Min son slog en mobbare och DÅ blev läraren arg

Ja. Och?
Så hans barn ska behöva lida för något ADHD barns problem?
Är det inte då bättre att AHHD barnet får lida för ADHD barnets problem?
Kanske får det ADHD barnets föräldrar att sätta tryck på BUP då.
Kanske lär sig ADHD barnet något och slutar slåss.
Kanske har han inte alls ADHD och är bara en idiot (ADHD är bara en gissning från din sida).

Eller vad är din lösning? ADHD barnet slår andra barn, men det är OK för han har ADHD?
Gå till läraren och gråta? Vad ska läraren göra och varför har hon/han inte gjort det under det senaste året?
Inse: samhällets lösning är typ: vi gör typ inget så kanske det ordnar sig med tiden eller så skickar vi bort de som mobbas.

Alltså folk som dig... Ni är problemet.
Naiva idioter som kommer med "lösningar" som är trams.

Lösningen: Slår du mig så slår jag dig. Och gillar du inte det så ge fan i att slå mig.
Så jävla svårt att förstå eller?

TS jag tycker du gjorde rätt men, ändå inte. Fan tiderna förändras Sverige är inte vad det var för 20 år sedan. Rätt som det är så är det någon snubbe med taskig självkontroll som bär kniv eller annat vapen och det kan gå jävligt fort. Finns säkert 20+ fall senaste 5 åren i skolmiljö där detta hänt. Tycker att man i sån stor utsträckning som möjligt ska söka sig ifrån bråk om man kan, det är ett råd jag kommer ge min son.

Ja. ADHD är bara en gissning men känns sannolik.

Man måste tänka längre än näsan för att förstå hur barn i den åldern måste uppfostras.

Att TS son reagerade med oproportionerligt våld med blodvite för en puttning visar att han lärt sig det någonstans. Förmodligen emot sig själv eller måhända mot modern/fadern. En 7-åring kommer inte på den reaktionen genom abstrakt tänkande i form av rättvisa eller hämnd. Det är lärt genom praktik.

Det gäller inte att införa sharia-lagar med öga för öga, tand för tand. En konflikt måste i den åldern lösas med samtal. Annars lär barnen sig att alltid bruka våld. Vilket föder våld. Det senare är vedertaget. Barn från agande familjer har alltid mer utåtagerande barn. Våld ses som en naturlig lösning på de flesta problem.

Får du egna barn en vacker dag kanske du kommer förstå sambandet mellan mindre våld i Sverige till stor del härrör från förbud mot barnaga. Nästan samtliga biografier från yrkeskriminella innehåller en våldsam far.

Ja du.. du gissar rätt hejvilt..
Ett barn du aldrig träffat har ADHD, Jag har inte barn, barnet har "lärt sig det någonstans" (som inte småbarn är naturligt våldsamma och biter varandra och puttar och allt vad de gör. Har du aldrig umgåtts med småbarn eller?).

"En konflikt måste i den åldern lösas med samtal."
Okej, hmm....och vad tror du de gjort under de senaste året? eftersom TS säger det pågått mot andra under lång tid.
En ruttet barn kan du inte laga med samtal (ja, det finns ruttna skitbarn precis som det finns ruttna vuxna). En riktig mobbare(psykopatunge) förstår endast en sak.
Självförsvar är aldrig fel och den mobbade ska inte betala för den mobbades problem.

"Nästan samtliga biografier från yrkeskriminella innehåller en våldsam far."
ja du... och?..
Vad säger att det är miljön och inte det genetiska arvet som är boven i dramat här?
eller området den växer upp i, socioekonomiska faktorer, eller tusen andra saker för den delen?
Kan det inte vara så enkelt som att deras farsor och morsor är losers och psykopatiska lowlife idioter och att de då får en unge som är likadan. Inget stort mysterium: genetiskt arv som i viss mån förstärks av miljö.

Får du själv uppleva mobbning en vacker dag kanske du kommer förstå sambandet mellan mindre våld mot den mobbade och en bruten näsa på den som mobbar.

Jävla besserwisser.
Är du helt blind? Har du ingen erfarenhet av mobbning i skolvärlden? (genom barn eller egen erfarnhet som barn) Har lärare någonsin lyckas avvärja mobbning från riktigt ruttna low life ungar? nej, det går inte om det är fel på ungen. Pyskopatiska tendenser kan man inte prata bort med lärarsamtal..

Jag lär mina grabbar att aldrig slå någon - såvida de själva inte blir attackerade eller för att försvara någon annan. Om någon slår dem en gång, så är det helt ok att slå tillbaka två gånger.

Om någon är jobbig så ska de gå därifrån. Om någon är direkt aggressiv, så ska de försvara sig själva istället för att springa till en fröken/lärare.

Jag har sett hur ungar är idag och de är extremt respektlösa, inte bara mot sina föräldrar och lärare - men också andra barn. De spottar på varandra, kallar varandra könsord och är allmänt oförskämda. Vi snackar 7-åringar som skriker "fittunge" och "kukskalle" till lärare.

Nåväl.

Min äldsta grabb går i första klass och precis innan sommarlovet inträffade en incident.

Jag kom till skolan för att hämta upp honom, varvid en lärare står bredvid min son som ser ledsen ut och tittar ner i marken. Läraren säger att han "hamnat i lite gruff och slagit en annan pojke i klassen".

Sättet han sa det på, fick det att låta som att min grabb slagit den andra helt oprovocerat. Läraren står och pratar om att andra pojken blödde från munnen, att han är livrädd och att föräldrarna pratade om en eventuell polisanmälan. Min son står hela tiden och tittar ner i marken.

När läraren är klar, så frågar jag min son vad som hänt. Han tittar upp på mig och berättar att X (som jag hört om en del från min son och andra föräldrar) hade först dragit en tjej i håret och medvetet saboterat någon lek de höll på med. Min son hade då sagt att han inte får vara med om han inte slutar. Han fortsatte sabotera leken och min son sa då till honom att gå någon annanstans.

Den andra pojken knuffar då min grabb så att han ramlar på rumpan. När han ställer sig upp så slår pojken min grabb i ansiktet. Nu försöker läraren avbryta min son och säga något, men jag stoppar honom och säger att han ska få prata klart.

Min son berättar att han slog den här killen "några gånger" så att han föll till marken. Han låg kvar på marken och grät och skrek tills lärare kom. Min son hade tydligen givit honom en fläskläpp och det kom blod.

När han berättar klart, så tittar både läraren och pojken på mig i väntan på min reaktion och jag säger "okej, bra jobbat. Så då är det inga problem. Du gjorde rätt".

Läraren blir helt till sig och säger "va? men.. asså.. men du hörde väl att han slog X så att han började blöda?"

Ja, svarade jag. Han gav tillbaka till pojken som mobbade en tjej och som sedan slog min son. Jag har sagt till honom att slå tillbaka om någon slår honom, vilket han nu gjorde. Samtidigt gav jag tummen upp till min son, som skiner upp.

Det blir en kort diskussion med läraren som tycker att det är förfärligt och att vi "inte kan leva i ett sånt samhälle". Jag replikerade att vi lever i ett samhälle där en mobbare, uppenbarligen, tillåts trakassera de andra barnen i ett helt år utan att något görs. Först när han ger sig på fel person så blir det uppståndelse.

Det hela slutade med att vi kom överens om att rektorn skulle ringa mig.

På vägen hem fick lillkillen glass och bestämma vad vi skulle ha till middag.

Jag kommer aldrig vika mig när det gäller här och jag tycker att jag fostrar mina söner helt rätt. Troligtvis är flera barn och föräldrar i klassen glada över att den här snorungen äntligen åkte på däng.

Min fråga är vad ni andra på forumet tycker om min filosofi? Ska barn stå upp för sig själva och andra mot elaka människor, eller ska man få dem att springa och skvallra till fröken istället? Hur gör ni med era barn?

Du menar att domaren på fullt allvar skulle bortse från att den misstänkte bara är 7 år? Eller att ens åklagaren skulle bortse från det? Det låter ju isf som ett fall som högre instans skulle såga lägre instans med fotknölarna deluxe - skulle nog kunna vara så att en sådan åklagare skulle kunna bli tvungen att se sig om efter nytt arbete också (eller åtminstone få en rejäl åhutning).

Jag lär mina grabbar att aldrig slå någon - såvida de själva inte blir attackerade eller för att försvara någon annan. Om någon slår dem en gång, så är det helt ok att slå tillbaka två gånger.

Om någon är jobbig så ska de gå därifrån. Om någon är direkt aggressiv, så ska de försvara sig själva istället för att springa till en fröken/lärare.

Jag har sett hur ungar är idag och de är extremt respektlösa, inte bara mot sina föräldrar och lärare - men också andra barn. De spottar på varandra, kallar varandra könsord och är allmänt oförskämda. Vi snackar 7-åringar som skriker "fittunge" och "kukskalle" till lärare.

Nåväl.

Min äldsta grabb går i första klass och precis innan sommarlovet inträffade en incident.

Jag kom till skolan för att hämta upp honom, varvid en lärare står bredvid min son som ser ledsen ut och tittar ner i marken. Läraren säger att han "hamnat i lite gruff och slagit en annan pojke i klassen".

Sättet han sa det på, fick det att låta som att min grabb slagit den andra helt oprovocerat. Läraren står och pratar om att andra pojken blödde från munnen, att han är livrädd och att föräldrarna pratade om en eventuell polisanmälan. Min son står hela tiden och tittar ner i marken.

När läraren är klar, så frågar jag min son vad som hänt. Han tittar upp på mig och berättar att X (som jag hört om en del från min son och andra föräldrar) hade först dragit en tjej i håret och medvetet saboterat någon lek de höll på med. Min son hade då sagt att han inte får vara med om han inte slutar. Han fortsatte sabotera leken och min son sa då till honom att gå någon annanstans.

Den andra pojken knuffar då min grabb så att han ramlar på rumpan. När han ställer sig upp så slår pojken min grabb i ansiktet. Nu försöker läraren avbryta min son och säga något, men jag stoppar honom och säger att han ska få prata klart.

Min son berättar att han slog den här killen "några gånger" så att han föll till marken. Han låg kvar på marken och grät och skrek tills lärare kom. Min son hade tydligen givit honom en fläskläpp och det kom blod.

När han berättar klart, så tittar både läraren och pojken på mig i väntan på min reaktion och jag säger "okej, bra jobbat. Så då är det inga problem. Du gjorde rätt".

Läraren blir helt till sig och säger "va? men.. asså.. men du hörde väl att han slog X så att han började blöda?"

Ja, svarade jag. Han gav tillbaka till pojken som mobbade en tjej och som sedan slog min son. Jag har sagt till honom att slå tillbaka om någon slår honom, vilket han nu gjorde. Samtidigt gav jag tummen upp till min son, som skiner upp.

Det blir en kort diskussion med läraren som tycker att det är förfärligt och att vi "inte kan leva i ett sånt samhälle". Jag replikerade att vi lever i ett samhälle där en mobbare, uppenbarligen, tillåts trakassera de andra barnen i ett helt år utan att något görs. Först när han ger sig på fel person så blir det uppståndelse.

Det hela slutade med att vi kom överens om att rektorn skulle ringa mig.

På vägen hem fick lillkillen glass och bestämma vad vi skulle ha till middag.

Jag kommer aldrig vika mig när det gäller här och jag tycker att jag fostrar mina söner helt rätt. Troligtvis är flera barn och föräldrar i klassen glada över att den här snorungen äntligen åkte på däng.

Min fråga är vad ni andra på forumet tycker om min filosofi? Ska barn stå upp för sig själva och andra mot elaka människor, eller ska man få dem att springa och skvallra till fröken istället? Hur gör ni med era barn?

Ja. ADHD är bara en gissning men känns sannolik.

Man måste tänka längre än näsan för att förstå hur barn i den åldern måste uppfostras.

Att TS son reagerade med oproportionerligt våld med blodvite för en puttning visar att han lärt sig det någonstans. Förmodligen emot sig själv eller måhända mot modern/fadern. En 7-åring kommer inte på den reaktionen genom abstrakt tänkande i form av rättvisa eller hämnd. Det är lärt genom praktik.

Det gäller inte att införa sharia-lagar med öga för öga, tand för tand. En konflikt måste i den åldern lösas med samtal. Annars lär barnen sig att alltid bruka våld. Vilket föder våld. Det senare är vedertaget. Barn från agande familjer har alltid mer utåtagerande barn. Våld ses som en naturlig lösning på de flesta problem.

Får du egna barn en vacker dag kanske du kommer förstå sambandet mellan mindre våld i Sverige till stor del härrör från förbud mot barnaga. Nästan samtliga biografier från yrkeskriminella innehåller en våldsam far.

Jag blev uppriktigt sagt glad av att läsa att fler är av samma åsikt som mig. Jag hade faktiskt förväntat mig att hälften skulle tycka att grabben ska springa till läraren istället för att försvara sitt och sina egna. Kul att se!

I övrigt vill jag poängtera att efter att min son berättat om hur det gick till, så hade läraren inga invändningar överhuvudtaget om händelseloppet. Utan han la till klyschor som "men, man får inte slå någon, då är det bättre att hämta oss vuxna". Varpå jag replikerade att jag sagt till honom att lösa konflikter själv, så gott det går.


Va? Vart har jag sagt att jag lär honom att inte slåss? Hela tråden handlar ju om precis motsatsen..