"Gud" finns - Del III - Det sista ordet

Del I
(FB) Är en "Darwinistisk existens" av gud "sann" och "verklig" i någon mening?

Del II
(FB) Kan både ateister och religiösa närma sig att gud är ett axiom?

Jag är emergent från en mängd celler. Jag finns inte i en cell utan hos en samling celler.
En hjärncell i min frontallob interagerar med en hjärncell i min reptilhjärna, vilka interagerar med en nervcell, vilka interagerar med en cell hos en hormonkörtel. Jag är inte endast emergent från nacken och upp utan hela min kropp med allt den utgörs av, parasymtomatiska nervsystemet, signalsubstanser från organ och allt utgör tillsammans den dynamiken som utgör vad jag är.
Celler interagerar med varandra på flera sätt, varierande former av elektriska signaler, olika typer av laddade joner och kemiska signaler av alla dess slag.
Jag kan reagera på stimulans från mina sinnesorgan liksom av signalsubstanser från min magsäck.
Interagerar jag med en annan människa så interagerar mina hjärnceller med dennes, via sinnesorganen.
Mina celler byts ut efter en tid så jag är inte några specifika celler utan emergent information hos dynamiken mellan celler.
Gränsen för min biologiska organism finns vid ytan mellan mina celler mot omvärlden.
Mitt jag gränsar mot allt mina celler interagerar med, såväl signalsubstanser från min magsäck som elektriska signaler från min hörsel som hört någon annans ord kommet från dennes interagerande celler.
Jag är inte lokaliserad hos min biologiska organism. Yttre stimulans upplevs av jaget först när mina celler reagerat på det.
Från en av mina hjärncellers perspektiv så är stimulans från celler i min fot lika utomstående som stimulans från mitt öga.
På samma sätt som jag är emergent från en mängd celler så kan andra vara emergenta från en mängd celler.
Mängden celler måste inte vara lokaliserade hos en biologisk organism då alla celler reagerar på yttre stimulans.
Mängden celler som utgörs av ett samhälle kan ha ett kollektivt medvetande som är lika riktigt som mitt jag.
Ett jag kan vara emergent från mängden celler hos flera biologiska organismer.
På samma sätt som jag har en monolog inre dialog med mig själv så har kan ett emergent jag från flera mängder celler utgöra en mängd som har en monolog inre dialog med sig själv.
Om jag inte har fri vilja, utan allt jag föreställer mig vilja utgörs av kausala händelseförlopp av orsak och verkan, så är den föreställningen om vad jag vill orsakad av händelser som följt från ett händelseförlopp sedan innan min biologiska organism existerade.
Om mitt medvetande är jag som kontrollerar att jag bibehåller fokus på mina upplevelser och jag är min berättelse som jag minns från mina upplevelser, så är mitt medvetande min berättelse om upplevelserna jag minns.
Min berättelse av mig som jag minns utgörs av upplevelser hos en mängd celler.

Är då inte Gud lika riktig som jag är, om Gud är emergent från oss?

Om jag är mindre riktig än jag föreställer mig så blir Gud lika riktig som jag är, då finns antingen Gud eller så finns inte jag.

Du kunde ersätta det godtyckliga ordet "Gud" med exempelvis "lycksalighetens ö" eller "ungdomens källa", och din argumentation skulle ha samma giltighet.

Detta är jättesvårt för en del att fatta, men att tro på X betyder inte att X existerar utanför din fantasi!

Du menar att det jag försöker argumentera för går att applicera på annat?
Hm. Ja, du har rätt. Dock kanske inte om vad som helst annat utan något som, så att säga finns hos det kollektiva medvetandet. T.ex. jultomten. Det stämmer.
Innebär det att innebörden saknar betydelse då? Om jag istället försöker argumentera för att jultomten är lika riktig som jag så undrar jag hur man särskiljer betydelsen av vad jag är från det vad jultomten eller Gud är.
Du argumenterar ju inte emot och jag argumentetar inte för Gud mer än jag argumenterar mot vad jag är.

"Reality is that which, when you stop believing in it, doesn't go away."

- Philip K Dick

Jag försökte kisa med ögonen och uttyda något som föreställde ett applicerbart argument första gången, så jag tror inte jag vill fråga igen. Läs gärna och återkom, men helst om det du läst.

Här går du i en fälla. Var pågår fantasin någonstans? Existerar fantasin?

X existerar - som en bild i ditt egna huvud. Du verkar däremot läsa in "verkligheten" som någonting avskilt från din egna fantasi, vilket inte stämmer. Din egna fantasi utgör precis allting inom det du själv väljer att kalla för verklighet, ditt ego gör detta åt dig. Det är så "du" uppstår. Genom att vara du samtidigt som du definierar precis allting annat som "inte jag"/"inte en del av mig".

Var ligger den faktiska skiljelinjen mellan verklighet och fantasi och hur mäter man det? Kanske är det så enkelt att ett test kring det bara hade hjälpt till att skapa ännu mer "verklighet" som behöver förklaras?

Vad är detta "jag" du pratar om? Vem är det som har celler etc?

Intet. Ur vilket alltet kan uppstå. Du själv. Gud. Det som religioner spekulerat om i årtusenden och det som vetenskapen försöker avfärda som nonsens. Information som över tid självförvanskas, glöms bort och suddas ut ur våra medvetanden eftersom vi är upptagna med allt annat än att inte veta. Du är det samlade alltet som utspelar sig här och nu. Även alla tankar, drömmar, känslor och ideer som överhuvudtaget går att känna och tänka, är vad du är.

Man kan ju få tro på religioner och vetenskap om man vill, men är det inte verkligheten vi försöker förklara? Är inte varenda religion och vetenskaplig metod inom existensen själva delar av samma existens som försöker förklaras - genom just sina egna metoder?

Jag blir osäker här. Är jag intet eller det samlade alltet? Känns som diametralt motsatt.

Du är varenda definition av bägge två inom vad som är möjligt, samtidigt.

Det blev jag ju inte klokare av. Vad är möjligt?

Det som är möjligt är alltet, universum, existensen och varenda tänkbar del inom alltsammans. Självaste alltet är egentligen "Gud" som utspelar sig, där du själv är en del och på olika sätt ansvarar för. Vad som också är möjligt är varenda existerande definition av "ingenting". Det finns oändligt många definitioner av "ingenting", den ena mer absurd efter den andra. Går det överhuvudtaget att ha en konceptuell tanke eller en ide om "ingenting"? Vi fyller ut luckan "ingenting" med egna tankar och ideer om vad det innebär.

Verkligheten är den direkta upplevelsen av nuet, oavsett vad det är. Verkligheten kan ta vilken form eller skepnad som helst, den kan ta sig form av ett träd, en hund, en bil, en galax, den här texten osv osv. Men var pågår alla tankar om detta? I ditt egna huvud!