Är det bara jag som inte kan ta filmer med starka kvinnliga huvudroller seriöst?

Jag ser det som hennes "character arch" hennes utveckling. Efter traumat hon upplevt i ettan har hon i tankarna på domedagen hårdnat, blivit rå och mörk. Hon tänker förmodligen konstant på judgement day och vad som komma skall. Sedan spränger hon någon datafabrik i ett desperat försök att förhindra det och blir inlåst på mentalsjukhus. Där tvångsmedicinerar man henne. Hon lever alltså där tvångsmedicinerad med vetenskapen om att hon faktikt har rätt. Då blir hon vad hon blir. Dessutom är hon fortfarande emotionellt fragil i tvåan. Hon tänder av på en massa psykosmediciner och bär på en massa trauma, men hon gör ändå vad som måste göras.

I Aliens reagerade jag inte ens över att det var en kvinna.

Jo, det är sant. Det är på så sätt inte en osannolik karaktärsutveckling. I min smak är dock den karaktär hon blivit mycket mindre tilltalande. Men så tycker jag också T1 är typ en av filmhistoriens bästa thrillers (eller skräckfilm, nästan), medan T2 ofta bara är löjlig och PK och PG-13. Även Kyle Reese framstår som mycket mer sårbar än Sarah Connor i T2.

Förresten är inte ens John Connor i tvåan i närheten av lika skräckslagen som Sarah Connor är i T1, tex i skjutscenen i polishuset. Så vi har typ två halvrädda människor som ändå är grymt kompetenta när det gäller fightande och flykt osv, plus Arnold, mot en terminator; medan lagen i T1 kändes långt mer ojämna.

Men visst, det är lite av en personlig åsikt. Din beskrivning av hennes utveckling stämmer definitivt med det vi ser och det Cameron avsåg.



Bör man dock göra, med tanke på att filmer handlar en hel del om graviditet och sexualitet och såna saker. Monstret ser ut som en kuk, och slår sig ut genom magen, etc. Men jag ser din poäng (tror jag), och håller med.

Skulle säga att det är precis tvärtom.

Sarah Connor fungerar i T1. Där möter vi henne först som en försynt och räddhågsen servitris, som är i princip helt panikslagen under hela filmen. En trovärdig kvinna, helt enkelt. Så kan man tänka sig att någon skulle kunna reagera om det kommer en jävla killerrobot från framtiden för att nita en.

Sen växer hon delvis under filmens gång under Kyle Reeses beskydd, tills hon slutar med att döda termintorn: dock utan att för den skull ha blivit värsta superkvinnan.

Ett perfekt exempel på en verkligt stark karaktär för en kvinna. Även Ripley följer detta mönster en del i ettan: för det mesta rädd som fan av lättförklarliga skäl, men som ändå klarar att ta rätt beslut och därmed besegra faran.

Ripley funkar i tvåan också, och blir en karikatyr först i fyran.

Men Sarah Connor är en karikatyr redan i T2, vilket förvisso är en komedi, där Arnold går på stripklubb och släpper lama oneliners om "hasta la vista" och med en "kill count" som gör klart att han aldrig dödar någon.

Den Sarah Connor vi lärde känna i T1 är helt borta. All sårbarhet är utbytt mot självsäker machoattityd, parad med komplett vapenkännedom och färdigheter i närstrid. Ditt exempel...

När hon bryter Silbermans arm
- You broke my arm
- The body has 215 bones, that was one

... är precis den typ av "stark" kvinna som enbart är löjlig. Där styrka är just muskel- och fightstyrka, samt att aldrig visa svaghet. Detta är samma Sarah Connor vi såg i senaste, vilket var en styggelse.

noomi rapace som lisbeth salander.

Har inge minne om att jag har sett en bra film där en kvinna har huvudrollen

Kvinnor kan inte vara roliga. Jag har ALDRIG stött på en rolig kvinna.

Problemet uppstår när man försöker skapa en stark kvinna istället för att skapa en stark historia som spelas av en kvinna som i tex Alien. Där är det inte hennes kön som spelar huvudrollen, idag är allt fokus på att det faktiskt är en kvinna som spelar huvudrollen, en film kan aldrig bli bra om det är det budskapet som ska föras fram.

Har du sett Leon för att ta en mainstream-rulle?

Annars finns massvis med t.ex. fransk film ifrån 70-talet som är oerhört bra.