Hur gick det för er, som vart av med allt under krisåren på 1990-talet?

Har ni också fått gå på socialbidrag långt in på -00 talet?

Har ni lyckats att resa er?

Folk fattar nog inte vilken misär många hamnade i under 1990-talets ekonomiska kris.

Det tog mig fuckin long time, för att få ordning på tillvaron igen.


Hela mitt vuxenliv blev fucked up.

Jag fick flytta runt som en zigenare under en period.

Ja! Mkt! Måste ha varit varit många som förlorade en hel del då, som vi!

Berätta för oss andra ovetande lite mer ingående hur, varför, vad ni nu efteråt med facit i hand skulle ha gjort. Tänka efter före, spara, buffra, köpa grejer, fixa sina färdigheter så man kan arbeta svart.. Vad??

Köpte hus 1990 innan kraschen, hade huvuddelen av lånen med rörlig ränta.
I januari 1992 blev jag uppsagd från jobbet och sedan höjdes styrräntan till 500% och under ett antal månader blev min räntekostnad nästan lika hög som min inkomst (jag lyckades få några deltidsjobb/timanställningar efter uppsägningen).
Gick ner några kilo i vikt eftersom jag med nöd och näppe hade råd med mat, men vägrade sälja huset med förlust.

Men jag fick efter knappt två år ett nytt jobb, startade ett litet företag och träffade en tjej, som nu är min fru.
Det löste sig med andra ord.

Inte riktigt inom ämnet för detta forum.

Subkulturer och socioekonomiska livsstilar --> Privatekonomi
/Moderator

Att så tidigt som möjligt när krisen är ett faktum, att söka in på någon utbildning.


Men jag som kommer från en av dom värsta utanförskapsområdena på 1980- och 90- talet.
Sumpade allt vad utbildning heter.

Men vad det kommer till i slutändan är att, inte vänta sig att man får ens socialhjälp.
Utan att söka utbildning, innan man är så utmattad att man inte ens klarar av en skola.

Bodde du i en husvagn I skogen?

Hade du råd med bil eller fick du dra den för hands? Eller du kanske hade häst?

Hur pajjades din ekonomi så länge?

Ungefär samma förlopp för mig, med skillnaden att jag tvingades sälja. Tog över 20 år att betala av skulderna men är idag 100% fri och oberoende. Kan jag inte köpa något kontant så låter jag bli. Har man en gång upplevt stressen och ångesten när hela livet rasar samman så vill man inte hamna där en gång till

Vore kul om ni drabbade kunde dra siffror, så man kan få en känsla för vad som hände egentligen. Tex: investerade X i en bostad, tvingades sälja för Y, hade jobb med inkomst Z och blev uppsagd, hade nettovärde N före krisen, osv osv.

Detta kan hjälpa folk som (liksom mig själv) har känslan av att ni klantade er bara.

Jag var för ung för att personligen påverkas av krisen och mina föräldrar hade köpt hus redan på 70-talet och var väl i princip skuldfria lagom till 90-talet. Så trots att vi under ett par år levde på a-kassa och en deltidslön så gick ekonomin ihop.
Däremot har jag hört från kompisars äldre syskon som köpte nybyggd bostadsrätt vid fel tidpunkt att det blev lite problematiskt. Priserna var inte alls som idag men det var många som förlorade hela köpesumman när de efter några år bestämde sig för att flytta.
Under flera år in på 00-talet kunde lägenheter överlåtas för symboliska summor, typ från en (1) krona upp till några tusenlappar. Som säljare gällde det motivera priset för den troligtvis ende spekulanten. "Jo, men jag har faktiskt tapetserat i sovrummet och tapeterna kostade ju en slant så det tycker jag nog att du ska betala för..." Det var inte tal om att blanda in några mäklare. Små radannonser i tidningen: "Fräsch tvåa, billigt vid snabb affär" så kunde det se ut.

Vid närmare eftertanke har väl också jag påverkats, men inte på det viset att jag förlorade stora summor pengar pga höga räntor eller fastighetsförsäljningar med förlust. För egen del handlade det om att komma ut i arbetslivet ganska sent. Arbetslösheten när jag tog studenten var såpass hög att arbetsförmedlingen anordnade gemensamma informationsmöten för alla avgångselever. Så här söker ni jobb, dessa bidrag kan ni få osv. Man skolades in i en offermentalitet direkt efter gymnasiet...

Sen invaggades man i en mycket falsk säkerhet att bostäder alltid kommer att vara lätt att få tag i, och dessutom billigt. Det ledde mig till dumma beslut när det var dags att flytta hemifrån. Så på så sätt förlorade jag väl ett par miljoner på utebliven bostadskarriär.