Är det bara jag som inte kan ta filmer med starka kvinnliga huvudroller seriöst?

Intressant ämne och bra förslag så långt! Angående roliga kvinnliga skådisar dukar jag helt under Aubrey Plaza. Utan filter, men kanske för att hon har mer kill-humor i sin stil? I alla fall, så skrattar jag så tårarna rinner.

Ja, och om du då tror att kvinnor är särskilt bedrägliga och särkilt benägna att använda detta vapen mot det motsatta könet så pratar vi ju om en skillnad mellan könen.
Jo, helt oavsett vilken teknik du pratar om (ja okej, om vi inte pratar skjutjärn eller dylikt) så kommer den fysiskt starkare statistiskt att vinna - Jiu-Jitsu, Judo, Wing Tsun, Aikido - vilket också är varför våld av män mot kvinnor döms hårdare än våld av kvinnor mot män, vad man nu kan tycka om det.

Märk väl: vi tror inget här, åtminstone borde vi inte göra det. Det finns gott om statistik. Kvinnor får i allmänhet på käften av män när de slåss, och det är en jävligt dålig anledning att pissa på kvinnor som kön.

Det roliga är att alla som pratar om "med handskar och regler" utgår från att Lee skulle vara befriade från dem, men Ali inte.

Lee var lite mer realistisk.

Kul att Alicia Vikanders karriär går bra. Hon verkar vara en charmig individ i verkligheten. Tomb Raider 2 är i alla alla fall annonserat som projekt.

Om du menar kvinnor som sparkar och slåss ja-

Annars älskar jag filmer som "The dressmaker" (kate winslet) och Elisabeth (Kate Blanchet). Men det går långt mellan sådana bra filmer.

Håller med Ripley var som Sarah Connor en kick ass kvinna som bara naturligt fungerade, det var inte krystat och överdrivet in your face pk.

Bra skådespelerskor, bra regissör, bra manus och antagonister som får alla människor, oavsett storlek och kön att framstå som underdog.

Det är som du säger, man märker när den kvinnliga huvudkaraktären skrivits in i manus på ett genomtänkt och bra sätt. I den nya tidens feminazi filmer så märker man att hon endast är påklistrad för att göra en politisk poäng och pk fostra en.

Rebecca Ferguson har ju gjort det bra i några av Mission Impossible filmerna.

Kul att Sverige har Noomi Rapace, Alicia Vikander och Rebecca Fergusson i actionroller i Hollywood senaste åren.

Men visst behövs det även actionfilmer med realism där den manlige eller kvinnlige huvudrollsinnehavararna är mer sårbara och där de får mer hjälp. Men det är ju en avvägning, man vill inte att huvudrollsinnehavaren nästan blir en odödlig robot (om det inte är en sci fi film) men samtidigt behövs det ju actionsekvenser och spänning. I the Equalizer som har många bra sekvenser blir dock Denzel lite för överlägsen där hade det behövs lite mer balans och att han kanske fått lite mer hjälp och även förlorat några av dessa medhjälpare för att skapa ännu mer spänning. Han avverkar maffian lika enkelt som om det vore en tebjudning. Det blir tillslut lite repetitivt om än ofta stilistiskt vackert.

Skulle säga att det är precis tvärtom.

Sarah Connor fungerar i T1. Där möter vi henne först som en försynt och räddhågsen servitris, som är i princip helt panikslagen under hela filmen. En trovärdig kvinna, helt enkelt. Så kan man tänka sig att någon skulle kunna reagera om det kommer en jävla killerrobot från framtiden för att nita en.

Sen växer hon delvis under filmens gång under Kyle Reeses beskydd, tills hon slutar med att döda termintorn: dock utan att för den skull ha blivit värsta superkvinnan.

Ett perfekt exempel på en verkligt stark karaktär för en kvinna. Även Ripley följer detta mönster en del i ettan: för det mesta rädd som fan av lättförklarliga skäl, men som ändå klarar att ta rätt beslut och därmed besegra faran.

Ripley funkar i tvåan också, och blir en karikatyr först i fyran.

Men Sarah Connor är en karikatyr redan i T2, vilket förvisso är en komedi, där Arnold går på stripklubb och släpper lama oneliners om "hasta la vista" och med en "kill count" som gör klart att han aldrig dödar någon.

Den Sarah Connor vi lärde känna i T1 är helt borta. All sårbarhet är utbytt mot självsäker machoattityd, parad med komplett vapenkännedom och färdigheter i närstrid. Ditt exempel...

När hon bryter Silbermans arm
- You broke my arm
- The body has 215 bones, that was one

... är precis den typ av "stark" kvinna som enbart är löjlig. Där styrka är just muskel- och fightstyrka, samt att aldrig visa svaghet. Detta är samma Sarah Connor vi såg i senaste, vilket var en styggelse.

Rätt ok filmer förvisso, och har för mig att jag gillade hennes karaktär hyffsat.

Men:

Det där är också den film där hon slåss mot diverse män, och då kör en move som gör att hon helt plötsligt sitter på killens nacke och tar ner honom med en bensax. Är förstås delvis för att det är sexigt med en tjejs ben lindade om ens huvud, men samtidigt, det där är den mest orealistiska skit man kan tänka sig.

Scarlett Johansson som svarta änkan, eller vad hon heter, brukar väl köra samma move. Måste liksom filmas i nån snabb zoom, eftersom det annars skulle bli uppenbart att det är helt omöjligt att utföra.

Jag ser det som hennes "character arch" hennes utveckling. Efter traumat hon upplevt i ettan har hon i tankarna på domedagen hårdnat, blivit rå och mörk. Hon tänker förmodligen konstant på judgement day och vad som komma skall. Sedan spränger hon någon datafabrik i ett desperat försök att förhindra det och blir inlåst på mentalsjukhus. Där tvångsmedicinerar man henne. Hon lever alltså där tvångsmedicinerad med vetenskapen om att hon faktikt har rätt. Då blir hon vad hon blir. Dessutom är hon fortfarande emotionellt fragil i tvåan. Hon tänder av på en massa psykosmediciner och bär på en massa trauma, men hon gör ändå vad som måste göras.

Hon har spenderat tiden mellan 1 och 2 med att bli tränad av massa ex marines och commandos, John berättar det för Terminatorn. Sen är det ju film, även manliga karaktärer gör saker som är löjligt orealistiska, Rambo tex.

Fast Leonardo DiCaprio är faktiskt inte kvinna, och var det inte ens när Titanic spelades in.

Den där bruden i Indiana Jones...Marion är ju ganska skön.