Mossliken - gick de med glädje i döden?

Dokumentären "Bog Bodies - Secrets Revealed" från BBC påstår att mossliken här i Norden som är så välbevarade att vi nästan kan se våra förfäder som de såg ut för 2.000 år sedan, gick glada i döden av religiösa orsaker.

Men vi talar inte bara om övervåld som den s.k. "trefaldiga döden", där de blivit hängda, fått halsen avskuren, nacken bruten och skallen krossad. Även bröstvårtorna har blivit avskurna och benen blivit krossade t.ex. i vissa fall.

Tollundmannen exempelvis såg knappast så fridfull ut just när han hängdes, som när hans mördare senare slöt hans ögon, stoppade tillbaka tungan i munnen och sänkte honom i fosterställning i mossen, där han återfanns ett par årtusenden år senare.

Uppriktigt sagt stör det mig, att såkallade seriösa historiker nuförtiden sitter och försöker hitta på ursäkter för blodigt våld som detta.

Tidigare historiker menade, att mossliken var exempel på människor som blivit satta utanför samhället/drabbade av ostracism?

Claus Deleuran ställde den retoriska frågan i Illustreret Danmarkshistorie for folket; om man 2.000 år senare efter nu, kommer hitta liken efter sjömän i uniform, en bikinibrud som slickar på en glass på stranden och en nunna i fullt ornat, vilka slutsatser kommer de dra om vårt samhälle?


https://docuwiki.net/index.php?title...crets_Revealed

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tollundmannen

https://en.wikipedia.org/wiki/Threefold_death

Kan man "gå med glädje i döden"? Jag tror inte det.

Skälet för min uppfattning är att evolutionen har känslomässigt och socialt utvecklat människan på de individer som har starkast drivkraft för att överleva. Inte på de som är mest glädjefyllda att dö.

Alla i dag levande människor kommer från den här utvecklingslinjen, inte på de som såg döden som något på positivt. Man kan förstås invända och hävda att att evolutionen alltid prövar nya individtyper för att finna det optimala och mest lämpade. Som Spencer talade om: "Survival of the fittest." Och om dödslängtan uppstår först efter att man avlat och fött en avkomma kanske evolutionen kan bortse från denna längtan. Men värdet av att avla fram människor som hellre dör för en stor sak än överlever för den, får nog ändå betraktas som en evolutionär återvändsgränd.

Hur kände de som strax skulle dö?

Ja, förmodligen kan vi människor när vi står inför en övermakt förlika oss med vårt öde, vår uppgift eller till med vara dödslängtande, särskilt om vi misshandlats, våldtagits och stympats kraftfullt. Kanske också om vi drogas och hjärntvättas. Den sönderskurna halsen talar väl för att man ville att människor skulle ha ett pumpande hjärta när halssnittet ägde rum, så att blodet skulle pulsera ut. Att skära halsen av någon som redan är död verkar lite meningslöst, likaså att rådbråka någon. Det går förstås inte heller att utesluta att det var två ceremonier som ägde rum; först ett juridiskt straff av något slag, därefter ett religiöst straff och ett religiöst offer.

Jag tror i alla fall att det omgivande samhället runt de personer som snart skulle bli mosslik nog var vettskrämda, och att den känslan smittade nog av sig på det blivande mossliket.

Vad menar du med ”ostracism”, goenissen?

Nästan inget av Sveriges många upphittade mosslik har bevarats lika väl som i övriga Europa, därför missas ofta att vi har ganska många.

Tacitus, Roms historieskrivare, skrev i sitt arbete Germania år 98 e Kr om de brutala germanerna och deras vana att dränka ”ynkryggar, desertörer och homosexuella i mossar och träsk”.

Andra klassiska författare skriver om barbarerna i norr som offrade krigsfångar och människor som inte var socialt accepeterade; men också om offer av gudinnan Nerthus slavar.

I Vita Wulframni beskrivs hur oskyldiga vuxna och barn som valts ut slumpmässigt blir offer.

Våtmarker betraktades under förhistorien som särskilt magiska platser med religiös mening – det finns det många talande bevis för.

För järnålderns människor i hela Europa var mossen en port till gudarnas värld och arkeologer har bland mycket annat hittat vapen och smycken av silver och guld som offrats till den tidens gudar.

Mossen var ett gränsområde mellan den profana, naturliga världen och den övernaturliga.

Upptäckten av två galliska kultplatser i Frankrike har gett diskussionen ny fart. Här bedrevs kultiska handlingar från århundradena före Kristus till långt in i den romerska perioden med många offer av människor, djur och vapen till gudarna.

Valen av offergåvor känns igen från mossarna i norr och allt fler forskare har blivit övertygade om att de nordeuropeiska mossliken i många fall verkligen var människooffer.

Finns ganska många intressanta artiklar och böcker om ämnet, men många som antar egna teorier och vimsar ut sig lite väl mycket efter att ha grabbat tag i ett historiskt halmstrå.

https://www.svd.se/a/21fe3270-1fa6-3...vacks-till-liv

https://asatemplet.wordpress.com/201...auballemannen/

Visst kan människor gå in i döden med glädje, det ser vi ju i även nutid med självmordsbombare.
Men tror det var annat med mossliken, dom offrades sannolikt brutalt och ett straff för något dom gjort eller var någon typ av krigsfångar.
Det hela hade säkert ett avskräckande syfte till befolkningen och fienden.

Sitter just nu och tittar på Youtube och fick en av
många teorier förklarade.

42:40 in i avsnittet som är en lång serie som heter
The Dead Speak HBO Documentary. (Autopsy 4)
https://www.youtube.com/watch?v=CRNi...gHRCOX&index=4

Jag tror inte att vi kan jämföra oss med den kulturen
mentalt, men druiderna tycks ha gått in med förväntan
och ansåg att de fick en större glädje och evigt liv i dessa
marker om de fick sina liv avslutade där...

Det finns en än så länge ganska kort tråd om mosslik, och jag undrar försynt varför inte goenissen (roligt nick, för övrigt!) kunde ställa sin fråga där.

(FB) Mosslik och dylikt (Bockstensmannen, Ötzi, Tollundmannen etc.)



Jag tror det kallas att konstruera teorier eller nånting i den stilen. Eftersom det inte finns några skriftliga källor från den tid, då mossliken var levande personer, är det helt normalt att historiker måste spekulera en hel del, då de söker klarlägga dessa människors öden.


Ordet ostracism är inte okänt på svenska, men borde kanske reserveras för det förfarande med krukskärvor och musselskal som förekom i antikens Grekland.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ostracism

Vi kan ju på svenska lika gärna tala om bannlysning, utfrysning eller utstötning ur samhällsgemenskapen, och använda ord som fågelfria eller fredlösa.
Hur som helst - vilka historiker har menar att mossliken varit utstötta individer? Det har ju hittats mängder av människokroppar i mossar i Nord- och Västeuropa, men bara ett fåtal har bevarats lika väl som Tollundmannen och Grauballemannen. Och ett okänt antal mossdödingar har aldrig upptäckts, utan förvandlats till torvbriketter och bränts upp ... Skulle alla dessa individer ha varit någon typ av samhällsodugliga element?

https://da.wikipedia.org/wiki/Liste_over_moselig
http://mennesketsoprindelse.dk/beroe...g-ellingpigen/

Der kendes omkring 600 moselig fra Danmark og fra hele Europa findes de i et antal på mere end 1.500. Moselig dækker en meget lang tidsperiode – lige fra jægerstenalderen og op til nutiden. De danske fund er dog koncentreret om en periode, der omfatter de sidste 650 år før vor tidsregning, dvs. sidste del af Bronzealderen og Førromersk og Romersk Jernalder. Der kan ligge mange årsager bag fundene: Ulykker, selvmord, forbrydelser, ofringer og måske endda regulære begravelser.

https://varldenshistoria.se/kultur/a...annen-i-mossen

Inte långt från Tollundmannen låg ytterligare två mosslik begravda, och de var sannolikt inte de enda som hamnade i mossen.

Mer än tjugo år innan Tollundmannen dök upp ur mossområdet i Bjæld*skovdal hittade torvgrävare resterna av ett annat lik omkring 120 meter från Tollundmannens fyndplats. Liket var dock illa åtgånget och grävdes inte upp.

Elva år senare, 1938, fann torvgrävare ännu ett mosslik i området. Det visade sig vara en ung kvinna, som blivit känd som Ellingkvinnan.

Det är inte osannolikt att fler mosslik kan ha funnits i mossen, innan torvproduktionen i området tog fart på allvar under 1870-talet.

När den var som mest intensiv producerade en av traktens största torvbaroner årligen cirka 25 miljoner torvbriketter. Inte alla mosslik bevaras lika bra och kan därför vara svåra att upptäcka.

Det är därför mycket möjligt att ett okänt antal mosslik har slutat som bränsle.

Som sagt - eftersom vi inte vet varför en människa för över 2.000 år sedan blev mosslik, så är fältet fritt för spekulationer. Det finns de som menar att Tollundmannen, Grauballemannen och deras olycksbröder hade gjort sig skyldiga till onaturliga sexuella handlingar ...

https://videnskab.dk/kultur-samfund/...r-ikke-boesser

På et tidspunkt blev det ligefrem foreslået, at moseligene var homoseksuelle, fordi de ikke havde hård hud på hænderne.

»Derfor mente man, at det måtte være mennesker, der ikke havde beskæftiget sig med hårdt, manuelt arbejde, og dermed at det var nogle forfinede mænd. Måske endda, at der var tale om bøsser,« siger Niels Lynnerup, som arbejder ved Antropologisk Laboratorium, Københavns Universitet.

Han tilføjer, at man selvfølgelig ikke kan sige noget om moseligenes seksualitet ud fra deres fysiske ydre - men nu kan han og hans kollegaer i hvert fald trække al luft ud af teorien, for så vidt at der slet ikke var forskel på hænderne hos moseligene og andre mennesker fra jernalderen.

I dag ved forskerne nemlig, at hudens yderste lag, som primært består af proteinet keratin, bliver opløst af mosens sure miljø, fortæller professoren.

Ytterligare några intressanta länkar (och P.V. Globs bok Mosefolket från 1965, eller Mossarnas folk i svensk översättning, är fortfarande läsvärd.)
https://danmarksoldtid.lex.dk/Mosefolket
https://www.museumsilkeborg.dk/tollundmanden
https://www.visitaarhus.dk/aarhus/pl...nden-gdk943056
https://www.podbean.com/media/share/...source=w_share

Jag tror ibland att människor vill hitta på ursäkter och bortförklaringar för sådant förfäderna gjorde som inte var bra. Ibland idealiserar och romantiserar människor forntidens "spännande" människor.

Instämmer med din kritik.
Även ett samhälle som offrade människor hade nog makthavare som kunde bestämma vilka som skulle dö eller inte, och hade motiv, det avskräcker från revolt mot makten.

Over kill talar för att dödandet fyllde en betydelse för mördaren, inte att det var det bästa för den som avlivades.

Visst kan det vara så att människor trodde att de fortsatte leva i en annan andlig värld efter döden men det gör ont, är plågsamt och ger lidande att dö, de flesta vill leva in i det längsta ändå.

Instinktivt har människor ett samvete som förbjuder mord, även för 3000 år sedan. Människor visste egentligen att mördande var fel.

Det är inte helt omöjligt att de sk mossliken kanske inte direkt "gick i döden med ett leende," men att de åtminstone var väl medvetna om vad som skulle hända och hade haft en god förberedelsefas.

De blev ju sen också just Strypta, vilket kanske Låter väldigt brutalt och ångestfyllt.
Men för alla de som tränat jujutsu och liknande så vet man ju att man tuppar av ganska så lätt och snabbt om man får blodtillförseln tilltäppt.
Dvs blir strypt.

Det kände naturligtvis även "forntidingarna" till, och det var förmodligen huvudanledningen till varför de valde just strypning som metod.
För att det skulle upplevas så lindrigt och fridfullt som möjligt.
Inte ångestfyllt och skrämmande alltså.
Utan snabbt och "humant."

De låg alltså inte där och skakade av att inte kunna få luft, som du säkert vill tro.
Utan de "somnade" långt före de ens kände någon andnöd.



Det finns en del som pekar på att de sm blev offrade på detta sätt i själva verket hade haft en unik status i sina liv.
Åtminstone under den sista perioden.
Särskilt om de var "tjänstehjon" åt Gudinnan.

Gudinnan Nerthus åkte nämligen omkring i en förgylld vagn med fördragna draperier, för att ingen dödlig skulle kunna få se på henne.
De enda som de facto fick lov att se på henne, det var dessa redan i förväg till döden dömda "tjänstehjonen" (eller prästinnehjälpredorna").

De följde med gudinnan på hennes resor med sin vagn och både matade henne och tvättade henne.
Det var bara de som fick lov att se henne, röra vid henne, som sagt.
Så de levde ett ganska flott liv innan allt tog slut.



Om man däremot hade velat Plåga de dödsdömda, då hade det funnits hur många hemska metoder som helst för dem att ta till.
Men de valde den lindrigaste.
De bara somnade in med andra ord, efter att först ha levt ett liv i lyx, i sus och dus.



Det finns utländska (dåtida alltså) beskrivningar och berättelser om hur detta gick till, författade av romare och greker tex.
Så det är alltså inte, som du vill tro, dagens "vänster-pack" som sitter och hittar på helt blint.


Du kan inte jämföra den tidens värderingar med våra av idag.
Under järnåldern var det Dödskulten som härskade.
Tro inget annat.
Och så hade det egentligen varit fram och tillbaka ända sedan åtminstone stridsyxekulturens tid under stenådern, trattbägarkulturen, osv.
Dvs de som byggde stora dödsmonument som tempel och kultplatser, som skulle fortsätta vara aktuella hela vägen ända upp till Vikingatiden (som skulle göra allt för att gå i deras fotspår, t.o.m. om det innebar att imitera och nästan hitta på.

Mycket talar väl för att de drogades på något sätt före dödandet.

Tittar man på andra historiska fenomen så liknar det mossliken utsattes för straffen för högförräderi eller majestätsbrott från senare århundraden.

https://en.wikipedia.org/wiki/Hanged..._and_quartered


Gissningsvis är det något liknande det var fråga om. Skulle säga att det är troligare att de var spioner eller konspirerade mot kung eller hövding än att de "gick glada in i döden".

Ja, håller med om detta. För övrigt är alla teorier kring varför detta skett just bara teorier vi kommit på i nutid. Det skulle lika gärna ha kunna varit seriemördare som var ansvariga, det behöver inte alls ha varit något religiöst motiv.

Skulle kunnat vara seriemördare, men varför var seriemördare just på bronsåldern så förtjusta att plasera de döda i mossar och grunda sjöar?
Så har inte seriemördare från andra tidsepoker gjort i någon större utsträckning.