Mossliken - gick de med glädje i döden?

Skulle kunnat vara seriemördare, men varför var seriemördare just på bronsåldern så förtjusta att plasera de döda i mossar och grunda sjöar?
Så har inte seriemördare från andra tidsepoker gjort i någon större utsträckning.

Vad menar du med ”ostracism”, goenissen?

Nästan inget av Sveriges många upphittade mosslik har bevarats lika väl som i övriga Europa, därför missas ofta att vi har ganska många.

Tacitus, Roms historieskrivare, skrev i sitt arbete Germania år 98 e Kr om de brutala germanerna och deras vana att dränka ”ynkryggar, desertörer och homosexuella i mossar och träsk”.

Andra klassiska författare skriver om barbarerna i norr som offrade krigsfångar och människor som inte var socialt accepeterade; men också om offer av gudinnan Nerthus slavar.

I Vita Wulframni beskrivs hur oskyldiga vuxna och barn som valts ut slumpmässigt blir offer.

Våtmarker betraktades under förhistorien som särskilt magiska platser med religiös mening – det finns det många talande bevis för.

För järnålderns människor i hela Europa var mossen en port till gudarnas värld och arkeologer har bland mycket annat hittat vapen och smycken av silver och guld som offrats till den tidens gudar.

Mossen var ett gränsområde mellan den profana, naturliga världen och den övernaturliga.

Upptäckten av två galliska kultplatser i Frankrike har gett diskussionen ny fart. Här bedrevs kultiska handlingar från århundradena före Kristus till långt in i den romerska perioden med många offer av människor, djur och vapen till gudarna.

Valen av offergåvor känns igen från mossarna i norr och allt fler forskare har blivit övertygade om att de nordeuropeiska mossliken i många fall verkligen var människooffer.

Finns ganska många intressanta artiklar och böcker om ämnet, men många som antar egna teorier och vimsar ut sig lite väl mycket efter att ha grabbat tag i ett historiskt halmstrå.

https://www.svd.se/a/21fe3270-1fa6-3...vacks-till-liv

https://asatemplet.wordpress.com/201...auballemannen/

Nu var det ju inte bara på bronsåldern. Hallonflickan t.ex. är från yngre stenålder, bockstensmannen från medeltid. Det finns även från äldre järnålder, man kanske inte ska betrakta begravningssättet som enhetligt, utan som att det kan ha berott på olika saker vid olika tillfällen. Det finns alldeles för mycket religion och offer i arkeologi.