Citat:
Nej, sjukhus kan inte förväntas hålla koll på inofficiella sambor, men M hade själv tydligen flitigt hört av sig till dem.
Jag tolkade artikeln som att hon ville få detaljer kring olyckan. Att den skett och att B var avliden fick hon reda på snabbt. Hon sa även att hon oroade sig för att läkaren som dödförklarat B kanske inte gjort allt han kunde för att han verkade nonchalant. Tyvärr tror jag att B avled redan på plats. Att hon sedan konstateras officiellt avliden av läkare inne i ett akutrum betyder ju inte att hon inte redan var död.
Jag är egentligen emot att diskutera privatpersoner här men eftersom M själv har skrivit många offentliga inlägg och även uttalat sig i tidningen, så ok.
Men det här tycker jag pekar på en annan viktig sak: att det måste finnas - och det finns ju också, men inte tillräckligt - folk inom sjukvården som hjälper anhöriga i kriser. Jag tror att många anklagelser om felaktig vård kommer ur att folk upplever att de inte blev lyssnade på även om vården i sig faktiskt var adekvat. Människor är ju som bekant väldigt mkt själ också och inte bara kropp.
Det måste vara en oerhörd stress, sorg och ångest att bevittna en anhörig långsam duka under i sjukdom, men plötsliga dödsfall - oväntade, där man aldrig hann säga hur mycket man älskade personen en sista gång, där tusen trådar och tankar lämnats hängande och den förtvivlade känslan av att inte ha kunnat skydda någon man älskar, även om man vet att det objektivt sett inte fanns något att göra, och där man resten av livet ältar ”om bara…” - det är ett särskilt sorts trauma.
Hoppas att M och familjen får all hjälp de behöver.
Jag hoppas också att cyklister alltid är uppmärksamma när de ligger till höger om ett större fordon. Även om det inte är deras fel är det ju de som drabbas, såna här olyckor sker varje år. Det är så hemskt. Stackars B och alla som älskade henne.
