Hur gick det för er, som vart av med allt under krisåren på 1990-talet?

En till här ...

Trots kompletterande utbildning och extra vändor på KomVux. Jobbsökarkurser -----och till slut socialbidrag ingen ljusning i konjunkturen på många år. Jag var i mina bästa år samtidigt som alla i min åldersgrupp släpade sig igenom helt meningslösa åtgärder för att behålla A-kassan , och dagarna tog slut så blev det etter värre när man var tvungen att få sitt liv synat av en socialsekreterare för första gången i livet. Förnedrande ...

Det var 5 år jag helst vill glömma , bara radera ut från minnet.

Allt det där är ju sant. Problemet var att alla var så unga, och hade inte en chans att skaffa buffertar eller spara lite av inkomsten (Som då till stor del enbart var studielånet) Extrajobb fanns inte då i samma utsträckning. En del jobbade timmar som stjärttorkare på en avdelning för dementa , många hoppade över den typen av jobb.

På den tiden var arbetsmarknaden betydligt mer reglerat än nu.

Jag lärde mig i.a.f. att laga bra näringsriktig mat för en femtiolapp om dagen ... det är väl det enda positiva man kan dra av det. Samt alltid köpa second hand (Kläder,husgeråd,prylar) ... men det gjorde jag i.o.f.s. innan också.

Man häpnar ibland när man hör att studenter idag har kreditkort med 50 000 kreditgräns. Så var det inte då

Är väldigt svårt att relatera till 90 talskrisen mycket pga de låga kostnaderna för bostader. Om vi tar 500% ränta med dagens priser så skulle hela samhället falla på 1 dag.

Saknar som flera nämner siffror för att kunna förstå en tid när de flesta av oss var för unga för att förstå.

Ja, fler siffror tack! Vad kostade en villa eller bostadsrätt 1990 och vad kostade den 1995? Vad tjänade man (om man hade jobb...) och hur höga var ränteutgifterna när det var som värst?

Som jag skrev tidigare så kunde lägenheter kosta nästan ingenting alls år 1995 och ett antal år framåt i min medelstora småstad. Bostadsrätter i attraktiva lägen i gamla föreningar med låga avgifter kunde väl gå för ett par hundra tusen. Dessa kostar idag ca två miljoner. Radhus och villor kostade runt halvmiljonen vid samma tid, värde idag ca 3,5 miljoner. Ett äldre hus på landet en kvarts bilresa utanför stan ca 350 tusen.

Tack för svaren ni som var med. Jag citerar ingen speciellt men fortsätter på spåret.

Anta att det kommer en ny kris där vi kommer få det svårare både privat och som näringsidkare , vad ska vi tänka på, vad bör vi göra nu? Lära oss äta billigt och hålla i pengarna, spara pengar i madrassen, köpa saker man kan använda i krisen? Låsa räntorna på lånen? Idéer??

Tog 8-10 år sedan var jag på fötterna igen.

Förlorade miljoner dagen Saddam gick in i Kuwait

Hade jag varit några år äldre så kunde jag mycket väl hamnat i arbetslöshet med dyra bostadslån som inte kunde betalas. Så såg det ut för många. Det tog sedan decennier att betala skulderna. Samtidigt som staten räddade bankerna så fick de vanliga människorna ta smällen.

Jag drabbades "bara" genom att arbetsmarknaden var död just när jag tagit min högskoleexamen. Den utstakade karriärvägen blev inte så utstakad. Ströjobb och halvnomadiskt liv i 15 år blev resultatet. Men vad fan - haft ett bra liv ändå. Vette fan om det varit så mycket bättre att slutat som nån jävla kuvad mellanchef inom stat eller kommun...

Det mest uppenbara är väl att inte gå all in i lånekarusellen. Svenskarna är idag skuldsatta upp över öronen, det kan aldrig sluta väl.

Det logiska vore att om man ska ta lån så räkna på att kunna överleva om räntan börjar dra iväg uppåt.
Bind också räntan.

Om räntan på bostadslån idag går från 1.5% till 7.5% så är det 500% ökning. 7.5% ränta är ganska normalt faktiskt.

Är väl skillnad på 500% ökning jämfört med 500% ränta? Kan jag tycka iaf....

Känns igen. En kompis köpte runt 2005 en etta för 15 000 kronor. Samma lägenhet är idag värd runt 700 000 kronor. Alltså närmare 50 gånger så dyr på 15 år.

Just enklare/billigare lägenheter har ökat extremt mycket i procentuella termer.