Min son slog en mobbare och DÅ blev läraren arg

Lider du av någon störning, utöver dyslexi?

Ingen har förespråkat angrepp, bara försvar. Vad förespråkar du, att svenne ska lägga sig platt för blatten?

Nej jag har ingen störning. Detta handlade inte om något jävla självförsvar. Frågan är vad du har för störning som uppmuntrar barn att slåss. Soc kommer att hämta barnet. Tur dom finns. Ni beter er som apor. I Sverige beter vi oss som civiliserade människor. Jävla babianer.

Barnet stod upp för sig själv och sin vän och lät sig inte förnedras. Återgå till vinboxen nu.

Lägg av. Du borde växa upp. Jag är nykterist. En av få. Tar man till våld så visar man bara på att man är en våldsam skitunge. Föräldern här borde inte skaffat sig barn. Urk för dagens föräldrar. Inte konstigt att det ser ut som det gör.

Jag lär mina grabbar att aldrig slå någon - såvida de själva inte blir attackerade eller för att försvara någon annan. Om någon slår dem en gång, så är det helt ok att slå tillbaka två gånger.

Om någon är jobbig så ska de gå därifrån. Om någon är direkt aggressiv, så ska de försvara sig själva istället för att springa till en fröken/lärare.

Jag har sett hur ungar är idag och de är extremt respektlösa, inte bara mot sina föräldrar och lärare - men också andra barn. De spottar på varandra, kallar varandra könsord och är allmänt oförskämda. Vi snackar 7-åringar som skriker "fittunge" och "kukskalle" till lärare.

Nåväl.

Min äldsta grabb går i första klass och precis innan sommarlovet inträffade en incident.

Jag kom till skolan för att hämta upp honom, varvid en lärare står bredvid min son som ser ledsen ut och tittar ner i marken. Läraren säger att han "hamnat i lite gruff och slagit en annan pojke i klassen".

Sättet han sa det på, fick det att låta som att min grabb slagit den andra helt oprovocerat. Läraren står och pratar om att andra pojken blödde från munnen, att han är livrädd och att föräldrarna pratade om en eventuell polisanmälan. Min son står hela tiden och tittar ner i marken.

När läraren är klar, så frågar jag min son vad som hänt. Han tittar upp på mig och berättar att X (som jag hört om en del från min son och andra föräldrar) hade först dragit en tjej i håret och medvetet saboterat någon lek de höll på med. Min son hade då sagt att han inte får vara med om han inte slutar. Han fortsatte sabotera leken och min son sa då till honom att gå någon annanstans.

Den andra pojken knuffar då min grabb så att han ramlar på rumpan. När han ställer sig upp så slår pojken min grabb i ansiktet. Nu försöker läraren avbryta min son och säga något, men jag stoppar honom och säger att han ska få prata klart.

Min son berättar att han slog den här killen "några gånger" så att han föll till marken. Han låg kvar på marken och grät och skrek tills lärare kom. Min son hade tydligen givit honom en fläskläpp och det kom blod.

När han berättar klart, så tittar både läraren och pojken på mig i väntan på min reaktion och jag säger "okej, bra jobbat. Så då är det inga problem. Du gjorde rätt".

Läraren blir helt till sig och säger "va? men.. asså.. men du hörde väl att han slog X så att han började blöda?"

Ja, svarade jag. Han gav tillbaka till pojken som mobbade en tjej och som sedan slog min son. Jag har sagt till honom att slå tillbaka om någon slår honom, vilket han nu gjorde. Samtidigt gav jag tummen upp till min son, som skiner upp.

Det blir en kort diskussion med läraren som tycker att det är förfärligt och att vi "inte kan leva i ett sånt samhälle". Jag replikerade att vi lever i ett samhälle där en mobbare, uppenbarligen, tillåts trakassera de andra barnen i ett helt år utan att något görs. Först när han ger sig på fel person så blir det uppståndelse.

Det hela slutade med att vi kom överens om att rektorn skulle ringa mig.

På vägen hem fick lillkillen glass och bestämma vad vi skulle ha till middag.

Jag kommer aldrig vika mig när det gäller här och jag tycker att jag fostrar mina söner helt rätt. Troligtvis är flera barn och föräldrar i klassen glada över att den här snorungen äntligen åkte på däng.

Min fråga är vad ni andra på forumet tycker om min filosofi? Ska barn stå upp för sig själva och andra mot elaka människor, eller ska man få dem att springa och skvallra till fröken istället? Hur gör ni med era barn?

Jag lär mina grabbar att aldrig slå någon - såvida de själva inte blir attackerade eller för att försvara någon annan. Om någon slår dem en gång, så är det helt ok att slå tillbaka två gånger.

Om någon är jobbig så ska de gå därifrån. Om någon är direkt aggressiv, så ska de försvara sig själva istället för att springa till en fröken/lärare.

Jag har sett hur ungar är idag och de är extremt respektlösa, inte bara mot sina föräldrar och lärare - men också andra barn. De spottar på varandra, kallar varandra könsord och är allmänt oförskämda. Vi snackar 7-åringar som skriker "fittunge" och "kukskalle" till lärare.

Nåväl.

Min äldsta grabb går i första klass och precis innan sommarlovet inträffade en incident.

Jag kom till skolan för att hämta upp honom, varvid en lärare står bredvid min son som ser ledsen ut och tittar ner i marken. Läraren säger att han "hamnat i lite gruff och slagit en annan pojke i klassen".

Sättet han sa det på, fick det att låta som att min grabb slagit den andra helt oprovocerat. Läraren står och pratar om att andra pojken blödde från munnen, att han är livrädd och att föräldrarna pratade om en eventuell polisanmälan. Min son står hela tiden och tittar ner i marken.

När läraren är klar, så frågar jag min son vad som hänt. Han tittar upp på mig och berättar att X (som jag hört om en del från min son och andra föräldrar) hade först dragit en tjej i håret och medvetet saboterat någon lek de höll på med. Min son hade då sagt att han inte får vara med om han inte slutar. Han fortsatte sabotera leken och min son sa då till honom att gå någon annanstans.

Den andra pojken knuffar då min grabb så att han ramlar på rumpan. När han ställer sig upp så slår pojken min grabb i ansiktet. Nu försöker läraren avbryta min son och säga något, men jag stoppar honom och säger att han ska få prata klart.

Min son berättar att han slog den här killen "några gånger" så att han föll till marken. Han låg kvar på marken och grät och skrek tills lärare kom. Min son hade tydligen givit honom en fläskläpp och det kom blod.

När han berättar klart, så tittar både läraren och pojken på mig i väntan på min reaktion och jag säger "okej, bra jobbat. Så då är det inga problem. Du gjorde rätt".

Läraren blir helt till sig och säger "va? men.. asså.. men du hörde väl att han slog X så att han började blöda?"

Ja, svarade jag. Han gav tillbaka till pojken som mobbade en tjej och som sedan slog min son. Jag har sagt till honom att slå tillbaka om någon slår honom, vilket han nu gjorde. Samtidigt gav jag tummen upp till min son, som skiner upp.

Det blir en kort diskussion med läraren som tycker att det är förfärligt och att vi "inte kan leva i ett sånt samhälle". Jag replikerade att vi lever i ett samhälle där en mobbare, uppenbarligen, tillåts trakassera de andra barnen i ett helt år utan att något görs. Först när han ger sig på fel person så blir det uppståndelse.

Det hela slutade med att vi kom överens om att rektorn skulle ringa mig.

På vägen hem fick lillkillen glass och bestämma vad vi skulle ha till middag.

Jag kommer aldrig vika mig när det gäller här och jag tycker att jag fostrar mina söner helt rätt. Troligtvis är flera barn och föräldrar i klassen glada över att den här snorungen äntligen åkte på däng.

Min fråga är vad ni andra på forumet tycker om min filosofi? Ska barn stå upp för sig själva och andra mot elaka människor, eller ska man få dem att springa och skvallra till fröken istället? Hur gör ni med era barn?

Nej.

Nödvärns rätten sträcker sig inte för att slå tillbaka. Larv.

Jag lär mina grabbar att aldrig slå någon - såvida de själva inte blir attackerade eller för att försvara någon annan. Om någon slår dem en gång, så är det helt ok att slå tillbaka två gånger.

Om någon är jobbig så ska de gå därifrån. Om någon är direkt aggressiv, så ska de försvara sig själva istället för att springa till en fröken/lärare.

Jag har sett hur ungar är idag och de är extremt respektlösa, inte bara mot sina föräldrar och lärare - men också andra barn. De spottar på varandra, kallar varandra könsord och är allmänt oförskämda. Vi snackar 7-åringar som skriker "fittunge" och "kukskalle" till lärare.

Nåväl.

Min äldsta grabb går i första klass och precis innan sommarlovet inträffade en incident.

Jag kom till skolan för att hämta upp honom, varvid en lärare står bredvid min son som ser ledsen ut och tittar ner i marken. Läraren säger att han "hamnat i lite gruff och slagit en annan pojke i klassen".

Sättet han sa det på, fick det att låta som att min grabb slagit den andra helt oprovocerat. Läraren står och pratar om att andra pojken blödde från munnen, att han är livrädd och att föräldrarna pratade om en eventuell polisanmälan. Min son står hela tiden och tittar ner i marken.

När läraren är klar, så frågar jag min son vad som hänt. Han tittar upp på mig och berättar att X (som jag hört om en del från min son och andra föräldrar) hade först dragit en tjej i håret och medvetet saboterat någon lek de höll på med. Min son hade då sagt att han inte får vara med om han inte slutar. Han fortsatte sabotera leken och min son sa då till honom att gå någon annanstans.

Den andra pojken knuffar då min grabb så att han ramlar på rumpan. När han ställer sig upp så slår pojken min grabb i ansiktet. Nu försöker läraren avbryta min son och säga något, men jag stoppar honom och säger att han ska få prata klart.

Min son berättar att han slog den här killen "några gånger" så att han föll till marken. Han låg kvar på marken och grät och skrek tills lärare kom. Min son hade tydligen givit honom en fläskläpp och det kom blod.

När han berättar klart, så tittar både läraren och pojken på mig i väntan på min reaktion och jag säger "okej, bra jobbat. Så då är det inga problem. Du gjorde rätt".

Läraren blir helt till sig och säger "va? men.. asså.. men du hörde väl att han slog X så att han började blöda?"

Ja, svarade jag. Han gav tillbaka till pojken som mobbade en tjej och som sedan slog min son. Jag har sagt till honom att slå tillbaka om någon slår honom, vilket han nu gjorde. Samtidigt gav jag tummen upp till min son, som skiner upp.

Det blir en kort diskussion med läraren som tycker att det är förfärligt och att vi "inte kan leva i ett sånt samhälle". Jag replikerade att vi lever i ett samhälle där en mobbare, uppenbarligen, tillåts trakassera de andra barnen i ett helt år utan att något görs. Först när han ger sig på fel person så blir det uppståndelse.

Det hela slutade med att vi kom överens om att rektorn skulle ringa mig.

På vägen hem fick lillkillen glass och bestämma vad vi skulle ha till middag.

Jag kommer aldrig vika mig när det gäller här och jag tycker att jag fostrar mina söner helt rätt. Troligtvis är flera barn och föräldrar i klassen glada över att den här snorungen äntligen åkte på däng.

Min fråga är vad ni andra på forumet tycker om min filosofi? Ska barn stå upp för sig själva och andra mot elaka människor, eller ska man få dem att springa och skvallra till fröken istället? Hur gör ni med era barn?

Nu var det ju det andra barnet som tog till våld först. Förnekar du svensk nödvärnsrätt?

Jo nödvärnsrätten sträcker sig för att slå tillbaka om det är det som krävs för att försvara sig själv eller någon annan. din jöns

Jag lär mina grabbar att aldrig slå någon - såvida de själva inte blir attackerade eller för att försvara någon annan. Om någon slår dem en gång, så är det helt ok att slå tillbaka två gånger.

Om någon är jobbig så ska de gå därifrån. Om någon är direkt aggressiv, så ska de försvara sig själva istället för att springa till en fröken/lärare.

Jag har sett hur ungar är idag och de är extremt respektlösa, inte bara mot sina föräldrar och lärare - men också andra barn. De spottar på varandra, kallar varandra könsord och är allmänt oförskämda. Vi snackar 7-åringar som skriker "fittunge" och "kukskalle" till lärare.

Nåväl.

Min äldsta grabb går i första klass och precis innan sommarlovet inträffade en incident.

Jag kom till skolan för att hämta upp honom, varvid en lärare står bredvid min son som ser ledsen ut och tittar ner i marken. Läraren säger att han "hamnat i lite gruff och slagit en annan pojke i klassen".

Sättet han sa det på, fick det att låta som att min grabb slagit den andra helt oprovocerat. Läraren står och pratar om att andra pojken blödde från munnen, att han är livrädd och att föräldrarna pratade om en eventuell polisanmälan. Min son står hela tiden och tittar ner i marken.

När läraren är klar, så frågar jag min son vad som hänt. Han tittar upp på mig och berättar att X (som jag hört om en del från min son och andra föräldrar) hade först dragit en tjej i håret och medvetet saboterat någon lek de höll på med. Min son hade då sagt att han inte får vara med om han inte slutar. Han fortsatte sabotera leken och min son sa då till honom att gå någon annanstans.

Den andra pojken knuffar då min grabb så att han ramlar på rumpan. När han ställer sig upp så slår pojken min grabb i ansiktet. Nu försöker läraren avbryta min son och säga något, men jag stoppar honom och säger att han ska få prata klart.

Min son berättar att han slog den här killen "några gånger" så att han föll till marken. Han låg kvar på marken och grät och skrek tills lärare kom. Min son hade tydligen givit honom en fläskläpp och det kom blod.

När han berättar klart, så tittar både läraren och pojken på mig i väntan på min reaktion och jag säger "okej, bra jobbat. Så då är det inga problem. Du gjorde rätt".

Läraren blir helt till sig och säger "va? men.. asså.. men du hörde väl att han slog X så att han började blöda?"

Ja, svarade jag. Han gav tillbaka till pojken som mobbade en tjej och som sedan slog min son. Jag har sagt till honom att slå tillbaka om någon slår honom, vilket han nu gjorde. Samtidigt gav jag tummen upp till min son, som skiner upp.

Det blir en kort diskussion med läraren som tycker att det är förfärligt och att vi "inte kan leva i ett sånt samhälle". Jag replikerade att vi lever i ett samhälle där en mobbare, uppenbarligen, tillåts trakassera de andra barnen i ett helt år utan att något görs. Först när han ger sig på fel person så blir det uppståndelse.

Det hela slutade med att vi kom överens om att rektorn skulle ringa mig.

På vägen hem fick lillkillen glass och bestämma vad vi skulle ha till middag.

Jag kommer aldrig vika mig när det gäller här och jag tycker att jag fostrar mina söner helt rätt. Troligtvis är flera barn och föräldrar i klassen glada över att den här snorungen äntligen åkte på däng.

Min fråga är vad ni andra på forumet tycker om min filosofi? Ska barn stå upp för sig själva och andra mot elaka människor, eller ska man få dem att springa och skvallra till fröken istället? Hur gör ni med era barn?

Du skötte väl det hyggligt men du hade kunnat luta dig mer in i situationen. Till exempel hängt upp dig på att din son blivit knuffad och sagt att det är du som ska polisanmäla för misshandel och att din son agerade i nödvärn. Vilket är tillåtet i Sverige. Du hade också kunnat fråga varför de inte har koll på barnen bättre än att de börjar slåss. Det finns nästan inga våldsamma situationer som inte har föregåtts av tydliga tecken på att saker eskalerar. De kanske inte har rätt utbildning på skolan? Vad har ni för utbildning egentligen? Hur arbetar ni för att förebygga våld? Har ni en handlingsplan? Varför informerades du inte direkt utan först när du skulle hämta din son? Vilket stöd fick din son efter händelsen? Hur kommer saken hanteras efteråt? Debriefing med de inblandade?

Jag tycker oftast anfall är bästa försvar. Som du ju praktiserade i det här fallet. Bra jobbat.

Jag tycker du agerat helt korrekt, din son likaså.

Den där läraren kan ni dock få problem med i framtiden, det är en sån där feg råtta som viker sig för mobbare och försöker sätta käppar i hjulet för de som gör rätt.

Du bör prata med din son efter varje skoldag för att höra vad specifikt den här läraren har hållt med och sagt, tror att läraren kommer försöka hjärntvätta din son till att bli en feg jävel som läraren själv.

Rektorn lär ta parti med läraren då rektorer i Sverige är till största del såna här avskum, därför det ser ut som det gör i skolor där mobbare och babbar får terrorisera fritt.
Så jävla vidriga vänstermänniskor försöker skapa små grå NPC:er, precis som de själva.

Som sagt ha jävligt god koll på lärarhelvetet i framtiden.

vilken trolltråd..herregud..polisanmälan för småbarn..

Helt rätt att lita blint på din son! Han skulle väl aldrig berätta något som inte är sant, aldrig dra en vit lögn eller frisera sanningen!?!

Tror du på det som står i bibeln också?