"Gud" finns - Del III - Det sista ordet

[quote]
Det möjliga begränsas alltså av vad som är tänkbart?



Jo. "Ingenting" är ju någonting om det uppfattas.

Nja. En mycket liten del av verkligheten isf. Den minimala och förvrängda bild som våra sinnen uppfattar och som vår hjärna tolkar. Ett träds verklighet är helt annorlunda för dig och för en barkborre.
Även för oss själva är ett träds verklighet anorlunda bara på grund av det avstånd vi betraktar det på.
På tre meters håll ser det helt annorlunda ut än på en centimeters avstånd. Skulle vi sedan kika in i trädet och observera fotosyntesen eller vattendistributionen i det så finns det inga likheter alls med bilden vi har från tre meters avstånd.

Tankarna sker i huvudet, ja. Uppfattningen om verkligheten sker i huvudet. Men verkligheten finns där oavsett vad vi tänker om den eller hur vi uppfattar den.

Om ett träd faller i skogen och ingen är där, hörs det då? Nej. Men det sker ju lik förbannat.

Märkligt nog så kommer alla "jag" som ställs inför det dilemmat välja bort "jag finns inte." Oavsett vad som är på andra hornet.

Det vore förstås dumt att vänta sig något annat. Våra präster tyckte inte om heliocentrism, så klart. Men om jorden själv var en av prästerna så hade han nog skrikit högst av dom alla. ^^

Ja, men hur är jag av annan art än ett sådant kollektivt medvetande som vore så som jag försöker formulera?
Hur finns jag mer hos en mängd celler än "Gud" hos en större mängd celler?
Jag påstår att "jag" och "Gud" är lika, inte nödvändigtvis "riktiga", men hur man än bedömer "riktigheten" så förstår jag inte varför man skulle bedöma dem olika.
Jag tycker mig avgöra bägge på samma sätt, utan att jag ser någon betydande skillnad, vilket jag tror är vad jag frågar om.

Allt som utgör det som är jag är ju inga fysiska egenskaper som finns, i brist på bättre ord "på riktigt".
"Trötthet" menar jag är en simulerad egenskap, till skillnad från t.ex. momentum.
Möjligen att man kan filosofera om likheter med något abstrakt mått på "avstånd"?
Då ser jag ingen skillnad mellan hur jag vore simulerad och hur "Gud" också vore.
Vill man säga att t.ex. "hunger" är "riktigt" så förstår jag inte varför ett sådant argument inte också vore applicerbart hos "Gud".

[quote=proconsul|79578348]
Det möjliga begränsas av vad som i nuet är möjligt tänkbart, precis. Det finns däremot oändligt många fler oupptäckta möjligheter att utforska.

Om ingen människa befinner sig i skogen finns det varken någon skog "där" eller ens några människor som kan tänka tanken på att filma försöket med kamera. Händelsen existerar inte. Annat än i våra tankar just nu.

Med andra ord behöver du existens innan du kan tänka tankar om en icke-existens.

[quote]
Jodå, skogen finns även om det inte är några människor i den. Och trädet har bevisligen fallit.
På måndagen stod det upp, på tisdagen låg det ner. Saker händer även om jag inte bevittnar dem.

Som en knepig snubbe sa, man måste först komma fram till om saker händer medan man bevittnar dom.

[quote=proconsul|79581806]
Om du rensade undan allt liv i samma skog där trädet föll så hade det inte funnits några som helst signaler som hade kunnat registrera trädet som träd, inga ljud hade kunnat uppfattas av något liv av det dån som lät när trädet slog i marken osv. Sinnen som kan uppfatta koncept som "gravitation", "hög smäll", eller "tallbarr" hade inte funnits i närheten av skogen.

Placerar man en kamera i skogen och börjar spela in existerar den inspelningen enbart i ens direkta upplevelse av verkligheten tills man lämnar kameran. Därefter har man bara tankar om att den är kvar och spelar in saker för en. Går man därefter tillbaks till kameran är den i ens direkta upplevelse igen. När man lyssnar och ser på inspelningen, vem är det då som håller i kameran och tittar? En hjärna som med viljekraft både kan skapa en kamera och titta på resultatet av inspelningen. Inte för att en kamera skulle ge en korrekt återblick av vad som verkligen hände när trädet föll, eftersom kameran fungerar som en replika av både människoögat och människoörat.

Vem säger att just människan har den rätta bilden av verkligheten?

Jag förstod inte ett skit av någonting i TS.

Om du tror på Gud, då finns Gud för dig. Så fungerar alla fantasier.

Finns du? Den du kallar "jag"?

Jag svarar iaf när du kontaktar mig.

Finns distinktionen du gör mellan celler "i din kropp" och saker "där ute"?

" dök upp på BRs skärm. Ska han tro på den eventuella personen som eventuellt svarade, och måste han i så fall börja tro på Gråskägg också? Mystiken tätnar.