Längdskidsäsongen 2021/2022

Om inte om skulle funnits hade det mesta kunnat se annorlunda ut. Det Ebba Andersson har att kämpa med är oförmågan att kunna göra snabba tempoomslag. Vad tror du att Ebba Anderssons eget slutomdöme är avseende den i princip gångna säsongen?

Vad gäller ” De här perioderna där hon blev topp tio snarare än topp tre” är faktiskt hela säsongen om vi tittar på normala distanslopp, eftersom final climb och det ypperliga loppet i Lenzerheide var hennes enda topp tre placeringar och hennes snittplacering är sexa även om vi stryker loppet i Davos.
Som jag ser det finns det två sätt att se på Ebbas säsong:
A. jämföra med historien och inse att detta är hennes sämsta säsong av de fyra senaste
B. det är en väldigt bra säsong för att vara en ”sämsta” säsong
Edit: B är ett under statement

Kuleshova dubbel sexa på ryska mästerskapen. Bästa hon gjort sedan hon hette Sedova. Storasyster nepryaeva med dubbla guld, lillasyster åtta.

Det är jag helt ointresserad av, jag vet vad jag tycker ändå. Ingen toppsäsong men inte katastrof. Hon är inte usel den här säsongen, det är bara tramsig hyperbol.


Jag menade jämfört med tidigare säsonger, det var nog otydligt. Hon har haft högre placeringar oftare de tidigare säsongerna, så då kunde man tagit en säsong med fler "bara" topp-tio OM hon hade haft en riktig toppperiod, men det fick hon aldrig ut nån.

Tycker att det är det mest intressanta eftersom det är hon och ingen annan som bestämmer detta. Överdriven uppskrivning eller nedskrivning är bara tomma tunnors skramlande.

Dags att börja fundera på nästa års landslagsgrupper. Och vad är då det? Det är alltså inga uttagningar till olika lopp eller mästerskap utan de träningsgrupper åkarna har under sommarhalvåret. Det ger också olika träningsbidrag och ger något slags hum om rangordning och hierarki bland åkarna. För att se årets grupper hänvisas till den utomordentligt fantastiska trådstarten.

Grupperna är inte på något sätt fixa i varje sig struktur eller storlek utan ändras lite nästan varje år. Och i brist på att veta hur det kommer bli i år har jag hittat på en egen (eller snarare två). Jag har ett a-lag och ett b-lag, där herrarnas b-lag delas upp i sprint och distans. Det ska också in lite juniorer i allt detta men de kan jag så dåligt så de lämnar jag till andra att reda ut. Jag har dock hört att det ska finnas diverse Erikssons som ska vara duktiga.

Herrar: A-lag: Halfvarsson (89), Häggström (92), Burman (94), Svensson (95), Poromaa (00)

Fundamentet för svensk herrskidåkning just nu. Inte mycket att orda om vad gäller Halfvarsson, Burman, Svensson eller Poromaa så då gör vi inte det. Häggström hänger på gränsen men räddas av sin mångsidighet med vilken han i form kan stärka och bredda alla sorters stafettlag. För mig är han för gammal för att fylla ut ett b-lag så antingen här eller inget. Och då väljer jag att ge honom en säsong till men skulle vilja se honom studsa tillbaka till den nivå han höll för två år sedan.

B-lag, sprint: Persson (95), Grate* (96), Berglund (98), Danielsson (01), Gisselman (01), Ersson (01), Skoglund (02), Anger* (02)

Grate flyttas ner till b-laget för att skapa ett mer renodlat a-lag för distansåkare och hybrider. Här blir han istället med Persson de rutinerade rävarna i ett annars väldigt ungt sprintlag. Berglund var en stabil kvalare i världscupen men var sedan aldrig nära att nå semifinal. Dessutom följde han inte upp fjolårets säsongsavslutning när han vann 10 fritt i Falun med nya bra distanslopp, så han har trots allt lite mer att bevisa.

Sedan dammas hela fjolårets JVM-trupp av som alla blev topp 10 där. Ersson är den som gjort mest hittills, med seger i Sverigecupen och semifinal i Drammen, men både Danielsson och Gisselman har väl så stor potential. Från årets juniorer hämtas Skoglund och såklart Anger som är det mest intressanta vi haft på länge med undantag av Poromaa. Både han och Gisselman är även intressanta på distans men får börja här och jobba sig uppåt. Ska man differentiera upp några åkare över de andra är det i första hand Anger och Grate.

B-lag, distans: Sandström (95), Eriksson (97), Rosjö (98), Andersson (98), Johansson* (99), Kvarnbrink (00), Ekberg (00), Larsson (02)

På de längre distanserna är det Johansson som sticker ut. Han vann dubbelt i Gällivare, har hållit en god nivå i världscupen och tog silver på U23VM. Det är fullt möjligt att han är redo att gå in i a-laget men jag tycker det finns mycket som fungerat bra i hans grupp i år och finner ingen anledning att splittra den i förtid. Rosjö och Eriksson är två exempel på det som med god marginal tog världscuppoäng i slutet av säsongen. Andersson var jag på väg att plocka bort helt men han räddas av ett bra SM med femmilsguld. Jag ger också Sandström ett år till att återgå eller rent av överträffa sin genombrottssäsong förra vintern. Denna säsong blev länge förstörd av benbrott (tror jag) men han kom igång litegrann på slutet med medaljer på SM. Kvarnbrink får sin plats efter ett bra U23VM och får med sig Ekberg av bara farten, jag är inte mycket för att plocka bort åkare innan de lämnar U23-åldern. Av nyseniorerna väljer jag Larsson som gjorde ett solitt JVM, såvida han inte ska satsa på skidskytte.

Annars är det utrensning på gång. Det finns många veteraner som inte längre är av intresse, nu finns det en ung bredd att bygga vidare på som inte funnits förut. Så ut kastas med buller och bång Westberg (92), Ruus (94), Ekström (95), Jonsson (95), Buskqvist (96) och Jacobsson (97). Till detta garde kan även namn som Jonsson (90), Eriksson (91) och Brännmark (92) nämnas. Inte för att de är så mycket sämre än andra, de kan säkert fortsätta vinna Sverigecuper eller ta SM-Silfver (90) och därigenom köra världscup ett par år framöver. Men de har nått en ålder och varit med så länge att jag inte ser potentialen i att det ska kunna bli något stort eller nyttigt av dem. Inte heller tar jag med Aflodal (98) eller Karlsson (99), det finns nu så många unga sprinters att jag tror mer på än dem. En som skulle kunna halka in i laget är Herbert (99). Förra året var det tal om att han skulle till Amerika men det verkar inte blivit något av det. Är han villig att satsa vidare finns det behov av honom som fristilsåkare vilket det är en bristvara av.

Damer: A-lag: Sundling (94), Dahlqvist (94), Dyvik (94), Andersson (97), Ribom (97), Olsson (97), Hagström (98), Karlsson (99), Svahn (99)

Sundling, Dahlqvist, Karlsson och Andersson är inget att orda om. Svahn likaså om hennes axel blir bra. Ribom och Hagström har båda pallplats i sprint och är givna här. Olsson har i smyg också en pallplatsliknande prestation och där distansåkare är en bristvara blir hon uppgraderat till a-laget. Dyvik vet man aldrig riktigt med, det är alltid något stök kring henne. Men vill hon satsa i landslaget igen är hon också ganska given.

B-lag: Lundgren (98), Lindström (00), Hansson (01), Rosenberg (02), Ingesson (02), Lundberg (02)

Lundgren har haft två stökiga år men mot slutet visade hon här och var lite som ger hopp om att hon ska uppfylla sin potential igen som jag är övertygad om är fortsatt hög. Däremot är det mer tveksamt om vi får se det igen. Två år yngre Lindström hade en närmast identisk säsong som Lundgren för två år sedan med bra men åt helvete för många lopp i inledningen och kändes utbränd lagom till Touren. Hansson vann U23-guld i sprint och etablerade sig så smått i världscupen. Från juniorerna lyfts Rosenberg med JVM-silver, Ingesson som var stark på JVM ifjol samt Lundberg såvida hon inte väljer orientering istället, vilket antagligen är ett bättre val för henne.

Sen var det svårt att hitta på fler som var värda att satsa på. Så jag nöjer mig med 15 damer jämfört med 21 herrar. Några aspiranter är Modig (93) som inte gjorde bort sig men som knappast kommer sätta världen i brand som 30-åring. Henriksson (94) har haft för många dåliga säsonger för att komma tillbaka dit hon en gång var. Vinsa (95) och Molander (95) dansade en Tour men sågs aldrig igen. Rönnlund (96) har fått två säsonger nästan helt förstörda och att hon helt plötsligt ska bli bättre än de som nu är både är både yngre och bättre känns inte troligt. Men är det någon i detta stycke som kan vara intressant är det hon. Solin (96) tog ingen av alla de chanser hon fick och Hallqvist (97) har säkert tio sprinters som är både yngre och bättre än sig. Bland årgångarna 98-00 hittar jag inte ett uns av intresse utöver de redan nämnda medan Bångman (01) toppade karriären när hon som junior var på pallen i skandinavisk cup men inte gjort några resultat efter det. Så lika stark som toppen är, lika bräcklig är bredden.

Till sist hade jag en text förberedd för den största av dem alla. Hon med 3 OS-guld, 9 VM-guld och inte minst segern i Tour de Ski 2008 som var hela Vinterstudions genombrott. Utan det vet jag inte om vi haft de lag vi har på damsidan idag, varken inom längdskidor eller skidskytte. Hon hade inte platsat i a-laget nästa säsong, trots SM-guldet, men jag hade en idé om att ha henne som någon slags spelade tränare/mentor för b-laget. Nu blir det ingen fortsättning som åkare, men jag hoppas ändå att det finns någon plats i landslaget för henne. Det tror jag skulle vara ovärderligt för väldigt många av de yngre åkarna. Du är den som jag hejat på, lidit med och jublat åt allra mest de sista 15 åren. Tack Charlotte Kalla.

Som alltid läsvärt och hyllningen till drottningen av svensk längdskidåkning stämmer jag med glädje in i.

Jag misstänker dock stakrt att många av de yngre du tagit ut som B-landslagsåkare kommer hamna i Team Svenska Spel istället - vad som är rätt har jag ingen aning om.
Argumentationen kring Lejonet hänger jag inte med på - Skillnaden mellan A-trupp och Team Bauhaus är väl främst ekonomi och förhandsuttagning til Ruka och inte träningsläger - så att han passat bra i miljön i Falun är inget som talar för Team Bauhaus, men jag kanske missförstår.
Sen tror jag man kommer minska antalet åkare i B-laget jämfört dina trupper - troligen genom att låta alla yngre (födda 01 och senare, med Moa H undantagen) hamna i TSS. Däremot skulle jag ge en plats till Elina Rönnlund, insatserna i Piteå får mig att önskedrömma även om det är lätt att inse att även en 100%-ig Rönnlund nog har nära 0% chans att slå sig in i en svensk VM-trupp (vare sig Planica eller Trondheim eller nån annan gång i framtiden). Slutligen tycker jag inte Häggas platsar i A-laget (för mig går Leo och Grate före), men det är kanske fel att sätta honom i B-laget.
Men i grunden hoppas jag att man går till en striktare resultatbaserad uttagning likt den USA gör.

Nu har du delat upp det så sprint är i B-laget så det kanske passar bäst men annars tycker jag man ska flytta upp Anger direkt till A-truppen. Han ligger redan träningsmässigt i nivå med A-trupparna.

Jag hoppas både Leo och Anger kommer köra mycket i VC nästa säsong och då ska dom också tillhöra A-truppen men tanke på de ekonomiska förutsättningarna.

Nio VM guld var kanske sex för många. Tyckte jag läste nio någonstans men det gällde nog något annat

Ett par ord till om Kalla. I backspegeln så inser jag att hon ensam gjort att man indirekt blev än mer betagen i sporten. En extra skjuts till finsmakarträsket på gamla da´r.

I flera av dina exempel så har de haft "toppar" i karriären, fast visst, kortare period får sägs att denna topp infunnit sig.

Angående Ebba och hennes oförmåga till taktomslag som är ack så viktigt nu för tiden. Tänker mig att hon borde jobba för att i skejten få ett längre skär och även motsvarande i den klassiska tekniken åka "större". Upp med axlar och höft Ebba och låt skidorna göra mer jobb! Tankar om detta, hunden är (snart) 25 år och kanske måste springa efter alla pinnar och kan inte sitta still?

Ja, grundtipset får bli världscuptotalen samt VM-drottning för Jonna.

Nästa säsong får vi se födelsen av ett oslagbart stafettlag:

Linn Svahn - Frida Karlsson - Ebba Andersson - Jonna Sundling.

Fast alla kommer vara ovänner redan efter jaktstarten i Ruka, där det väl är upplagt för svenskkrasch igen.

(Eller "otur" som Blomman hade sagt.)