Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
För din information när jag eller någon skriver eller säger "män" så avses hela gruppen av män och inte enkom dig.
Män tar mindre ansvar för födda barn än vad kvinnor gör, det är ett faktum, rejält bevisat av statistik.
Och den klick människor i världen som skriker om abortförbud som mest, med argument som "mörda barn" och bla bla...tenderar även vara den grupp som helt skiter i vad som händer med de födda barnen.
Så ursäkta mig att jag inte ger så mycket för deras påståenden att deras "kamp" skulle handla om att "värna barns liv".
Flashbacks lilla klick av ivriga abortflörbudssnubbar tenderar inte vara ett undantag...när man frågar hur mycket den involverade mannen ska tvingas via lag att ta hand om sin avkomma ( för barnets skull) så brukar det inte finnas något större intresse av detta....du vet, väldigt bekvämt skjuta allt ansvar på kvinnor.
Som sagt har jag varit med delaktig i mina barns födelse också under den först tiden. Vi har delat på föräldra ledigheten totalt sett.
För första barnet var hustrun hemma de första 12 månaderna. Sen var jag hemma i 6 månader och skolade in dottern på dagis.
För andra barnet gjorde vi tvärtom.
För tredje delade vi helt och håller. Vi jobbade 2/3 dagar per vecka och var föräldralediga de andra dagarna. Det var förstås bara möjligt för att vi båda hade arbetsgivare som accepterade upplägget. Eftersom vi båda ”ville göra karriär” uppskattade arbetgivarna att vi ändå jobbade halvtid och båda parter fick kontinuitet.
(Fråga inte om hur det då gick med amningen för det är en helt separat historia (den funkade inte med nått barn så det var pump som gällde, och sen mikrovågsugn). Så ”det” var inget hinder för oss.)
Varken jag eller min hustru är feminister. Men ändå var vi formodligen mer jämställda än de våtaste av feministiska drömmar. Men vi gjorde det för att vi ville det.
Feminism är en maktideologi som går ut på att med makt och efterföljade lagar tvinga människor.
Vi gjorde så här för att båda ville vara hemma med bebisarna. Samtidigt som vi måste kompromissa med jobb, inkomst och hålla en viss koppling till arbetsplatsen.
Detta funkade för oss. Andra nyblivna föräldrar måste bestämma utifrån deras liv och vardag.
Det är dock inget femisismen tar hänsyn till, eftersom de tittar på gruppnivå, generellt, inte hur det påverkar på individnivå. Det är för att feminismen är ett utskott från socialismen. Och socialismen har aldrig brytt sig om individer.
Och slutligen.
Trots, eller på grund av, att jag älskar barn kan jag aldrig acceptera abort.
Visst, visst, det finns undantag, sjukdom, våldtäkt osv.
Men att 1/4-del av alla gravititer i Sverige aborteras är sjukt.
Kvinnor han tydligen inte ta ansvar överhuvudtaget och hellre avlivar sin avkomma än förhindra att denna situation uppkommer.
Du kommer säga: män är lika mycket ansvariga. På vilket jag svarar: nej, det är kvinnans kropp som män inte har någon rätt att bestämma över överhuvudtaget. Eller?