Citat:
Ursprungligen postat av
Sqrbanken
Alltid efter att jag inmundigat tinad frysmat så känner jag mig lite våldtagen. Denna sinnesstämning tolkar jag som kroppens sätt att säga åt mig att göra om och göra rätt, bokstavligt skrivet.
Jag känner igen känslan.
Finns några undantag, som nån Janssons Frestelse och en fryspizza från Lidl. Bra nödmat.
Men nu till TS fråga.
Anekdotisk bevisföring, absolut, men ändå värt att berätta om:
En gammal arbetskamrat - numera pensionär - och hans fru har hela livet levt på frysta färdigrätter.
De har alltså fyllt frysboxen med platta paket, och enbart ätit frysta färdigrätter till middag sedan hedenhös. Mat har helt enkelt inte varit deras grej.
Båda två är högutbildade yrkesmänniskor, intelligenta, medvetna och roliga, och utan behov av att positionera sig gentemot andra med hjälp av sin konsumtion eller värderingar eller på andra sätt.
Att sedan båda antagligen saknar smaklökar - på allvar - är liksom en mindre detalj i sammanhanget.
Hursomhelst, de är inte omedvetna om hälsorisker med salt, kolhydrater eller vad man vill, och de håller sig i form båda två. Mannen är en klart över genomsnittet duktig löpare, typ personbästa på halvmaran runt 1.24, även om det naturligtvis går långsammare numera.
Ingen av dem har några dåliga värden på något sätt, och i den mån man nu kan göra den bedömningen så verkar de alltså inte ha påverkats det minsta av sin kost.
Båda är numera ålderspensionärer. Visst, demensen kanske kommer att sätta in några år tidigare än den annars skulle ha gjort, det vet vi inte, men än så länge har de hälsan.
Anekdotisk bevisföring, som sagt, och bland annat genetisk predisposition spelar nog roll, men ändå. Det är mat.