vad skulle då över huvud taget kunna tala emot berättelsen? Omöjligt?
Skyddade personuppgifter skyddar främst adress- och registeruppgifter, de kräver inte ansiktslöshet. Kontaktförbudet binder förbudspersonen, inte skyddspersonen. Men ett medvetet uppsökande skulle fortfarande vara relevant när den konkreta riskbilden granskas.
Pengar från bok och dokumentär bevisar ju inte att den ursprungliga anmälan var falsk. Men när berättelsen nu blivit försörjning, dygnetrunt-identitet och global produkt uppstår ett tydligt senare incitament att försvara och förstärka den. Förstås.
Forskningen visar dessutom att ett synligt upprört offer uppfattas som trovärdigare, trots att känslouttrycket inte alls visar om uppgifterna är riktiga.
Rätt fråga är därför inte: ”Ser hon ut som ett riktigt offer?” Rätt fråga är: Vilka av hennes påståenden nu och i domstol överlever en kontroll mot de första förhören, hela chattarna, oberoende vittnen och hovrättens dom?
Har någon ens gjort den granskningen – eller har alla bara nöjt sig med den mest säljbara rollen?
Alltså: C:s TikTok, synliga ansikte och HBO-medverkan bevisar inte lögn. Men trauma är ju heller inget frikort från faktakontroll.
De intressanta frågorna är i stället:
* Vad sade C i de första polisförhören om ”nio års terror” och nästan dagliga våldtäkter?
* Vilka av dessa påståenden prövades och fastställdes faktiskt i hovrätten?
* När introducerades förklaringen att allt hade ”normaliserats genom BDSM” – av C själv, polisen, ett ombud, eller en feministisk författare?
* Finns en oberoende klinisk bedömning, eller används psykologiska ord mest som dokumentärdramaturgi?
* Om C avsiktligt gick med barnen utanför pappans bostad, varför, vem närmade sig vem och vad visar filmer, tider och positioner?
* Hur blev ”hundratals kvinnor eller inga alls enligt polisen så undersökning” till HBO:s ”över hundra personer (sexköpande män…) hemma hos oss”?
* Varför visas utvalda Messenger-rader men inte hela samtalen och deras datum? De är för många?
* Om motsägelser alltid förklaras med trauma medan konsekventa uppgifter räknas som stöd – vad skulle då över huvud taget kunna tala emot berättelsen? Omöjligt?
Skyddade personuppgifter skyddar främst adress- och registeruppgifter, de kräver inte ansiktslöshet. Kontaktförbudet binder förbudspersonen, inte skyddspersonen. Men ett medvetet uppsökande skulle fortfarande vara relevant när den konkreta riskbilden granskas.
Pengar från bok och dokumentär bevisar ju inte att den ursprungliga anmälan var falsk. Men när berättelsen nu blivit försörjning, dygnetrunt-identitet och global produkt uppstår ett tydligt senare incitament att försvara och förstärka den. Förstås.
Forskningen visar dessutom att ett synligt upprört offer uppfattas som trovärdigare, trots att känslouttrycket inte alls visar om uppgifterna är riktiga.
Rätt fråga är därför inte: ”Ser hon ut som ett riktigt offer?” Rätt fråga är: Vilka av hennes påståenden nu och i domstol överlever en kontroll mot de första förhören, hela chattarna, oberoende vittnen och hovrättens dom?
Har någon ens gjort den granskningen – eller har alla bara nöjt sig med den mest säljbara rollen?